Lösenordsskyddad: Stjärnornas krig

Publicerat januari 6, 2020 av Maja Gräddnos
Kategorier: Skyddat, Uncategorized

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Trettonhelg

Publicerat januari 5, 2020 av Maja Gräddnos
Kategorier: Majaliv, Uncategorized

Idag åkte Minstasyss & co hem och det umgängesintensiva lägger sig. Jag har tillbringat dagen med att plocka och småstäda och stöka tillbaka mitt kök till mindre format. Utdragbara köksbord är fantastiska. På nyårsafton var vi 13 personer som åt middag här. Det fungerade eftersom köket fick svälla ut och utökas med ett lånebord från mamma och pappa. En rejäl planering och omflyttning av kökssaker à la militär truppförflyttning gjorde att det fungerade. Och även om jag egentligen inte tror mig kunna laga mat (eftersom jag aldrig haft parmiddagar) så blev det gott och bra och alla blev mätta. Tretton personer skålade in tolvslaget och mina ensamma gråtiga tolvslag då barnen sov kändes långt borta men ändå så nära.

Det är så mycket känslor med julen. Stress och trötthet när man ramlar in i ledigheten, glädje och tacksamhet, minnen och skapande av minnen och även julmagi trots att jag är vuxen. Så smått börjar jag längta vardag nu, är mätt på både juldofter och julsmaker.

Jag har sprungit då tillfälle bjudits. En halvmil på isigt underlag, i både blåst och regn när så har varit, och det håller mig vettig. Annars hade jag fräst mer. Jag som verkligen inte är någon springperson, nog är det fantastiskt att jag ändå springer. 108 mil blev det under 2019. Det hade inte fungerat utan löpningen. För varje gång jag vaknar med stress i magen, katastrofkänslor, oro och spända axlar (och det är ofta – varför kan jag inte vakna som jag gjorde när jag var yngre och mådde bra av att ligga och dra mig?) hjälper den där löpturen som ren magi. Jag mår bra sedan. Oftast är jag både glad och energifylld, åtminstone har katastrofkänslor och oro klingat av. Allt annat, kondition, vikt och aptit och sådant, är sekundärt. Jag springer som ren jävla terapi.

Och så sorg. Tudorienne är borta. Det går inte att ta in. Så många peppiga, fina kommentarer jag fått under så många år. Hon var som en superlojal och rätt rivig faster, alltid på min sida gentemot vem det än vara månde som jag irriterade mig på eller vad jag än skrev. Det var inte så många gånger vi träffades irl egentligen, men hon var liksom självklar. En vän.

Lösenordsskyddad: Osorterat

Publicerat december 29, 2019 av Maja Gräddnos
Kategorier: Skyddat, Uncategorized

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Klädshopping

Publicerat december 18, 2019 av Maja Gräddnos
Kategorier: Majaliv, Uncategorized

För tio år sedan (under äktenskapskrisen, nu när jag tänker efter) brukade jag skämtsamt kläcka ur mig att shopping är en underskattad form av terapi. Det var då det. Innan klimatångesten slog till. Även innan klimatångesten hade jag dock svårt att göra mig av med kläder jag tycker om. Det har alltid känts omoraliskt att slänga kläder jag gillar. Därmed har det aldrig strömmat ut lika mycket kläder ur min garderob som det strömmat in i den och numera har jag rätt rejäla förråd med kollektioner i flera storlekar. Ibland växer jag ur dem, ibland växer jag i dem. Att nöta lite mer på det jag redan har borde inte vara orimligt.

Allt eftersom klimatångesten stigit har jag känt att det inte är rimligt att köpa kläder bara för att det är kul. Ju bättre jag tjänar, desto mindre benägen är jag dessutom att handla kläder på rea. Om jag inte behöver leta fynd, utan kan jag köpa det jag vill ha om jag verkligen vill ha det, så köper jag färre plagg.

I inledningen av 2019 gav jag mig själv en utmaning att köpa så lite nyproducerade kläder som möjligt. Inte ett shoppingfritt år, så långt gick jag inte, men att först försöka hitta det jag villhöver second hand. Dessutom har jag loggat alla mina klädinköp. Numera finns de i ett excelark uppdelat på rubrikerna Kläder, Skor, Träning, Underkläder och Second hand.

Idag gjorde jag en liten summering. Den första reflektionen är att jag lägger mer pengar på kläder än jag tror. Trots att jag inte gjort något jättedyrt klädinköp under året (ni vet, av typen vinterjacka) har jag en snittkostnad på 670 kr/månad.  Därefter gick jag igenom och färgkodade mina köp: Nödvändigt / Onödvändigt men uppskattat /Onödigt och ibland oanvänt. Det var rätt intressant. Ganska precis hälften av vad jag lagt ut på kläder kategoriserades som nödvändigt (löparskor och två par byxor – byxor som sitter bra är i princip omöjligt att hitta second hand – drog upp beloppet) vilket känns rätt bra. Det känns också bra att det jag kategoriserat som Onödvändigt men uppskattat mestadels har köpts second hand. Sedan har jag tyvärr också köpt helt onödiga plagg för 2000 spänn, varav hälften nytt och hälften second hand. Det känns… sådär.

Men. Jag klappar mig själv på axeln och tycker ändå att jag har gjort ett bra jobb. Framför allt har jag ändrat mitt tänk.

Mount Everest

Publicerat december 13, 2019 av Maja Gräddnos
Kategorier: Majaliv, Uncategorized

Det har varit en slitig höst, en motig höst, och jag grubblar rätt mycket på hur jag ska förhålla mig till det. Är det så att medelålderslivet ÄR slitigt och att jag har för höga förväntningar? Eller är det möjligtvis att det möjligtvis helt saknas fest och glitter och det är därför som medelvärdet av känslorna blir lite på den negativa sidan. Och vad har man egentligen rätt att förvänta sig i tillvaron?

Mitt i dessa funderingar har jag snöat in på något knasigt.

Mount Everest.

Jag har snöat in på Mount Everest av alla saker att snöa in på. Världens högsta berg. 8848 möh. Helt i hemlighet har jag fördjupat mig i om Hillary Step finns kvar eller om det förstördes av jordbävningen 2015. Helt i smyg har jag, när barnen somnat, tittat på ett antal youtube-klipp om att bestiga berget och varför det är så farligt. Hör ett litet eko i bakhuvudet av hur Pelle lät när vi, för så många år sedan, snubblade på någon film om bergsbestigning. Vilka totala idioter, han kunde bara inte förstå det. Men jag kan förstå. Längtan efter att klättra upp, stå högst upp, få vara ett med ett berg en stund bara because it’s there. 

Jag har alltid varit fascinerad av berg. Tycker att de är trösterika. Stora och mäktiga att mäta sina små mänskliga bekymmer mot.

Lösenordsskyddad: Fräser och bubblar

Publicerat december 12, 2019 av Maja Gräddnos
Kategorier: Skyddat, Uncategorized

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Som jag skrev det

Publicerat november 9, 2019 av Maja Gräddnos
Kategorier: Skyddat, Uncategorized

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: