Arkiv för november 2008

Lösenordsskyddad: Lillebror var ordet sa Bill

november 27, 2008

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Om man älskar blått glas

november 27, 2008

sdc100421

… blir man alldeles lycklig av att hitta den här karaffen på Röda Korset!

Bonde söker fru

november 27, 2008

Ooo vad jag är tacksam för alla TV-program som går mellan kl 20 och kl 21 på kvällen. Då sitter jag oftast klistrad framför TV:n och ammar. Därmed har jag följt årets omgång av Bonde söker fru med spänning. Jag har nämligen en förhoppning. Hade det inte varit VÄLDIGT roligt om ett par av gay-killarna hade förälskat sig i varandra i stället för i bonden???

Pedagogiskt samtal kl 05.50

november 26, 2008

Förlåt mig, Lilla Bill, det var inte meningen att du skulle bli ledsen. Men du förstår, mammor och pappor kan vara väldigt trötta tidigt på morgonen. Och du spelar trumma jättefint. Men just när man inte riktigt har vaknat och är väldigt trött, då kan man bli lite arg när någon spelar trumma där man sover. Du vet ju att du blir lite ledsen när du blir väckt också. Men det var dumt av mamma att slänga din hink – förlåt, din trumma – ut i hallen, det var verkligen dumt. Förlåt Lilla Bill, det var inte meningen.

Mera dagbok

november 25, 2008

Utdrag ur min dagbok den 27/12-2007

Idag mötte vi X och Y som fick barn en månad efter oss. De hade TVÅ barnvagnar. En liten nyfödd. Jag visste inte ens att hon varit gravid. Och det skär till i hjärtat. Inte för att jag vill ha syskon till Lilla Bill, inte ännu. Men för att vi inte ens kan prata om det. För att Pelle inte är samma person längre, för att han inte ser mig längre. För att vi inte planerar framåt gemensamt, inte pratar med varann. Jag vill ha ett barn till. Ett syskon till Lilla Bill. Och jag vill vara en familj med Pelle, vill det. Och om han inte börjar se mig snart så blir jag galen. Slår honom. Om han fortsätter att välja TV:n före mig. Jävla idiot. Fan.

2008 – året jag inte kunde förutse

november 25, 2008

Utdrag ur min dagbok den 31/12 2007:

Så, vad har jag för nyårsönsningar? Och nu skriver jag inte de som ändå ligger mig närmast om hjärtat, att alla ska få vara friska och må bra. Att Lilla Bills operation ska gå bra. Och mitt jobb. Jag skriver extra-deluxe-önskningar:

Jag önskar ett syskon. Att jag blir gravid till hösten och att allting går väl.

Jag önskar att vi genomför renoveringen

Jag önskar att vi kommer närmare varann

Jag önskar att jag kan arbeta lite mer med mig själv, lära känna mig själv ännu lite bättre

Jag önskar också att jag kan hålla mig lagom i vikt och känna mig vältränad

Jag önskar att jag, mot alla odds, kan skriva min bok

Jag önskar mig ett fantastiskt sexliv

Jag önskar mig att få fortsätta vara så lycklig som jag är

Gott nytt år, allra käraste dotter och allra käraste make. Allra käraste familj. Och den 2 januari börjar mitt nya liv.

… trodde jag alltså

Mammastolthet

november 25, 2008

Lilla Bill, två år och fem månader, är alldeles väldigt konversabel och språkligt begåvad. I alla fall om jag släpper lös min ohämmade mammastolthet. I helgen väcktes vi av denna replik, levererad tillsammans med Giraff:

Hej! Du kan få låna min Giraff om du vill! Jag har fått den i present av Mats.

Imorse dök hon upp och väckte oss med en babydocka i famnen:

Hej! Titta! Hon har en pyjamas precis som jag har.  En liiiiten pyjamas. Hihi!

Min favoritreplik för tillfället är dock denna:

Morfar är mitt barnbarn ibland faktiskt.

Ja just det, då vet vi!

Efterlyses!

november 25, 2008

Finns det någon som har en Giraff att sälja till mig? Giraff är Lilla Bills käraste vän och vi har haft trillingar som har gått i skift här hemma. Nu har dock en trilling gett sig ut på vift och en annan trilling blivit såpass skadad att hans matte direkt skulle avslöja honom. Således har vi bara en fullt fungerande Giraff kvar. Det känns våghalsigt. Finns det kanske någon bortglömd liten Giraff (använd, hopsjunken och lite lortig gör ingenting) som kanske skulle vilja flytta hem till oss mot viss betalning? bu1

Ko-lalala-llapsa

november 25, 2008

Jag är sjuk.

Lite halvironiskt är det. Självklart körde det ihop sig med bion i lördags. Vi fick ingen barnvakt. Det hela jämnade ut sig litegrand i och med att vi fikade på stan tillsammans med en arbetskompis till Pelle och hans son. Jämnade ut sig rent förhållandemässigt alltså. Att Pelle visar upp att vi är ett par, en familj. Inte jämnade ut sig upplevelsemässigt. Jag blev besviken och Pelle passade på att ge sig ner i självömkanskträsket ytterligare en gång. Sa att det spelade ju ingen roll, han hade hur som helst inte orkat någon bio, han är så trött så trött så trött. Det hela blev förstås en diskussion, jobbig men på sätt och vis konstruktiv. Den slutade med att jag grät och sa att jag är så förbannat less på att alltid vara den glada, trygga, stabila, tjohejthohopp detta klarar vi. Sa att jag är också trött, att jag också vill få misströsta någon gång. Att jag vill få vara liten och ledsen och bli tröstad. Sedan tänkte jag skriva ett blogginlägg om detta, skriva att jag är så trött så trött på att vara en slitstark arbetshäst.

Men sedan blev jag sjuk. Ett par timmar senare, natten mot söndagen. Värk i hela kroppen, lite feber och magsjuka. Fast magsjuka som aldrig bröt ut trots att jag tillbringade flera timmar i badrummet. Vid tretiden på natten vaknade Lilla Bull för käk och Pelle kom uppvacklande med honom och hittade mig på badrumsgolvet. Och sedan dess har jag fått vara liten och ledsen.

Jag vet inte riktigt vad detta är för virus. Ingen feber och värken i kroppen är borta men får inte ordning på magen. Kan inte äta någonting annat än skorpor och te. Och skorpor och te i kombination med helamning gör att man blir rejält knäckt.

Nej, jag vet inte vad det är jag har åkt på. Men jag känner igen symptomen. Ibland, när det blir för mycket i livet, när jag är för sliten, för trött och bara måste ha time out, då händer det att kroppen tar över. När jag psykiskt, på ren vilja, kan sluta vara trött och bara kör på, då kan det hända att jag blir sjuk. När jag som bäst behöver det. Det är inte första gången. En eller annan läglig influensa eller megaförkylning har jag varit med om tidigare. Jag misstänker att detta är samma sak. Jag har mentalt kört på reservtanken ett bra tag nu. Lilla Bill är utackorderad till mina föräldrar och Pelle är orolig och rar. Jag ser på film och ammar och tar inte ansvar för någonting annat. Det är ganska skönt.

Glad

november 21, 2008

I förrgår kväll. Megatrött Pelle efter tjorvnatt inne i dubbelsängen. Jag föreslår att han ska sova inne hos Lilla Bill. Det känns bra att det är jag som föreslår och inte han, hellre förekomma än förekommas. Jag kramar om honom innan han lägger sig. Säger att det är trist att sova utan honom, att jag tycker om att sova med honom. Han gäspar, säger ingenting, går ut i köket. Jag följer efter. Suckar högt, tar honom på axeln.

Jag sa just att jag tycker om att sova med dig och du bara gick din väg…

Han tittar på mig, varm i ögonen

Jag tycker om att sova med dig också!

Glad

Igår. Toalettbesök under lång bilresa med båda ungarna. På hemvägen håller båda två på att riva bilen och vi gör en paus. När jag kommer ut från toan står de där och väntar på mig. Hela familjen. Pelle med Lilla Bull på axeln och Lilla Bill i handen. Vackraste.

Glad

Idag. Morgon. Telefonen ringer.

Tror du att vi kan lämna bort Lilla Bull några timmar och gå på bio?

Jaa! Det tror jag!

Glad