Arkiv för augusti 2009

Skinnbrallan regerar

augusti 26, 2009

Mitt första intryck av min MVC- och BVC-tant var förvåning över att hon bar skinnbrallor. Är hon inte rädd att få svamp?! frågade jag mig förvirrat. Förvirrad i tillvaron rent allmänt, nygravid efter IVF och inte det minsta gravid i skallen.

Min första graviditet tyckte jag att hon var rätt jobbig. Mycket åsikter och av och till dendär barnmorskesjukan. Gammal klokskap, alla kan amma, det som är natuuurligt, sånt. Men samtidigt var hon lite lagom barsk och gillade definitivt att få svar på tal.

Under kaosgraviditeten med Bull visade hon sig vara en klart lysande stjärna på min himmel. Vilken kvinna! Vilka samtal, vilken stöttning och peppning, långt utöver det vanliga. Jag misstänker att jag flera gånger suttit på hennes lunchrast och öst ur mitt hjärta och gråtit. För att inte tala om den gången jag ringde henne för att fråga om doula-verksamhet. Om jag inte kan föda ihop med min man, finns det något annat stöd att få? Nej, det finns ingen doula-verksamhet här isstan, men om det blir så så kan jag vara din doula…

Igår satt jag hos henne med Bull. Det var sista gången innan skiftbytet i Bregottfabriken. Jag frågade henne om det här med att fixa till magen efter kejsarsnitt. Den blev ju inte så fin direkt. Hon tittade på magen och konstaterade att nej, det lär nog inte gå tillbaka av sig själv. Om jag går upp i vikt lär det nog inte heller bli så snyggt och när man blir äldre blir det nog ännu värre. Hon censurerar som vanligt inte sina åsikter.

Att få barn kostar på, sa hon och tittade strängt på mig. Att bära barn inne i sin kropp är en påfrestning och att föda dem också. Det kostar på kroppen, allt blir inte som vanligt efter det. Och jag hummade och jooo:ade och påbörjade jag-vet-men-meningar. Jag vet att det är så, men…

Att få barn kostar på, sa hon ännu en gång. Det kostar på och just därför tycker jag att man kan unna sig att få till det så bra som möjligt efteråt. Det är klart att du ska se till att få det där tillfixat. Du kommer att påminnas om det varje gång du ser dig i spegeln, varje gång du duschar, varje gång du stryker över magen. En utlandsresa eller vad man nu annars kan använda pengarna till är glömd och borta efteråt. Det är inte en bukplastik.

Jag bara stirrade på henne och sen började jag skratta. Hon är så fantastiskt härlig.

Du trodde att jag skulle säga nej?! sa hon och plirade förtjust på mig. Och då kunde jag krama henne och klappa henne på kinden och tacka henne för att hon varit ett så fantastiskt stöd för mig.

Fy fan vad jag beundrar dig, sa hon. Du sätter upp dina mål och du uppnår dem. Du är en stark kvinna och fy fan vad jag beundrar dig, Maja.

Tack, Skinnbrallan för den här tiden. Jag beundrar dig också. Och jag funderar på vad som är bäst att skicka till dig, blommor eller choklad. Eller bådadera.

Tack

augusti 24, 2009

Igår eftermiddag satt jag på ett flygplan. På väg hem. Totalt avslappnad. Det har varit en så fin helg. En fin helg full med fina möten. Jag är nytankad på värme, väsentlighetsprat och glädje.

Vilken förmån det är att ha lärt känna er alla. Tack!

Jävla spam

augusti 16, 2009

Det kom ett mail:

Hej Maja,

Du är utvald till att få ett testpaket Nushape i 30 dagar – för 0 kr!

Nushape är den nya generationens bantningspiller som hjälper dig att vinna över de extra kilona på ett hälsosamt sätt.

 

Förslag till svar:

Kära Nushape,

Tycker ni att jag är tjock? Jag bifogar ett kort av mitt arsle taget i kopieringsapparaten på jobbet.

MVH

Fru Gräddnos

 

Det här med kön 2

augusti 16, 2009

Lilla Bill: Vad blir Bull när han blir stor? Blir han en flicka?

Jag: Nej, han är en pojke. Han kommer alltid att vara en pojke. Han har en snopp, vet du.

Lilla Bill: Ja, han har en snopp. Som han kissar med!

Jag: Just det. Bull är en pojke.

Lilla Bill: … (funderar)… Men, jag tror att han VILL bli en flicka.

Det här med kön 1

augusti 16, 2009

Jag: Vet du vad det är för skillnad på pojkar och flickor, Bill?

Lilla Bill: Hm… pojkar bajsar i blöja?

Timing is everything

augusti 15, 2009

Scenen är vårt kök. Andra veckan i augusti. Gräl på uppsegling. Pelle har svårt med värme, det är 25 grader varmt och vi börjar gnata om något. Gnata på det där otrevliga viset. Jag ser på honom att det inte finns en önskan om försoning, han vill bråka. Jag har dessutom PMS From Hell, slänger en leksak på en kudde (kom inte och säg att jag är okontrollerad!) och grinar en skvätt. En såndär situation när man önskar att det fanns marginaler, att jag kunde få vara hormonell och bråkig utan att hela världen rasar ihop.

Ute på altanen sitter svärmor och svärfar, vi ska äta hämtpizza ihop. Pelle öppnar colan på köksbänken, den sprutar cola över kaklet och bänken och han svär

KUKEN!!!!

…koken… ekar det bakom oss. Den rödhåriga odygdspåsen väljer med skrämmande insikt tidpunkt för sitt första könsord. Och sitt andra;

… fitta… fnissar hon sedan och ögonen glittrar.

Jag och Pelle vänder ryggen till. Förenas i försök att se oberörda ut trots att det undanträngda fnittret får tårarna att rinna.

Jag klarar bara inte av värmen! säger Pelle. Och plötsligt är vi sams.

Lördagskväll

augusti 15, 2009

Idag bjöds vi på halstrad saltströmming i svärmors kyrkstuga. Efteråt satt vi utanför i kvällssolen. Lilla Bill sprang som den iller hon är tillsammans med en kompis runt runt i gräset. Svärmor och svärfar satt för en gångs skull bredvid varann på en trapp och umgicks med Bull. Pelle fotograferade dem. Och jag tänkte att nu, nu borde han ha lagt armen om mig. Nu borde vi ha stått där med armarna om varandra och njutit av vår familj tillsammans. Självklart. Utan frågetecken, utan tillåtelser, utan tveksamheter.

Tänkte jag och blev lite ledsen.

Men vi var där.

Och jag vet att det inte ens är ett år sedan jag stod i den kyrkstugan med armarna om svärmor och grät hennes fula t-shirt alldeles blöt. Barnen satt i bilen och Pelle hade just skrikit så hemska saker åt mig i telefonen att jag insåg att vi inte skulle kunna komma dit och äta en timme senare. Han hade skrikit att han inte kunde leva en minut till tillsammans med mig. Och jag skulle bara säga att vi inte kunde komma, men jag bröt ihop.

Det var då. Det var i september 2008.

Nu är han på affären och köper choklad åt mig. Och parmaskinka. Vi ska mysa lite. Det räcker gott. Trots allt.