Känslor

Jag är låg och samtidigt lycklig. Är det möjligt? Känslorna ligger så nära varandra.

Tillvaron är skön och samtidigt är det lätt att bråka bittert. Ett elakt gräl på lördagsmorgonen gör mig förtvivlad hela dagen. Söndagen är en skön dag. Vi förmår inte bli sams med ord, det är ett problem. Men vi klarar av att bli sams utan ord. Att lämna det hela, att låta vågorna stillna. Att inte diskutera vem som får sova minst, om den ena eller den andra agerar martyr, hur allting borde vara. Att bara lämna det hela och kramas. Söndagen blir bra, skön. Den avslutas med hämtmat, vin och gos på kökssoffan medan ungarna sover.

 Morgonen har varit glad. Nu sover Bull förmiddagslur medan Bill gör morföräldrarnas tillvaro osäker och jag kokar kaffe åt mig själv. Och jag vågar inte vara lycklig trots att jag  vill. Jag önskar att jag ohämmat vågade tro på allt gott i världen. I stället gråter jag en skvätt över min kaffekopp i förmiddagssolen.

Man måste väl gråta ibland. Mammor behöver också gråta.

Men snart väntar ett fyradagars andrum. På Valborg åker jag bort. Fyra dagar av utförsåkning, afterski, goda middagar, en aning festande, nätter som är mina egna, böcker att läsa och allt sådant som en tvåbarnssmåbarnsmamma vanligtvis bara kan drömma om. Amningspumpen får följa med. Jag tänker hålla igång produktionen och lita på att Bull kommer ihåg vad ett par tuttar är till för.

Herregud, att åka ifrån dem… Det är lika svårt som det är härligt. Ofta känns det slösigt, slösigt med småbarnstiden att åka hemifrån. Men samtidigt vet jag att ingenting kommer att öka Pelles förståelse för min situation som detta. Inte förrän han på egen hand har råddat båda barnen, dag och natt, i några dagar kommer han att fatta vad jag snackar om. Så jag åker.

Dessutom åker han veckan efter det. Huja.

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv, Relation

4 kommentarer på “Känslor”

  1. Isidor Says:

    Man kan inte rationellt diskutera vem som får sova minst, vem som städar mest, vem som lider mest av att jobba eller vara hemma eller vem det är mest synd om. Det går inte. Och även om man kan prata om det, så kan man inte komma fram till något.

    Du lider 4, men jag lider 5, så nu måste du köpa 3,4 rosor åt mig varannan vecka och dammsuga halva hallen också. Det funkar ju inte.

    Man måste nog hitta någon annan väg. Och är det verkligen det där med vem som får sova mest eller minst som är viktigt, eller är det bara en ursäkt och ventil för att få ur sig att man inte är i toppform?

    Hoppas resan blir kalas!

  2. Jenny Says:

    Tja, jo, jag tycker nog att man rationellt kan diskutera vem som sover minst och tar mest i hushållet. I alla fall om det ständigt är den ena som får dra det tunga lasset. Däremot kan det vara så att den ena i relationen klarar sig på 7 timmars sömn medan den andra måste ha 8,5. Tja, då är det ju ganska givet vem som är bäst rustad att fixa tidiga mornar till exempel.

    Hos oss har det faktiskt varit så att jag nekat min man helt absurda småsaker bara för att han haft en tendens att jämt ta hela handen om jag erbjudit lillfingret. Min flexibilitet blev utnyttjad helt enkelt. Efter mycket stötande och blötande kom jag på att det enda som fungerade för att få honom att fatta, det var att totalt neka till vissa saker/tjänster. Samtidigt skämdes jag, för det kunde vara så smått, så smått. Och jag kände mig småaktig. Men vet ni, det gav resultat. Nu kan jag erbjuda lillfingret igen! Utan att bli utnyttjad… 🙂

    Maja, njuuuuuut av dina fyra dagar! Jag tror också att Pelle kommer att förstå din situation bättre. Mina spahelger mm har sannerligen fått min man att förstå mer i alla fall…

    kram Jenny

  3. tisalen Says:

    exakt…inanaa de rodda själva några dagar fattar de inte…så är det bsara

  4. Åsa Says:

    Njut av dina dagar. Jag tror att det är nyttigt för alla i familjen att någon får möjligheten att göra något själv då och då. Sen tror jag inte att allt kan delas lika av ”familjejobbet” men det är ju bra om det inte slår över för mycket åt något håll. Att pelle får uppleva din vardag tror jag är alldeles utmärkt för att han ska få en verklig förståelse för hur du har det. Dessutom får han ju rå om sina guldklimpar alldeles själv utan någon mamma som lägger sig i. winwin. Ha en underbar resa. Avundsjuk.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: