Arkiv för april 2009

Ingen poetisk rättvisa

april 20, 2009

Så sitter man i sin vanliga, invanda värld och man skickar ett mail. Ett mail till en vän som nyligen blivit arbetslös och dessutom haft en riktigt jobbig höst. Och man frågar hur läget är och  är det inte läge för en lunch tillsammans snart?

Och så kommer det ett svar. Det inleds med meningen ”jag har elände att berätta”. Vännen har drabbats av cancer. Helt out of the blue. Hon är lika gammal som jag och trebarnsmamma. Hon har drabbats av cancer.

Och jag tänker att det finns ingen poetisk rättvisa. Man tänker att det borde vara så. Att jobbiga perioder borde följas av glassiga perioder. Men det är inte så. Det finns ingen gudomlig balans, ingen poetisk rättvisa. Det bara händer saker. Det gör mig jävligt rädd.

Lösenordsskyddad: Och så lite paranoja

april 20, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Minnesvärda detaljer

april 20, 2009

Kära Bull, jag har information om dig som du kommer att hata mig för när du blir tonåring. I alla fall om jag förmedlar den till dina vänner. Älskade sötnos. Du låter faktiskt precis som en illsken gris när du är arg!

Hittade du vad du letade efter?

april 20, 2009

Du som letade på ”knulla min stjärt sa emma” och hamnade hos mig, hittade du vad du letade efter?

Originellt mönster

april 16, 2009

Jag (uppmuntrande): Vi tar de här byxorna, Lilla Bill. Titta vad fina de är, det är  blommor och paljetter på!  (Vi har ärvt en herrans massa byxor, därav paljetter på vardagsbyxor)

Lilla Bill (med kännarmin): Ja, det är toaletter på…

Att förstå varandra

april 16, 2009

Helga skriver så klokt om sin insikt att man aldrig till fullo kan förstå en annan människa. Jag håller med. Självklart vet Pelle intellektuellt vad han gjorde mot mig. Att bedra sin fru med någon yngre, att lämna henne när hon väntar deras andra barn. Omvärldens dom, och säkert även hans egen, är hård. Men att verkligen förstå hur det kändes. Nej. Inte i sin vildaste fantasi tror jag att han kan föreställa sig känslan. I sin vildaste fantasi kan han väl näpperligen förstå hur det känns att bära ett barn i magen. Redan där blir det överkurs. Samtidigt skulle han hävda att jag inte kan förstå honom heller. Förstå vad han har avstått ifrån under alla våra år med dåligt sexliv. Förstå hans känsla av avvisande och övergivenhet. Förstå vad det krävdes att slutligen avbryta relationen med Elaka Månsan och att flytta tillbaka till sin familj. Det har varit det rätta att göra, men det har inte varit enkelt.  Tänk om jag skulle förstå saker som skulle göra alldeles för ont. Och motsatsen, att han skulle förstå hur illa han gjorde mig. Skulle det verkligen hjälpa vår relation.

Bekräftelsen man får av att få ösa ur sig allt elände måste vi nog, enligt min mening, få någon annanstans. Ingen av oss är stark nog att bära den andres svåra känslor, ingen av oss är osjälvisk nog att kunna ta även partnerns dåliga mående. Inte med 2008 i bagaget.

Islossning

april 15, 2009

Solsken, fågelsång och plötsligt möjligt att hämta tidningen i tofflor i stället för i skoterskor. För varje sak som händer, varje snöboll som tinar, måste jag stanna upp. I oktober trodde jag inte att jag skulle uppleva våren här i huset. Trodde inte att jag skulle sitta på altanen på en pall med näsan vänd mot solen. Trodde inte att jag och Pelle skulle trängas på kökssoffan och tätt omslingrade se på romantiska komedier. Trodde inte heller att varje romantisk komedi, oavsett hur klyschig och B-filmsaktig, skulle få mig att gråta i smyg. Varje skilsmässa, otrohet, felsteg och oväntade graviditet rör upp hela mitt känsloliv. Islossning.

Om denna islossning vet Pelle intet. Nej, han förstår inte min labilitet. Han förstår fortfarande inte vad han egentligen gjorde mot mig. Men vi klättrar stadigt uppåt på kurvan.