Arkiv för februari 2009

AW Light

februari 28, 2009

På begäran, här är våran sömnkursversion. Men, Anna, jag tror den funkar absolut bäst på barn som inte har börjat krypa ännu.

Grejen är ju egentligen att lära sin lilla sötsnok att somna själv. För kan man somna själv så kan man somna OM själv. I AWs sova-hela-natten-kur gör man det genom att lugna ungen medelst rumpbuff i steg ett. Sen fyller man på med en liten ramsa (här hemma lyder den Godnatt Godnatt Min Lilla Skatt) som man upprepar just som barnet ska snorka till. Man får vara noggrann så att man inte vänjer barnet vid att bli buffad till sömns, för då sitter man där och måste buffa varje gång i stället. Nej, man ska buffa ungen lugn och go men sluta efter det och låta barnet somna själv. Och stegvis ersätter man buffning med ramsa och kan lugna barnet enbart med rösten. På mina barn så fungerar detta faktiskt mycket bra. 

Kör man på riktigt AW-vis så ska man lägga ett exakt schema för dagen när man bestämmer exakta tidpunkter för mat och lurar. Detta har vi aldrig gjort. Jag har nöjt mig med att hålla koll så att det inte blir för mycket sömn dagtid. Min erfarenhet från Bill är dessutom att när väl nattsömnen fungerar så började även de långa lurarna på dagen att funka utan problem – mycket skönt.

Natten som var vaknade Bull lika ofta som vanligt. Till min glädje gick det väldigt bra att somna om med buff i stället för bröst. Tio minuter per gång tog det, vilket kändes helt okej. Klockan fem ammade jag honom eftersom han då inte ätit på elva timmar och mina bröst höll på att sprängas. Men i natt blir det inget käk förrän efter klockan sex. Jag tror att det kommer att fungera fint.

Pelle har dock haft ett jättetjorv med Bill. Om hon, när Bull sover hela natten, fortfarande vill komma över till mig så kommer jag att fixa en madrass på golvet till henne. Om inte Bull skriker och väcker henne ser jag inga problem med att hon kommer över – snarare tvärt om!

Over and out från supertrista Maja

Tonight is the night

februari 27, 2009

Det riktigt stora sömntjorvandet började den andra februari. I över tre veckor har jag inte någon natt sovit mer än två timmar på raken. Bull har fått två tänder. Bill har börjat komma över till mig och Bull och vaknar därmed när Bull vaknar. Dessutom blir jag klämd mellan Bill och Bull och har därmed svårt att sova även om båda ungarna sover. Resultat; vi är alldeles knäckta alla tre. Pelle sover på övervåningen men är knäckt för att han a. Aldrig får sovmorgon och b. Har dåligt samvete för att det är han som sover.

Så, beslutet togs imorse. Uppstigning kvart över fem. Pelle kom upp och var arg för att vi aldrig får sova. Jag grät. Allting kändes eländigt och omöjligt. Såhär kan vi inte ha det. Bull är nog stor.

Det är dags.

Det är dags att styra upp sömnen. Med Bill praktiserade jag någonting som jag benämnde Anna Wahlgren light. Det fungerade strålande. Jag hoppas på favorit i repris. Samtidigt flyttar Pelle ner och sover utanför Bills dörr. Hon får återgå till att sova i egen säng. Jag ser fram emot två eller tre helvetesnätter, men efter dem ska alla familjemedlemmar sova i sina egna sängar. Som bieffekt hoppas jag även att Bull, när han inte längre får käka på natten, blir betydligt mer intresserad av gröt och puré.

Enda nackdelen är att jag själv nu, med omedelbar verkan måste bli mer noga med vad jag själv stoppar i mig. Efter att jag slutade nattamma Bill gick jag upp två kilo. Det ska inte ske igen.

Tonight is the night. Jag har, vid skrivande klockslag, sövt om Bull medelst rumpbuff en gång. Det gick bra. På återhörande under morgondagen. Om jag lever då.

Lösenordsskyddad: På kanten – den långa versionen

februari 26, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

På kanten

februari 25, 2009

Avgrunden flåsade mig i nacken i dag. Den hade kall andedräkt och jag har inte repat mig ännu. Händerna är fortfarande kalla och jag mår illa.

Men ingenting hände. Jag hade fel.

Själsfrid à 369 kr

februari 24, 2009

Jag har köpt en dyna till vår Tripp Trapp stol. Den var dyr som stryk. Kostade i princip lika mycket som vi betalt för stolen. Men vad är egentligen själsfrid värd. 369 kr är väl ett bargain för lite andlig avslappning.

Ja, jag blir VANSINNIG om ungen fortsätter att snurra på stolen vid måltiderna. Mattrotsandet driver mig nästan till randen men jag klarar det. Stolssnurret knuffar mig över den. Vansinnig. Bindgalen. Börjar tugga fradga, svettas under armarna och morra.

Lilla Bull

februari 23, 2009

Bull med de varma händerna sover förmiddagslur i dubbelsängen. Trygg på bebisvis med armarna över huvudet. Långa ögonfransar mot kinden. Han är tung och kompakt, stadig och silkeslen. Dunigt huvud, svettiga fötter. Vackraste pojken min.

När någon annan sätter ord på det jag känner

februari 22, 2009

Idag läser jag Marcus Birros blogg och tappar andan. Just precis så, just precis så känner jag. Så känner jag när jag har svårt att lämna bort Bill en helg för att få sova. När allting kan vänta ytterligare ett tag. När jag har kämpat som ett djur för att rädda mitt äktenskap.

 

”Man kan alltid ta en extra lång promenad, ljobba, hålla sig borta, lämna ifrån sig honom när han skriker, men då stjäl döden lite tid från er.

Du får aldrig tillbaka den där tiden.

Du kan böna och be, du kan gråta och ångra dig, men alla de där timmarna du fyllde dig med yta, sprit, sena nätter och meningslöst snack om ingenting, med billig underhållning och plast kommer aldrig, aldrig, aldrig tillbaka till dig.”

 

Andlöst.