Djupdykning

Kära vänner nu tar vi ett djupt andetag för här ska dykas på djupet. Nu ska ni få ta del av vad som har varit grundproblemet i mitt och Pelles förhållande under alla dessa år. Håll i hatten. Och ni som är pryda kan sluta läsa nu. För nu blir det personligt med stort P.

Jag och Pelle träffades som mycket unga. Pelle var mitt tredje förhållande och jag var hans första.  Jag var rätt skamfilad efter att just ha kommit ur en dålig relation med en riktig idiot. Jag var 18 år. Vi fick inte ordning på vårt sexliv. Det ville sig inte. Jag var, som sagt, skamfilad efter ett dåligt förhållande och dessutom vettskrämd efter att blivit mycket dåligt behandlad hos gyn. Pelle var å sin sida, som de flesta andra 19-åringar, ungefär som en kåt Labrador. Det blev aldrig riktigt bra. Och tyvärr fastnade vi i dessa roller. Felet var förmodligen att vi sökte problemet hos mig, att det var jag som inte ville. Men felet låg hos oss båda. Det var kommunikationen det blev fel på. Jag blev den som aldrig ville och han blev den som alltid ville. Roller som egentligen inte alls speglade våra verkliga jag. Sex blev ett krav och en konflikthärd. Vi borde ha gått till familjerådgivningen men det var inte en tanke som slog någon av oss. I stället etablerade vi någon sorts fungerande sexliv som inte var till någon egentlig glädje. Närheten blev lidande big time. Och på det viset rullade livet på i många år. När barnlösheten kom in i våra liv halkade sexlivet ner ännu ett snäpp på skalan.

Men barnlöshet och livskris och sedan graviditet och mammaliv gjorde saker med mig. Äntligen kunde jag få koll på mig själv utifrån. På oss utifrån. Jag började se vad som hände mellan oss och förstå varför det inte kändes bra. Jag började förstå varför det låste sig och varför jag kunde känna mig rent oregerligt arg på Pelle i vissa lägen. Jag började förstå vad det var jag saknade. De första månaderna som mamma, då jag äntligen fick den paus från vårt sexliv som jag behövde för att börja åtrå Pelle ordentligt, fick mig att känna hopp. Jag är kvinna och du är man och banne mig, här ska det bli fyrverkerier.

Pelle hade å sin sida fullständigt tappat hoppet. Han såg och förstod aldrig den förändring som jag gick igenom. Han såg fjorton år av tröstlöst tråksex med en kvinna som inte ville ha honom och han sörjde att det blivit så. Han sörjde att han aldrig blivit åtrådd. Det stod klart för honom att han hade blivit avvisad i halva sitt liv och han ville inte mer. Hela vårt liv ihop ramlade ner över honom. Han hamnade i en livskris. Jag har kastat bort hela mitt vuxna liv på att åtrå en kvinna som inte vill ha mig. Att han sedan hade svårt med hela det nya familjelivet och anknytningen till Lilla Bill som spädbarn gjorde saken ännu värre. Han mådde skit och han ville bort.

Så när jag trodde att vi var på samma spår och skulle börja hitta passionen ihop, då hade han klivit av tåget. Utan att ens själv veta det.

”Hade det inte varit Elaka Månsan så hade det varit någon annan”, har han sagt till mig när vi pratat om det hela. Och jag förstår faktiskt det. Och jag kan förstå honom.

Den kris som han går igenom har alltså två ben. Det ena benet är sorgen över att ha blivit avvisad i hela vårt liv ihop. Det andra benet är att han har svårt med anknytningen till Lilla Bull. Han har helt enkelt svårt för spädbarn. Jag vet inte varför, men jag vet å andra sidan att det kommer att lösa sig. Han är upp över öronen galen i Lilla Bill nämligen.

Humlan skriver följande i en kommentar till mig:

Är det inte så att det bara är du som vill få det bra? Han verkar inte vilja hela vägen liksom… Vad skulle hända om du gav upp honom och lät honom gå? Skulle han komma till insikt om att det är dig han vill ha då el gör han detta enbart för er familj och barnen tro?
Ibland kan det vara det bästa att bara ge upp för att inte enbart hålla ihop för barnens skull.
Vill han EGENTLIGEN att det ska vara Ni el är det något han intalar sig?

Pelle har otroligt svårt att uttala i ord att han faktiskt vill någonting med mig längre. Han klarar inte av att utsätta sig för att bli avvisad en enda gång till. Hela hans självbevarelsedrift bara skriker STOPP. Att ställa ultimatum, att gå, skulle inte på något vis göra någonting bättre. Det är bara att inse att han är en ömtålig blomma just nu. Och det som är mellan oss, vårt förhållande och förtroendet mellan oss, det kan vi bygga på.  Anknytningsproblematiken med Lilla Bull kommer att lösa sig i och med att tiden går och Lilla Bull blir större.

Det finns hopp. Och det är inte bara han som har svikit mig. Jag har också svikit honom.

Annonser
Explore posts in the same categories: Relation

22 kommentarer på “Djupdykning”

  1. uniflora Says:

    Åh Maja. Jag blir rörd när jag skriver om dig och er. Jag beundrar din självinsikt och din ärlighet gentemot mig (och alla andra). Jag är så imponerad över att du orkar kämpa för er relation. Det är förståeligt att Pelle är en ”ömtålig blomma” just nu, men det är du också. Jag hoppas att du får tillbaka den kärlek du ger för du förtjänar den.

    Dina ord ger mig iaf hopp om att det finns förståelse och förlåtelse i världen. Det är vackert. Kram

  2. Sara (puffan) Says:

    Kan bara hålla med Uniflora. Jag blir rörd och glad. Dina ord andas hopp. Som om ni nått någon slags punkt där ni börjar kunna förstå varandra. Där ni kan se vad ni gjort med varandra och er själva. Du har en fantastisk självinsikt och jag tror att detta att du vet vari en stor del av problemet ligger och att det är något ni dragit över er tillsammans, det kommer vara till stor hjälp för er fortsatta kamp för varandra och er familj. Jag har skrivit det flera gånger förut här i kommentatorsfältet men måste göra det igen. Jag kan bara inte komma över hur mycket jag beundrar dig. Och honom! Det är så fantastiskt underbart och härligt att det finns människor som tror på kärleken och som faktiskt är beredda att kämpa för den. Det finns så många som ger upp för minsta lilla. Ni har haft en kris deluxe och kämpar ändå på. Åh, ni inspirerar mig verkligen! Hoppas ni får en härlig jul och att ni känner att saker och ting går åt rätt håll.

    Stor kram!!!!!

  3. tina Says:

    Du är modig och full av insikt. Instämmer i föregående kommentar; ni är ömtåliga blommor bägge två. Håller tummarna hårt för er.

  4. Kristina Says:

    Jag kan faktiskt förstå hur han känner det (efter ett långt och trist förhållande med en man som långt ifrån hade dina anledningar att vara avvisande utan använde det som maktmedel); man blir väldigt ömtålig av att bli avvisad och när man träffar någon som åtrår en blir det oerhört attraktivt.
    Den goda nyheten är att man mycket väl kan komma över det om den andre tar initiativet till sex och – vet inte om detta fungerar på karlar men det fungerade med mig – ofta verbalt uttrycker uppskattning och åtrå. Man kan ju inte vilja ha sex precis jämt men man kan säga något vackert till sin partner varje dag.

  5. Lena Says:

    Det är ju lättare att kasta in handduken än att kämpa när det är svårt så ni båda är ju starka som orkar kämpa på och nu när ni kan prata någorlunda så är ju hälften vunnet! 🙂

  6. Helga Says:

    Tack för att du delar med dig! Och stillar min ohemula nyfikenhet, jag måste erkänna att jag funderat mycket på vad grundproblemet mellan Pelle och dig var och jag hade mina misstankar åt sänghalmen till.

    Jag känner igen mig delvis i er historia. Vi var också unga när vi träffades, och liksom ni har vi infertilitet bakom oss. Att man är ung när relationen börjar tror jag ibland kan vara ett problem. Vem är färdigutvecklad när man är 19-20 år? Förhoppningsvis inte många. Då gäller det att man utvecklas i någorlunda samma takt och åt samma håll.

    Sex är ju så himla SVÅRT att tala om. Även om man är bra på att prata och formulera sig och analysera. Vissa saker som O har sagt om vårt sexliv har bränt sig fast i mig och jag har haft oerhört svårt att släppa dem. Det hade verkligen hjälpt ibland att ha en klok terapeut närvarande, men till steget att ska hjälp är stort.

    En annan risk med att vara unga när man träffas och att ha en lång relation är att man så lätt hamnar i gamla hjulspår. Den ene vill alltid, den andre vill aldrig. Den ene är konstant sårig av att bli avvisad och tar därför bara initiativet när han är desperat. Den andre får aldrig någon chans att bygga upp spontan lust eftersom all energi går åt att avväga – vad säger jag ikväll om han vill? Vill jag eller inte? Och så gräver man ner sig djupare i fårorna.

    Yttre påverkan som IVF-behandlingar och småbarn hjälper inte direkt till!

    Ja det är ett superintressant ämne och troligen aktuellt för de allra flesta! Sex är en oerhört viktig del av relationen men är också något som man förväntar sig bara ska funka. Tänk om man la ner lika mycket planering och energi på sitt sexliv som på hämta-lämna-scheman, eller som på sitt jobb! Då jäklar skulle det spraka i den äktenskapliga sängen!

    Jag tycker att ni är fantastiska båda två. Du för att du ser att du har en del i det som har hänt, att du på sätt och vis också har svikit honom. Han för att han har övervunnit sin passion och sina skuldkänslor och förmått se bortom dem vad han egentligen vill: dela sitt liv med dig och med era barn. Jag har gott hopp om att ni kommer att klara det här! Jag håller med er terapeut som sa att det är en stor kärlek som har uthärdat detta!

    Till sist vill jag säga något som säkert kommer att uppfattas som konstigt av många, men jag är nästan säker på att du förstår det. På ytan är allt Pelles fel, han har svikit och varit otrogen och burit sig åt som ett svin. Han känner säkert av detta, eftersom han verkar vara en tänkande och rättrådig person. Vilka enorma skuldkänslor han måste ha brottats med! Men precis som du så insiktsfullt skriver så har han känt sig avvisad i halva sitt liv. Det är ingen liten sak. Folk har varit otrogna och brutit upp för mindre.

    Man kan svika på så många olika sätt. Man kan vara otrogen på olika sätt. Det viktigaste är att man i slutändan kan förmedla sin sanna och äkta känsla till sin partner, få partnern att känna sig viktig, vald, åtrådd och älskad. En nog så stor utmaning i vardagen!

  7. Linda Says:

    Ärligt och så blottande, men jag vill bara säga att jag hoppas att det ordnar upp sig. Känner igen det lite på ytan i mitt eget förhållande, som man får rätta till. Men allt går ju inte över på en natt! För oss blev barnlösheten smällen som gjorde det hela bakvänt, så har viss förståelse hur det var/är för er.

    Ni får båda ta fram lim o klister och börja i varsin ände, små små steg! KRAM!!

  8. Tisalen Says:

    Tack för det oerhörda förtroendet du visar genom att låta oss ta del av er.

    Du skriver att Pelle inte har haft det lätt…och det är så stort av dig att förstå honom MEN det är viktigt att du förstår och INTE tar på dig skulden (vi kvinnor är ju ganska duktiga på det) utan att det är precis som du skriver…skulden är bägges. Han är skör nu – kan han lita på att du åtrår honom? MEN du är lika skör – kan du lita på honom?

    Tassa försiktigt fram tillsammans så kan ni snart springa på mjuka tassar åxå och inte bli rädda när klorna kommer fram och ni fräser…så som det blir då och då även i det allra bästa förhållandet.

    Kram

  9. Tudorienne Says:

    Ja tack för förtroende du ger oss.

    Tror man är en bra bit på väg när man ser och förstår vad det är som gjort att man hamnat där man hamnat. Tror den förståelsen är läkande i sig. Och jag tror att ni har mycket bra framför er!

  10. Åsa Says:

    Kan bara hålla med föregående talare; starkt av dig att berätta och inse att ni är två om grundproblemet. Håller tummarna för er.

  11. Pernilla Says:

    Nån klok person sa en gång att om man har ett bra sexliv är det 10 % av ett förhållande, om man har ett dåligt är det 90 %…
    Jag tycker det låter vettigt, i synnerhet som bra kan innebära 2 ggr/månaden så länge bägge parter är nöjda med det.
    Men om sexlivet inte funkar tar det upp så mkt tid och skapar problem som leder till osämja som leder till ännu mindre lust.

    Det är så bra att du tar upp detta, som sagt är aningens tabu..
    personligen tycker jag ämnet är väldigt intressant.. ;o)
    kram

  12. Cinks Says:

    Det är en insiktsfull berättelse, men jag är inte helt med här, trög måhända av situationen, men var i historien sviker du din man?

  13. solkatten Says:

    Tack för att du delar med dig. Du är modig och insiktsfull.

    Kram

  14. Madeleine Says:

    Är också glad att du delar med dig och ger oss er bakgrund, som nu har gett mig mer förståelse för er båda. Som många har skrivit så är kommunikationen runt just detta så svårt för så många av oss. Jag har själv fallit i gråt precis efter sex för att jag blivit ”kritiserad”, hur välmenande det än var…

    Sånt här, som ska vara så naturligt och lustfullt, blir bara spänt och ångestfyllt om allt inte står rätt till, vare sig det är emotionellt eller fysiskt. Sedan kanske man känner sig mindre som kvinna (eller man) för att man inte lever upp till sin partners förväntningar. Och vad gör det med lusten?

    Eftersom jag själv har varit ”den som vill mer” så förstår jag mycket väl frustrationen som denne får. Att den man älskar inte har samma behov av den intima närhet som sex ger, att man inte känner att partnern älskar en tillräckligt för att vilja. Har man lite dåligt självförtroende till att börja med, så är det något som kan ta knäcken på en. Speciellt om det är ens första riktiga förhållande.

    Tack igen för att du vill dela med dig av din historia :).

  15. humlan008 Says:

    Fina fina Du!
    Tänker på dig och är full av beundran för dig som öppnade dig så ärligt.
    Nu har jag fått en annan bild av det ni går igenom.
    Styrkekram från medsyster!

  16. Lisa K Says:

    Jag känner igen mig i att vara den som inte vill. Så var det för mig i tidigare förhållanden. Jag tänkte att nu gjorde vi det igår så ikväll är jag ledig. Det var inte så att jag tyckte att det var svårt med sex – jag njöt och fick orgasm. Men det var tekniskt och sterilt på något sätt. Nu, i mitt nya förhållande och med åldern (jag tror faktiskt att det är något biologiskt som händer med kvinnor när de blir lite äldre – att de vill mer), har jag sex på ett helt annat sätt. Inte idealiskt – vi försöker göra barn – men hela tiden med respekt.
    Lycka till!

  17. Mary Says:

    Tack för att du är så öppen och delar med dig av ditt innersta. Jag tror att ni kommer att fixa det!
    Kram!

  18. nn Says:

    Insiktsfullt. Sorgligt. Modigt och hoppfullt 🙂


  19. […] fallet skulle ha kommit helt överraskande för vår kompis. Men det blev det en association till Maja Gräddnos´blogg för mej när kompisen nämnde att de  hade problem med att passa ihop i sitt sexliv. Ni vet det […]

  20. Malin Says:

    Vet du, det här är det svåraste i vår relation också. vi kämpar och kämpar och har kommit en liten bit på väg faktiskt. Men det är/har varit svårt. Vi har gråtit många ggr båda två över detta. Men känner att vi vill kämpa på att försöka göra det bästa, för vi trivs så bra tillsammans.

    Jag tror att har det gått snett från början så är det så himla lätt att det fortsätter likadant. Tror även (tyvärr) att det här är ett ganska så vanligt problem, men inget man direkt pratar högt om, så man tror att alla andra har det så bra tillsammans.

    Jag tycker att det låter mkt lovande att du nu känner lust och åtrå efter Pelle. Det är ju jättehärligt! Jag tror stenhårt på er.

    Tack för att du delade med dig.
    Kram från Malin

  21. Anneli Says:

    Tack för att du delar med dig!
    Har funderat på vad jag ska skriva – vet inte mer än att jag har fått mer att fundera på. På allvar.

    Lycka till!

  22. Christina Says:

    Hej käre du 🙂
    Jag blev mycket berört av att läsa ditt inlägg. Det kommer en (kanske opassande ;-)) kommentar med posten från mig.
    Har stormar det just nu, bara på insidan av mig i och för sig, men desto mera.
    Men det kommer att ta sig. Jag ser fram emot ett liv var jag får LEVA, inte bara överleva. Jag ser att det är samma sak du och P går igenom. Att hitta LIVET tillsammans. Och det är svårt, med et är värd var enda centimeter man kämpar sig fram till.
    Har man klarat så mycket svärta redan, så har man mera styrka än man tror.
    Många varma tankar Christina


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: