Arkiv för oktober 2009

Ålderskris

oktober 30, 2009

Bill har åldersångest. Kanske kan man kalla det en 3-årskris. Hon vill inte bli stor. Hon pratar ofta om det och ibland har hon gråtit över det. Jag vill vara barn alltid, mamma! Jag vill inte bli stor.

Och jag säger att du får vara barn precis så länge du vill. Jättejättejättelänge. Om du vill så får du bo med mig och vara mitt barn jämt, jämt, alltid. Och även om du blir stor så kommer du alltid att vara mitt barn och jag kommer alltid att ta hand om dig. Och vet du, när man väl blir stor så är det jätteroligt att bli stor.

Men det hjälper inte. Bill har sin egen ångest och hon måste väl igenom den. Det skär mig i hjärtat att inte kunna hjälpa, att inte kunna lindra den.

Jag vet ju, och jag önskar att jag kunde berätta, att när du väl blir stor så kommer vi ändå att tycka att du är ett barn. Och du kommer att hata det.

Bulls könstillhörighet fortfarande inte fastställd

oktober 30, 2009

Lilla Bill: Och så kan jag ha en egen bäbis i magen. Då blir jag mamma. Och Bull får långt rött hår, som jag, och då kan han vara mitt barn. Jag kan vara mamma åt honom.

Jag: Tror du att Bull får långt hår som du? Jag tänker att han kanske får ungefär samma hår som pappa…

Bill: Nej, han får långt hår. Som jag!

Jag: Hm.. Tror du fortfarande att Bull blir en flicka när han blir stor?

Bill: Ja, det blir han.

Jag: Fast han är en pojke, vet du. Han kommer alltid att vara en pojke.

Bill: Vänta, mamma. Du ska få se.

Glad på en onsdagsförmiddag

oktober 28, 2009

Vid förmiddagsfikat får jag komplimanger för min klänning. Garderobsfynd, säger jag, nyår 2001. Är du en sådan som sparar kläder undrar kollegan. Ja, det är jag, jag är jättedålig på att slänga. Och om man går upp och ner lite i vikt ibland så kan man ju ha några olika kollektioner att välja på.

Och då säger kollegan någonting alldeles magiskt;

Du har en sån personlig stil, Maja, du klär dig så fint. Det syns inte alls att det är gamla kläder för de är hela tiden din stil. De ser inte omoderna ut på något vis. Du ser bara så fin ut jämt.

Och jag sa tack och neg och fick tårar i ögonen.

Av barn och dårar…

oktober 28, 2009

Lilla Bill i arla morgonstund: Vilka långa bröst du har mamma!

Snyft!

BH-shopping, BH-shopping, BH-shopping, here I come

 

Knasboll

oktober 26, 2009

Har ni läst det här?

Den där Eva Rusz verkar inte ha många av hästarna hemma. Chef inom barnpsykiatrin? Japp, bästa sättet att hjälpa någon att bli en riktigt bra mamma är nog att hugga huvudet av henne i medierna.

Jag tänkte skriva någonting mer, exempelvis kommentera det där med dagbok och depression. Eller hur korkade och lättpåverkade hon tror att andra ”blivande mammor” är. Eller om barn kan känna av mammans inställning redan i magen. Men ärligt talat så får jag anfall av varenda mening.

Får man skriva hur mycket dumheter som helst? Jag citerar Tage Danielsson ännu en gång:

Jag tänkte inte mer, det var ju bra det,

så att jag kunde läsa Aftonbladet.

Har man inte ord så gör man ord, del 5

oktober 26, 2009

Lilla Bill ropar till Pelle som står nere i källaren:

Vad högt nere du var pappa!!!

Lösenordsskyddad: Bill, Bull och trädet

oktober 24, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ut med oktober

oktober 24, 2009

Oktober går mot sitt slut. Ut med oktober. Jävla oktober.

Jag välkomnar november. Natten till den andra november klockan halv två kom Pelle tillbaka till mig. För snart ett år sedan.

Oktober går mot sitt slut. För ett år sedan drogs allting ihop i en knut, var allting som svårast. För ett år sedan lämnade Pelle mig gråtande på stan. Gråtande på stan med barnvagn och åkte hem till henne. För ett år sedan förstod jag slutligen att jag skulle springa på honom så här. Med någon annan. Inte längre min. För ett år sedan sov jag hos mina föräldrar. Vaknade i minsta syrrans rum med tvåmånaders Bull bredvid mig i sängen. Låg där och ville inte gå upp, inte gå ut. Inte möta världen.

För ett år sedan kom kopian på skilsmässopappren från Tingsrätten. Kopia med begäran om underskrivt. ”Maja vill inte skilja sig från mig men jag vill skilja mig från henne” stod det som förklaring till den enda underskriften. Jag rev sönder pappren och brände dem i spisen.

För ett år sedan hände detta. Ett ynka år, en livstid.

Och jag längtar efter november, så hett efter november nu.

Jag bearbetar och jag minns. Ensamma stunder vet jag precis hur känslorna kändes. Och jag vill ha november nu. Jag vill minnas de känslorna. Försiktigt hopp. Min arm under hans på en regnvåt gata i Göteborg. Hans andetag bredvid mig i hotellrumssängen. En spontan, hård glädjekram på flygplatsen när vi skulle åka hem. Det vill jag känna i mig. Nu räcker det med oktober. Ut med oktober.

Ett nödrop

oktober 23, 2009

Du som har googlat på

”blogg mygg javla fan taltet”

Det är bättre att slå ihjäl dem. Att googla ihjäl dem funkar sällan.

 

När det är kallare än -20 häruppe så brukar vi säga att idag är det myggfritt. Du kanske ska fundera på att flytta hit?!

Har man inte ord så gör man ord, del 4

oktober 23, 2009

Lilla Bill: Jag har släppt in kissen, mamma. Han fryser. Han är kall. Han måste… kalliga sig*!

 

* värma sig!