Lördag

Jag har tillbringat dagen med att ömsom rota i min aningens tillknycklade själ och ömsom laga lunchlådor av rester från frysen. En ganska bra kombination.

Jag måste lära mig att det inte är farligt att dippa. Det går över och det går över ganska fort. Visserligen känns det inte så just då. Men det är inte barnlöshet och det är inte fetaste äktenskapskrisen. Det går över. Jag måste lära mig att gå in i det som gör ont och stanna där så länge som det behövs. Så går det över.

Jag har skrivit en instruktiv lista till mig själv på de tillfällen när jag ska ta bort en person ur min telefonbok. Herregud, det går  ju att lägga tillbaka folk och de vet ju faktiskt inte ens att de varit borttagna om det skulle vara så. Men jag behöver en ordentlig spärr för att lära mig att inte lägga energi där den inte är värd någonting.

Jag ska brodera listan i korsstygn och spika upp den över min säng.

Nu, denna lördagskväll när kärnfamiljerna har lämnat mataffären till oss misslyckade, ska jag storhandla. Livet, högt och lågt , Och dessutom tulpaner till mig själv.

Och imorgon utförsåkning. Bästa terapin ever. 

Blue

Fredagsbluesen slog precis till. Fortfarande lite ledsen.

Sparkar mig själv hårt i rumpan. Ska gå ut och äta och dricka några öl med en vän. Det blir jättetrevligt. Bra. Jättebra. Jättejättebra blir det.

(Jävla skittillvaro. Och ont i hjärtat. Lägg hjärnan i klorin.)

Komplimanger

För ungefär ett år sedan var det någon som kallade mig smart, intellektuell och medveten*. Jag hade länge det uppskrivet på en lapp i plånboken. För att komma ihåg. För att komma ihåg hur fint det är att få höra fina saker ibland.

En komplimang säger inte att man är fantastisk. En komplimang säger Jag ser dig och det här tycker jag om. Det är sådant man kan bli lycklig av. Miljövändligt är det också.

De ska inte levereras på det vis som Pelle gjorde de sista åren, Visst är du fin och allt, men… De ska inte heller levereras med baktanken Får jag ligga nu?!

Den här sista stjärnan var mer intresserad av att få komplimanger än att själv leverera dem. Tyvärr. Vad ska jag med en man till som inte kan säga lite fina saker nu och då. Jag tror jag glömde bort mig för en stund. Gör om, gör rätt.

*För övrigt en person som jag ska åka skidor med i helgen.

 

Bussliv

Buss igen. Jag kanske måste börja vara hottare på mornarna än vad jag är.

Och ikväll blir det afterwork. Sizzling hot by then. Kanske borde jag till och med åka buss hem efteråt.

Halvljum

Det är lite halvljumt idag. På engagemangsfronten. På sällskapsfronten. På jobbandefronten. På det mesta.

Det är inte så kul och inte så sorgligt heller. Det mest bara… är.

Men igår, ska ni veta, sov jag på pin tji, sämre än sämst. Bara för att bygga på påsarna under ögonen lite extra inför fotograferingen. Det var det dock värt. För halv två på natten kläckte jag en bokidé. Min första riktiga.

Oadresserad längtan

Elektroniken är rensad och det finns ingen möjlighet att gräva i historiken. Hur, exakt, skrevs någonting? Det går inte att kolla, det är bara att släppa. Bra.

Vad som fortfarande finns kvar är förhoppningar och fantasier. Jag har tydligen klistrat dem här och var som rosa post-it-lappar. Jag går runt och plockar ner dem. Trampar spår över gamla spår. Knölar ihop lapparna, slänger dem i papperskorgen, går ut med soporna. Här låg jag med honom. So what. Min matta, mitt golv, mitt rum. Det är inte det enda som hänt på den här platsen.

Jag tänker för mycket. Och jag vill så gärna vara tänkt på. Ibland blir jag så imponerad av någonting och vill låtsas mig ytligare än vad jag är. Vill så gärna. Tappar bort. Jag vet exakt när jag slutade vara intressant och blev gratis. Någon som man kan vifta bort om man vill. Eller bara testa lite på. Om jag gör så, hur reagerar hon då? 

Gör om, gör rätt. Jag trodde att jag hade bättre koll nu. Tydligen inte. Men om man utvärderar, om man låter det göra så ont som det vill göra. Då går det över. Då lär man sig. Det var ju ingenting, det var ju bara hjärnspöken och oadresserad längtan.

Jag har städat hyllorna och skafferiet är tomt. Vinden får blåsa dit den känner.

Morgonglimt

Sitter bredvid en toksöt grabb på bussen. Gott luktar han också. Bussåkning har verkligen oväntade fördelar!

P som i Propp

Avloppsrensning my ass.

Jävla polygripjävel.

Tvättar munnen med tvål

Afterwork med jobbet. Ett par glas vin. Hemgång och skämt om att man behöver sin skönhetssömn för att vara snygg inför fotograferingen imorgon. Jag får frågan om jag ska sova med gurkor på ögonlocken och det vänds till någonting småsnuskigt. Jag replikerar att jag kör med squash.

Chefen frågar oskyldigt och blåögt om det är bättre för hyn.

Ibland ska jag verkligen bara hålla klaffen.

Bättre

Det är konstigt hur ont vissa saker kan göra. Som egentligen inte borde göra särskilt ont. Det har väl mer att göra med det inre än med det yttre.

Pain is just weakness leaving the body var det väl?!

(Älskar det uttrycket när det gäller att skrämma upp folk. Det korresponderar så härligt illa med min uppenbarelse i övrigt.)

Men det är bättre idag. Jag drar inte ett par ordentliga klunkar Gin direkt ur flaskan och ringer vänner jag hade sagt upp bekantskapen med oftare än högst en gång per år, så det är bortgjort nu. Skönt att det inte landade fel heller.

Jag kurerar mig med ohämmade mängder choklad, tjuvsnusar lite och klappar snällt på mig själv. Tänker snälla tankar. Och ni, ni ska veta att ibland värmer det extra mycket med era kommentarer. Som igår. Igår när jag förväntade mig stackars! och i stället fick klok. Det var fint. Tack.