Arkiv för januari 2009

Upp och ner

januari 27, 2009

Kan någon förklara för mig varför man ska spara pengar när man har som minst pengar. Varför ska man pensionsspara när man är föräldraledig och när man har små barn. Varför ska man arbeta lite extra och snåla in lite extra när man har som minst pengar och som minst tid. För att ha möjlighet att vara mera ledig när man troligtvis bara behöver försörja och ta hand om sig själv. Kan vi inte sprida ut det hela lite mera jämnt?

 

Och ja, nationalekonom som jag är, så VET jag att ett sparande är någonting som ekonomin behöver. Utan sparande inga pengar till företagens investeringar. Men varför just dessa år? 

Äh…

januari 26, 2009

Jag har ätit allt vad jag har kommit över idag. Det gjorde mig inte på bättre humör. Jag vet att det är någon form av motion som fattas men jag sov i stället för att promenera. Om man undrar om man ska sova eller promenera ska man sova.  I alla fall när man har spädbarn. Men nu är jag på skitdåligt humör.

Och så ville jag se Bonde-Bröllopet och käka ännu mer. Då var Bill vaken. Och Bull. Och en bekant dök upp och jag var korkad nog att bjuda på kaffe. Så han stannade. Suck!!!

Självservering

januari 25, 2009

Pelles och min säng är en ganska liten dubbelsäng, bara 150 cm bred. När Bull vill dela säng blir det helt enkelt för trångt och ingen av oss sover bra. Så Pelle får sova på vinden. Jag saknar honom men njuter ändå lite av att få vräka mig i nästan hela sängen. Det är ganska skönt. I natt ammade jag missinassen och väcktes sedan inte förrän klockan sex på morgonen. Och inte av barnskrik. I stället kände jag krafs*krafs*krafs mot benen och suuug*klonk* när Bull serverade sig själv. Otroligt sympatiskt sätt att vakna på. Undrar om vi kan göra det till en vana…?

En underskattad form av terapi

januari 23, 2009

Shopping är en underskattad form av terapi. I alla fall ibland. Det hjälper dessutom mot trötthet orsakad av för lite sömn.

Jag är numera ägarinna till ett par nya byxor. Helt fantastiska. Sitter som en smäck. Är varken för stora eller har hål på sig. Jag har utökat mitt innehav av fungerande byxor med 100 %. Jag är lycklig!

Pappaliv hos grannarna

januari 22, 2009

En pappa kommer hem efter en jobbresa. Kliver in genom dörren och tjoar glatt att han är hemma nu. Treårig dotter utbrister i hysterisk gråt

UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

DET VAR JU JAAAAG SOM SKULLE ÖPPNA DÖRREN!!!!!!!!!!!!!!!!!

Praise the Lord!

januari 21, 2009

Bill och Bull sover som små stockar. Det är nästan så att man blir religiös.

Return of an old ”friend”

januari 19, 2009

Är det någon här som har lagt ihop två och två?

En gigantisk chokladkaka i rekordfart på fredagskvällen

+

Stort utbrott över en (iofs ganska taskig, men dock liten) replik från någon som jag vet kan vara lite skatig

=

PMS

 

Japp, mensen är tillbaka. Redan. När den kom tillbaka tidigt efter att jag fått Lilla Bill fick jag höra att det ofta är fallet efter hormonstimulerade graviditeter. Det verkar dock inte gälla mig.

Det känns som att cirkeln är slutet. Jag skriver en tvåa bredvid dagens datum i min dagbok. Jag noterar att de tecken på ÄL som jag tyckte mig känna denna månad var alldeles på riktigt – fertilitetsränderna går aldrig ur. Jag noterar att lutealfasen denna månad torde ha varit historiens kortaste och undrar om det stabiliserar sig månaden som kommer.

Jag är tillbaka på spåret. Jahapp.

Dagens I-landsproblem

januari 17, 2009

Ikväll känner jag mig låg över en så fånig sak som vårt stökiga hus. Eller inte låg. Ledsen. Gråtledsen.

Det är ju alltså så att vi bor i ett gammalt hus. När vi flyttade in gjorde vi en stor renovering, men inte en total renovering. En stor del återstår. Det är också så att när vi flyttade in renoverade vi för två personer. Nu är vi fyra. Fyra personer med dåligt med plats och dåligt med förvaringsutrymme. Utan tvättstuga. Till detta kan vi lägga att jag och Pelle är ganska slarviga. Grejer hamnar på fel ställe och får alltför ofta ligga kvar där. Till detta kan vi också lägga att jag har alldeles för mycket pinaler. Jag är jättedålig på att slänga bort. Jag kan liksom inte komma över att det känns slösigt och miljöovänligt att slänga bort fungerande saker som kan komma till användning.

Så, resultatet ett ganska stökigt hem. Speciellt just nu då tid saknas för att röja. Då Pelle är konstant trött och mestadels ligger på soffan på vardagskvällarna och helst vill göra andra saker på helgerna. Då Bill drar fram mer än vad jag hinner röja undan direkt hon lämnas obevakad.

I kväll är Bill utlånad till morföräldrarna. Vi hade ett par bekanta och deras dotter på middag. Det var trevligt ända tills de skulle åka hem. Då satte mor och dotter igång med att plocka undan de leksaker som dottern dragit fram.  I och för sig berömvärt men jag hade gärna plockat efter dem. Som ersättning för att Bill drar fram hos dem ibland. Och jag försökte säga att det är lugnt, åk hem och lägg dottern nu, hon verkar skittrött. Varpå mamman svarade

Vi lär vår dotter att plocka undan efter sig.

Och inte vet jag om det var menat så, men det lät så. Som att det var någonting de gjorde, i motsats till hur vi gör. Jag tog det så och jag blev gräsligt sårad.

Okej, den här mamman är halvtidssjukskriven och arbetslös andra halvan. Hon har all världens tid att hålla hemmet fläckfritt. Hon har dessutom en man som sköter ALL städning och ALL matlagning. Det är faktiskt sant. Tacka fan för att dotterns rum kan vara välsorterat, att det nybyggda huset kan vara välordnat, garderoberna rensade och sorterade och fönsterbrädorna dammtorkade. Men ändå.

Men ändå känner jag mig grymt misslyckad. Skit oxå.

Dagens frågor

januari 16, 2009

– Varför envisades det med att vara så förbaskat myggfritt ute? Nej, det blev ingen barnvagnspromme i – 20

– Vad hände med den romantiska kvällen? Eller snarare, vem hade matat våra barn med koffein?

– HUR kunde jag äta upp hela chokladkakan i smyg. Jag hade ju köpt den till oss båda. Varför gömde jag den och åt upp den alldeles själv?

– Varför vägrar Pelle se Let´s Dance? Om han hade varit närvarande hade han ju fått smaka på den där chokladkakan, jag lovar.

Gisslan återlämnad

januari 15, 2009

När det var som värst i höstas stal jag Pelles jobbmobil. Jag tänkte slå sönder den. Faktiskt.

Det är inte så att det är någon flashig mobil. Förmodligen är det den enda mobil som tillverkas utan kamera. Men dock. Jag stal den. Den låg där och hånflinade och var en av hans länkar till Elaka Månsan. Jag stal den och tänkte slå sönder den. Tänkte banka sönder den med hammaren och begrava den i trädgården. Men det blev aldrig av.

Och nu är gisslan återlämnad. Skam till sägandes skyllde jag på Lilla Bill. Titta här vad jag hittade! Ja, så är det att vara småbarnsförälder, saker kan dyka upp på de mest underliga ställen, haha…