Arkiv för maj 2009

Mors dag

maj 31, 2009

Mors dag är liksom inte min grej. Det vill sig aldrig. Inte för att jag har några skyhöga förväntningar. Det är bara det att om det ska tjorva så tjorvar det oftast på mors dag.

Idag har det varit 30 grader varmt. Ljuvligt. Jag älskar värme. Inte fullt så ljuvligt dock, om man har två barn som båda har feber. Lilla Bull tempade 40,3 vid lunchtid.  Två barn som verkligen gjort detta till sin mors dag. VAR ÄR MIN MAMMA? TA HIT HENNE NU!!!

Samtidigt.

Jag är ganska sliten.

Pelle kom dock ihåg vad det var för dag. Sa att han hade tänkt ta Bill med och låta henne välja en present åt mig, men hon har ju varit för sjuk så vi får ta det senare. You´d better remember it, dear.

Annonser

Aphanden

maj 28, 2009

Någon gång på mellanstadiet läste jag en novell som gav mig kalla kårar. Den hette Aphanden. (En liten sammanfattning av den finns här. )I korthet handlar den om en magisk aphand som uppfyller ens önskningar. Problemet med den är dock att den uppfyller det på ett sätt så att allting bara blir värre. Önskar man sig, som paret i novellen, lite pengar – så får man dem. Som ersättning när ens son avlider.

Denna novell har påverkat mig upp i vuxen ålder och den gör det fortfarande. I bakhuvudet har jag alltid tanken att man ska passa sig för vad man önskar. Det kan hända att man får som man vill.

Dagen efter att Pelle kommit hem från Frankrike skrev jag nedanstående i min dagbok. Jag kände av en dov ångest i maggropen och ville skriva någonting riktigt ytligt för att hålla kvar min sköna Björklidenkänsla.

Ytliga saker jag vill:

Jag vill bli smal. Smal runt midjan, inget överhäng. Vältränat smal. Jag vill bli vältränad. Stehårt vältränad. Orka allt. Känna känslan att kroppen svarar precis hur mycket som helst. När man kan pressa sig och prestera bättre, inte bara kollapsa. Så vill jag känna. Och så vill jag bli jävligt snygg.

Nu har det gått tre veckor och jag har gått ner tre kilo. All ångestdämpande endorfinjakt har, utan att det har känts som en ansträngning eller en uppoffring, på kort tid fått mig i fin form. Jag känner mig både smal och fit. Smal och fit till följd av att Pelle totalt rycker undan mattan under fötterna på mig och varje dag åter känns som en kamp. En cykeltur i motlut, snålblåst och hällregn. Jävla aphand, sluta förfölja mig!

PS Detdär med jävligt snygg, har du glömt det??

Den fabulöst långa versionen

maj 28, 2009

Vi åt tidig middag, redan klockan fem stod maten på bordet. Pelle var sitt vanliga, dystra åskmoln och sa knappt halv sju. Efter maten la han sig på kökssoffan med Bill medan jag dukade av bärandes förkylningsgnällig Bull på höften. Om inte Pelle orkade hjälpa till borde han åtminstone packat eftersom han skulle iväg till Fjollträsk morgonen därpå (alltså idag). Våra Värsta År och annat skit rullade i stället. Och sen skulle han till J för att se TV, något utomordentligt intressant på historiekanalen.

Jag höll tand för tunga, sa ingenting. Snodde dock åt mig trettio minuters joggingtur medan Pelle nattade Bill och lyckades därför komma ur det hela utan alltför mycket illska inombords.

Medan Pelle sticker iväg tar jag ett halvt glas vitt och röjer i köket.

I duschen hör jag ett urtidsvrål från sovrummet. Bill är sjuk. Host och krax och krupp och panikslagen unge. Sliter åt mig morgonrocken. Sitter blöt och i morgonrock på bron för att Bill ska andas kall luft och får i henne alla medikamenter vi har hemma. Hon somnar om men låter rosslig. Ringer Pelle som avvaktar och tittar TV i lugn och ro.

En timme senare är det dags igen. Bill andas sämre, är mer panikslagen och det är dags för jouren. Ringer Pelle som kommer hem. Nej, han kan inte åka med Bill på jouren, han är ALLDELES för trött, han har ju inte sovit alls i natt och dessutom måste han packa. Men jag har ju druckit lite vin tyvärr och kan inte köra. Blir först förbannad och tycker att Pelle för helvete får skärpa sig. Ser dock i hans ögon att han är alldeles väck och inser att jag inte alls vill att han ska ta hand om Bill. Kallar in Svärmor.

Svärmor har inget bränsle i bilen och är lindrigt nervös för att köra våran bil. Lyckas låsa in sig, mig och Bill med centrallåset och vägrar ta instruktioner för att få upp bilen. Bill hostar diskret. Allt löser sig och vi rullar mot jouren.

Väl på jouren andas Bill bättre ända tills dess att hon börjar hosta. Då får vi ett rum direkt. Hon är sämre än hon brukar vara. Efter inhalationen kräks hon slem över mig och golvet. Jag blir orolig, det var ju slem som ställde till ett elände för nästan exakt ett år sedan. Febertermometern visar 38,2 och eftersom jourcentralen stänger blir vi skickade till akuten på lasarettet.

Väl uppe på akuten blir vi inlagda på barn. Det känns bra. Jag vill inte vara hemma ifall hon får ännu svårare att andas. Halv två somnar Bill och jag i varsinn sjukhussäng.

Halv fem vaknar Bill (och jag) i varsinn sjukhussäng.

Halv sju lämnar Pelle Bull hos mina föräldrar. Bull, bagage och framför allt mina husnycklar som jag tyvärr lämnat hemma.

Halv åtta åker Pelle till Sthlm.

Halv tio blir jag och Bill utskrivna och hämtade av morfar. Jag har bespetsat mig på en omväg via hemmet. Åh en dusch, en tandborstning, en tröja som jag inte sovit i och okräkta jeans. Morfar har dock inte fått med sig mina nycklar så det får vänta.

Väl hemma hos mina föräldrar visar det sig att jag saknar nycklar. Såklart. Pelle har lämnat en oanvändbar nyckelknippa. Jag svär ve och satans förbannelse. Ringer Pelle och hör vart den där nyckeln som finns gömd utanför huset egentligen är någonstans. Det visar sig att den bara är en legend. Ringer svärmor och kollar nyckelstatus. Hon har lämnat tillbaka sin. Ringer svärfar som garanterat har en nyckel. Han är döv, befinner sig i stugan och hör inte telefonen.

Men, så tillsist, svärfar svarar. Jag har åkt från ena änden till den andra i den här stan och faktiskt till sist anlänt hemma med nyckel i handen. Någon annan tar hand om barnen en stund. Och vi hoppas på kruppfrånvaro ikväll.

Jag är dock helt säker på en sak. Jag är verkligen inne i ett stim just nu. Det verkar helt meningslöst att köpa en trisslott.

Fabulous torsdag

maj 28, 2009

Ack vad smashing jag är denna morgon. Har sovit i kläderna och har uppkräkt slem på jeansen. Jag och Bill ligger inlagda på barn och hoppas på att bli utskrivna snart. Igår kväll fick hon någonting som liknade krupp ihop med massa slem i luftrören och feber. Så här är vi nu. Det är skönt att sjukvården finns när man behöver den.

Fabulous onsdag del 2

maj 27, 2009

För omvärlden är jag båd’  blind och döv

jag sitter på min prinsessiga röv

och tänker diverse prinsessiga tankar

och ger fan i att man på min toadörr bankar.

Min stora prinsessa är full utav snor

och har en snok vari kråkorna bor.

Min lillprins är minsann allt annat än flådig,

han la just en blöja som inte var nådig.

Vad gäller Herr Storprins, det jävla våpet

så har han snart skitit i det blå skåpet.

Min Dagens Outfit, som gjord för en flirt,

består av jeans och en fläckig t-shirt

samt tofflor för mina prinsessiga tassar,

så nu kan ni se hur jag går här och svassar….

Nu ska jag va fabulous som jag är van

och le mot min omvärld resten av dan.

Men den omvärld som uppför sig såsom en gris

ska få se mig moona på fabulous-vis.

Fabulous onsdag

maj 27, 2009

Idag försöker jag se lite FABULOUS  ut medan Bull sover och Bill är på dagis. Dessutom snusar jag. Pelle hade smällt av om han visste att jag snusade. Vilket jag förstås inte gör. Annat än en dosa om året. Just idag är det skönt att sitta på trappan,  känna doften av häggen, ta en snus och titta på regnet som faller. Som en vän säger, det finns inga dåliga väder, det finns bara dåliga läderkläder.

Ja, men JAG hade den faktiskt först

maj 25, 2009

Lilla Bill har numera sin säng i vårt sovrum. Lilla Bull sover i eget rum – vilket känns jobbigt för mammas hjärta men onekligen fungerar bäst sömnmässigt. Lilla Bill vaknar mitt i natten och behöver närhet. Vi håller hand över sängkanten. Länge ligger hon där och sömnfingrar på min hand. Det är härligt men omöjligt att somna eftersom armen håller på att domna bort.

Jag : Nu måste jag ha min hand tillbaka, Lilla Bill. Jag måste sova nu.

Lilla Bill (med sin standardreplik): Men jag HADE den!!!