Lösenordsskyddad: Vardagspepp

Publicerat september 16, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Skyddat

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Bussfrihet

Publicerat september 14, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Mammaliv, Uncategorized

Att för första gången släppa sin förstfödda fri på det enorma viset att hon ska åka buss från skolan och in till stan. Så småningom ska hon byta buss och fortsätta hem till Sunkradhuset. Inledningsvis får hon öva sig och landa hos mig på jobbet.

Jag instruerar att hon ska skicka sms när hon sitter på bussen. Det gör hon. Därefter går hon tydligen offline. Och jag, som smitit ner för att möta henne, hittar ingen rödhårig tioåring på busshållplatsen.

Inte svarar hon när jag ringer heller. Helvete! Var är hon nu? På en buss på väg till en annan landsända?

Men just som jag står där, mitt emellan busshållplatsen och jobbet, ringer min telefon. Nu står jag här nedanför ditt jobb! Är du där?! Men var kom du ifrån?!

Hon hade förstås klivit av där hon skulle och gått genom shoppingcentret samtidigt som jag passerade på utsidan. Det var inte mer med det. Och hon följer med mig upp på jobbet och dricker choklad när det är kafferast. Jag tittar på henne. Inte var det så många år sedan jag nästan fick hjärtinfarkt av att hålla henne från att äta upp lecakulorna i alla blomkrukor. Och nu åker hon buss själv.

Hjärtsmält

Publicerat september 14, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Mammaliv, Uncategorized

Apropå chansfrågningen så förklarar Bill att hon inte älskar A och därmed inte kunde svara ja.

Bill: Jag älskar dig och dig (pekar i tur och ordning på mig och Bull) och pappa och Nya och kissen.

Bull: Och jag älskar dig. Precis. Som. Du. Är. Jag vill inte ha någon annan storasyster. Du är perfekt! 

Det outforskade

Publicerat september 13, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Mammaliv, Uncategorized

I fredags var det skoldisco och jag får valda delar återberättade för mig.

Bill: A frågade chans på mig. Jag svarade nej.

Jag: Vad händer om man svarar ja?

Bill: …. (funderar)… Jag vet inte!

Antalet veckor mellan födelsedagar. Minst.

Publicerat september 3, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Mammaliv, Uncategorized

Bull (så frustrerad att han är gråtfärdig): Jag kan inte vänta till min födelsedag! 

Jag: Men nu är det ju jättekort tid kvar. Inte ens en vecka ju!

Bull (missmodigt): Det känns som att det är jättemånga veckor kvar. Minst femtifyra veckor! 

En del av lågtrycket

Publicerat september 3, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Majaliv, Uncategorized

Jag har skrivit om att jag är i ett lågtryck som jag inte riktigt kan definiera. Flera olika beståndsdelar förmodligen. Möjligtvis är den gemensamma nämnaren att jag är 46 år och befinner mig på någon form av platå i livet.

För att om möjligt bearbeta detta har jag försökt stänga av censurfunktionen i hjärnan och, i min dagbok, försökt punkta ner diverse olika saker som känns jobbiga. Kanske kan jag utveckla dem i olika inlägg här i bloggen. Det vore nog nyttigt. Om jag lyckas få ihop tid nog till det.

En av sakerna är att jag har insett att jag nu inte längre är småbarnsmamma. Perioden då man går till jobbet med gröt i håret och trosorna bak och fram är faktiskt passerad. Tio år lång var den. Livet är inte längre kaosaktigt på samma vis. Jag kan inte längre berätta dråpliga historier ur verkligheten på kafferasten.

I stället är jag nu mamma till två individer. Två känsliga individer med egna tankar, funderingar, nojor, rädslor. Steget från ett barn som fortfarande måste hindras att äta snö till en person som har ett utvecklat socialt liv och kanske behöver vuxet stöd i relationsfunderingar har gått så fort att jag inte har hängt med.

Av gammal vana uppför jag mig ibland som att mina barn är mindre än vad de är.

Från min egen barndom minns jag plötsligt någonting. Jag minns de vuxna som man tyckte var jätteroliga när man var litet barn och som rätt vad det var inte var jätteroliga längre. Sådana som inte kunde möta en som person när man blev lite större. När man kom, glad i hågen, och trodde att det skulle kännas på samma vis som det gjort sommaren innan. Och så gjorde det inte det.

Tänk om jag är en sådan mamma nu. En mamma som fjollar sig när man inte längre tycker att det där fjollet är roligt. En mamma som inte möter mina barn på den nivå där de behöver bli mötta.

Det är inte längre så att man alltid kan fånga in dem i famnen och så blir allt bra. Man måste liksom vara mer själsligt närvarande. Tänk om jag inte klarar av det? Jag, med huvudet djupt nerstucket i min egen medelålderskris, mina funderingar på vad jag vill bli när jag blir stor och min kropps jäkla hormontjorvande.

Jag hämtar barnen på fritids och möts av ett kompakt klagande. Det är inte roligt på fritids längre, vissa skolgrejer är si, andra är så, gnäll, gnäll. Min egen magsyra puttrar igång. Fan, jag orkar inte, jag är trött, jag vill inte höra gnäll. Och vad är gnäll och vad är seriösa klagomål som jag borde lyssna på? Jag vet inte längre. Men jag borde väl lyssna, det är ju min roll som mamma.

Fast jag avskyr att umgänge inleds med gnäll faktiskt. Det suger all min energi och gör mig sur och snarstucken. Jag är också trött och hungrig nu. Hur mycket kan man kräva av sina barn? Kan man kräva att vi hjälps åt att hålla uppe modet på varandra? Kan man kräva förståelse för att föräldrar inte alltid orkar vara klagomuren?

Jag tar det hard core. Säger att om skolan och fritids är så eländigt som det verkar så kanske vi borde försöka byta skola? Händer det aldrig någonting bra på era dagar? Jag blir ju orolig när ni bara gnäller, orolig för att ni inte har det bra? Det låter ju så eländigt. Barnen dementerar direkt. De vill absolut inte byta skola, det är jättebra och jätteroligt där de går.

Efteråt undrar jag om jag varit för hård. Eller om jag varit bra.

En av sakerna som är jobbiga just nu är att jag måste fundera på min mammaroll. Hur är en bra mamma numera, i den här fasen? Är jag bra? Är min mammakompass rätt kalibrerad? Gör jag rätt? I ganska många år har jag varit trygg i mammarollen men nu är det som att jag har blivit befordrad, bytt tjänst inom samma ämnesområde. Och jag känner mig osäker.

Japp, mamma vet

Publicerat september 2, 2016 av Maja Gräddnos
Kategorier: Mammaliv, Uncategorized

Just nu en ganska typisk dialog med Bull:

Bull: Mamma! Vet du… (kommer på sig själv).. Haha! Nu sa jag det igen!

Jag: Haha, jo…

Bull skrattar gott åt sig själv. Samlar sig för att börja berätta.

Bull (ihopsamlad) Mamma… Vet du… MEN! HAHA! 

Jag: Ja…

Bull (kan inte komma ifrån det): Mamma… Vet du… Bobba Fett är ganska cool tycker jag..