Håller andan

Just nu känns livet bra. Lika försiktig som vanligt med att uttrycka just det. Samtidigt som det gäller att hålla i lyckan när den fladdrar förbi. Att känna på den, röra vid den, dra in den genom näsborrarna som doften av hav.

Just nu är det bra mellan mig och Pelle. Eller, inte bra förstås, men bra i jämförelse. Bra och under uppbyggnad. Vi har åter bestämt oss för ett par dagar i huvudstaden på semester, bara vi. Vi har pratat om en liten familjesväng någonstans med barnen. Vi närmar oss tveksamt varandra, nästan som man gör vid en förälskelse då man ännu inte vet om känslorna är besvarade. Det händer saker som inte hänt förut. Och nästan varje kväll somnar vi alldeles, alldeles för sent. Utmattade.

På det ställe vi befinner oss nu har vi inte varit tidigare. Detta är inte upprepning, detta är utveckling.

Nästa bakslag kommer, det vet jag ju. Men då blir det från detta som är nytt och ingen vet var vi hamnar sedan. Livet är spännande.

Explore posts in the same categories: Relation