För ett år sedan

För ett år sedan skrev jag detta:

 

Tio röda rosor kom nyss med blombud till mitt jobb. Från Pelle.

Jag har suttit med gråten i halsen hela dagen. Igår var det dags för en ny vända ner i det patetiska, overkliga träsket som numera hela tiden lurar i min vardag. Maken kom inte i tid från jobbet. Mobilen avslagen. Svarar inte på tjänstemobilen. Är inte på jobbet. Iskall känsla i magen. Detta är inte en vanlig dag, det är dags igen. Mycket riktigt. När han väl svarar så visar det sig att han är hos henne. De måste prata lite, hon är så ledsen.

Jag är vansinnig när han kommer hem. Utom mig. Slåss, spottas, river och sliter. Kräks. Ligger i en gråtande hög på köksgolvet i två timmar. Vad är jag galen för? De har ju inte gjort något, han har ju inte satt på henne, de har ju bara pratat.

För några dagar sedan filade jag på ett inlägg om att jag måste sluta vara så tröttledsen hela tiden. Jag har köpt järntabletter, tänker att tröttheten kanske ändå beror på järnbrist. Det är vår. Jag kan inte bara vara ledsen.

I natt har jag inte sovit. Ögonen svider, tårarna hela tiden på lut. Kan inte jobba, siffrorna dansar framför ögonen. Jag tänker att jag ska avbeställa familjerådgivningen, att nu räcker det rent känslomässigt. Försök rädda något om du vill, jag orkar inte kämpa mer. Vi får väl leva parallella liv i något år och flytta isär sedan. Nu finns det inget kvar i mig.

Och så kommer det ett blombud. Kanske är det någon av oss som har tänkt kämpa ändå? Imorgon firar vi nitton år. Firar…

 

Igår firade vi vår tjugoårsdag, några dagar för tidigt, med middag på krogen. Det kändes bra. Min standardreplik numera; bra men inte enkelt. Ingenting är bara enkelt. Jag har hjärtat utanpå och det är ömt. Jag känner mig sårbar. Sårbar på ett bra men utmattande vis.

Explore posts in the same categories: Relation

3 kommentarer på “För ett år sedan”

  1. Kapybaran Says:

    ja, vilket år……… med råge.

    Oavsett vad som sker, så grattis på 20årsdagen! Grattis för att du vågar ha känslorna utanpå, grattis för att du törs visa ett ömt hjärta, grattis för att du orkar.
    puss

  2. annannan Says:

    Det är inte ofta jag kommenterar här men jag läser ju alltihop så jag tycker mig vara bekant nog för att framföra mina rungande gratulationer!


  3. […] För fem år sedan och för fyra år sedan var det så här. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: