Sträng

Drar upp fullt av raka linjer i mitt liv just nu.

Efter föreställningen kommer jag med Bill till mina föräldrar för att hämta Bull.

Är det baletthopporna som kommer?! säger min mor på sedvanligt vis. Självklart ingen fråga om hur föreställningen gått eller vad det är för dans vi gör. Och jag har ingen lust att låta det passera som de tusen gångerna innan.

Det är faktiskt mitt största intresse som jag har hållit på med hela livet, säger jag allvarligt. Inget baletthoppande.

Dans är en konstform. Det är tufft, tungt, seriöst, krävande och alldeles underbart. Det är inte att sprattla med benen och visa upp sig för folk och jag har aldrig ställt mig på scenen och visat något jag inte kunnat stå för. På sätt och vis är dansen en av mitt livs stora kärlekar. Det var på en balettklass i tonåren som jag, efter år av att vara sämst på gympan, fick insikten Det är inte så att jag är dålig. Jag gör på fel sätt. Och det går att ändra på. Jag tänker inte ursäkta mig för att jag dansar. Jag tänker fortsätta och jag tänker dansa mera.

Fredagskväll

På vägen känner jag doften av hav. Jag har gott om tid, sätter mig en stund och tittar ut över vattnet. Andas in lukten av sommar, ser solglittret i vattnet, samlar in mig i mig själv. Det är svårt ibland att inte av gammal vana halka tillbaka. Att inte av gammal vana känna ett stråk av moll. Det är inte moll. Det som är det är.

Reser mig, går uppför trappan och in bland alla fantastiska tjejer som ska dansa denna helg. Detta gör jag bara för mig. Detta är nästan det enda som är värt att ordna barnvakt för. Lägger spöksmink i logen. Njuter.

Definiera

Och livets hårda skola, den fortgår som vanligt och just nu väldigt tydligt. Jag tvingas definiera mig och det är bra. Tvingas sticka upp näsan över vattenytan och titta efter åt vilket håll det är jag simmar.

Dessemellan dansar jag. Föreställningar denna helg. Livets hårda skola uppblandat med dans. Till hösten tänker jag börja ta klassisk balett. Det känns som ett bra beslut. Balett är det tyngsta av allt, rent hårt jobb bara. Fyrkantigt, uppstyrt. Jobba genom kroppen. Ingenting som kan definieras som rörelseglädje. Det koncentrerade jobbandet övning för övning, exakta regler hur saker ska göras. Ingenting förföriskt i musiken eller i häftiga rörelser. Samma gamla övningar, samma gamla pianoklink, samma koncentration, inga stilar som ändras. Total motsats till den moderna klass jag tagit under året som varit och som resulterat i två maffiga sträckningar, en genomgående känsla av att jag är för gammal för detta och avhopp efter halva denna termin. Det kändes inte värt att prioritera. Jag vill ha mera hårt jobb och mindre rörelseglädje. Tillbaka till den klassiska baletten och som jag har saknat den.

Men först livets hårda skola. Definiera mig, vara tydlig, vara rak.  Precis som när man står vid balettstången och jobbar.

Äsch

Jag kunde inte vänta. Vädret är helt enkelt för vackert.

Hammocken är på plats.

Jag får hitta på något annat att vara i charmerande behov av manlig hjälp med. Någonting lagom stort. Tyvärr inte silikon i skarvarna på mina takkupor trots att det är någonting som verkligen skulle behövas.

Minnen i kartong

Eftersom jag har scenrep inför helgens föreställningar får barnen vara hos Pelle ikväll. Pelle har bagaget fullt med mina saker när han kommer och hämtar. En lampa jag har efterfrågat, en kartong med böcker, en kasse små barnkläder, några tavlor… Jag rensar snabbt innan jag cyklar in till stan. En stor påse till Röda Korset, böcker upp i hyllan, en låda upp på vinden.

Konstigt att de fortfarande berör mig, dessa saker från det gamla livet, när de kommer in i mitt nya hem. Jag sorterar ut barnkläderna, sparar några och skickar vidare en del. Minns plötsligt en stadig bäbis på min höft,  storlek 72 och solhatt, medan jag hängde tvätt på tvättvindan. Plockar upp en inramad bild av en nyfödd Bill i mina händer där fortfarande droppnålarna sitter fast. Så länge sedan och ändå så nära.

Tur är väl det – annars hade jag inte haft någonting att säga till om här hemma

Vi spelar memory ute på gräsmattan och Bill sopar förstås banan med mig. Till viss del beroende på att Bull samtidigt utövar akrobatkonster på mig och stör en del av koncentrationen. Men ändå.

Jag berömmer allt vad jag kan efteråt. Åh vad du är bra på memory. Hur KAN du komma ihåg allt? Jag kommer ju inte ihåg någonting ju! 

Lilla Bill: Jag kan inte fatta att jag vinner. Jag är egentligen inte så smart som jag ser ut. 

Påminner mig själv

Om man ska sätta sina tillgångar i någonting med hög risk. Då ska väl den potentiella avkastningen vara hög. Inte någon vanlig jävla bankränta va? För det kan man ju få med noll risk.

Mm. Tänkte väl det.