Inte stålkvinnan
Men förihelvete, vem tror jag att jag är? Stålkvinnan???
Sitter här vid mitt köksbord och hade tänkt installera officepaketet på min dator (och såklart funkar det inte) och sen hade jag tänkt jobba.
Jobba??
Klockan är åtta på kvällen. Jag har varit hemma från jobbet som support åt sjuk Pelle. Med sjuk Bull som inte har ätit utan bara druckit mjölk från både flaska och mamma. Med andas-han-verkligen-orolig-sömn innanför västen. Med en förkylning som raspar i halsen, gör ont i benen och kräver alvedon. Trodde jag verkligen att jag skulle jobba nu? Jag måste vara knas. Totally nuts.
Nu börjar Äntligen Hemma. Jobbandet får vi ta imorgon. Det blir ändå aldrig riktigt lika stressigt som man tror. Och i så fall – skitsamma.
november 10, 2009 at 7:42 e m
”dum i huvudet” är ett otryck som osökt pockar på att uttalas.
Gå och lägg dig.
Office-paket skall inte installeras av amatörer. Skulle du ge dig på att byta ut vitala komponenter i ett flygplan innan du gav dig ut på flygtur?
november 10, 2009 at 10:25 e m
Ofta sitter jag på jobbet och tänker: ”Jag jobbar lite när barnen somnat. Det blir bra.” Och så blir klockan 8, barnen sover och inte fan jobbar jag…
Nä, det krävs både en och två stålkvinnor för att jag ska jobba efter en hel dags jobb + em och kväll med barn.
Så med dessa ord är det väl sagt att du är inte ensam. Typ.
november 10, 2009 at 10:29 e m
jo. du är stålkvinnan.
och du är smart nog att undvika kryptonit (=försöka kvällsjobba).
hoppas du hade en komplett hjärndöd TVsoffskväll och nu sover sött.
pöss!
november 11, 2009 at 8:00 f m
Precis, skitsamma.