Arkiv för november 2009

Bill förklarar

november 30, 2009

Bill talar om för mig när jag ska natta henne: 

Jag älskar dig, mamma. Jag tycker faktistk om dig. Men jag blir stressad ibland, och på dåligt humör.

Hur man glädjer sina barn

november 30, 2009

Jag: Vi ska sätta igång en tvättmaskin först, Bill. Du kan få hjälpa mig!

Lilla Bill: Tack mamma. Jag är hedrad.

Lösenordsskyddad: Hon

november 27, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Hur man gör

november 26, 2009

Hur muntrar man upp sig när november, jobbstress och familjestress ställer till det hela?

Man lyssnar på jeansdjävulen och köper nya jeans. Riktigt, riktigt snäva.

Och sen klipper man sig och byter frisyr.

Därefter struntar man i träningen och äter i stället middag ihop med en bekant – eller kanske är hon en vän – som numera bor hundra mil bort. Och man har jättetrevligt.

Sedan tränar man. På lunchen.

Därefter gräver man ner sig under pappershögen på skrivbordet och lovar sig själv att inte komma fram förrän dagens uppgifter är avslutade. No matter what.

Sen känner man sig ganska glad.

 

Dagens outfit

november 24, 2009

Idag har jag en riktig recyclingdag. Jag kan helt enkelt inte undanhålla er denna modechock.

Trosor: inköpta 2007 och i princip aldrig använda. Jag hann aldrig vara sexig innan jag blev gravid igen. Och hur som helst uppskattades det aldrig.

BH: snajsig push-up-sak inköpt 2005 på rea och aldrig använd. Jag blev gravid ganska snart efter inköpet och pang så var den för liten.

Strumpor: från det nyupptäckta strumpförrådet i garderoben

Kjol: Anno 2000. Ser helt ny ut eftersom jag dels blev för fet för den på ett kick och nästan inte har använt den alls. Den är dessutom i 100 % konstmaterial-billigt-skrot och därför i princip oförstörbar. Det finns inte en fläck som skulle fastna på den.

Topp: ÄlsklingsPartytoppen från 1997 som jag just återupptäckt. Vinröd sammetspolo med kort ärm.

Armband: Rosa, 2 cm bred sak i någon form av sten. Present från min Farmors syster, allas vår Moster Lillan, när jag var kanske 10 år. Och så ett brett silverarmband som var en julklapp från mina föräldrar för några år sedan.

Skor: De röda favvoskorna. Förstås.

 

Men idag viskar jeans-djävulen extra högt i mitt öra. Jag vill ha nya-jeans-nya-jeans-nya-jeans-nya-jeans.

Växeldra

november 24, 2009

På något vis känns det bättre. Kanske för att jag lyckats muta in ett litet område att jobba övertid på. Och samtidigt berättat för Pelle om min ångest över att känna att jag måste jobba igen min övertid hemma. För så känns det. Jobba över borta = jobba igen hemma. Rättvist, ja. Men möjligt just nu? Nej. Jag klarar det inte. (Och för övrigt… om jag nu känner så… nog har jag väl en stor buffert som Pelle borde beta av först… att ta till på nattkröken för mitt eget samvetes skull)

Det var ett jobbigt samtal. Kanske inte ens särskilt givande. Det var inte så att Pelle sa Självklart Älskling! direkt. Men på något vis räckte det med att ha det, med att lufta lite. Ett steg i taget. Skrapa ihop all ork som finns hos mig och Pelle och dela den dag för dag. Växeldra.

Olösligt problem

november 22, 2009

Vi planerar att gå ut i skogen och hämta adventsgran och Bill blir plötsligt dämpad.

Jag är ledsen, mamma. Det går inte.

Vad är det som inte går, gumman?

Dom sitter fast!

Vilka sitter fast?

Julgranarna…

Att inte orka

november 22, 2009

För första gången konfronteras jag med någonting i familjelivet som jag inte provat på tidigare. Jag känner mig klaustrofobisk.

Jag är så trött. Vi är så trötta. Förkylningen/flunsan som vi alla har haft har lämnat oss urkramade som disktrasor. Själv känner jag av den som hosta och ett tryck över bröstet. Som om någon kavlade luften ur mig med en pepparkakskavel. Avsaknad av härlig egentid i form av träning sätter sig dessutom i nacken och ger spänningshuvudvärk hela tiden. Jag vill ligga i fosterställning under en filt och gråta.

Även Pelle vill ligga i fosterställning under en filt.

Ungarna, däremot, har inte förstått finessen med en filt. De vill ligga i fosterställning och samtidigt bli burna omkring i världen och roade.

Det finns inget utrymme för vila och det finns ingen avlastning att få. Mina föräldrar är bortresta för tillfället. När de kommer tillbaka har de min syrra och hennes två barn med sig. De kommer att ha fullt upp. Jag och Pelle skulle behöva luft och vila. Vi skulle behöva några timmar tillsammans utanför huset. Samt att få sova. Tillsammans och länge. Och det är omöjligt.

Pelle har en tuff vecka framför sig. Och jag har några stressiga jobbveckor. Det är mycket som ska göras just denna period.

Och jag vill så gärna. Jag vill så gärna fixa det. Det känns viktigt. Detta är första gången sedan jag började som jag riktigt sätts på prov. Som jag får visa vad jag går för. Det känns viktigt, som sagt. Att för första gången inte vara den som alla tar hänsyn till. Som är gravid och ömtålig och måste ha ledigt för familjerådgivning, för sjuka barn, för graviditetsgrejor och ditt och datt. Manliga kollegan som inte fick fokuser på det han blivit lovad därför att jag visade mig vara gravid.

Därför känns det viktigt nu. Att fixa denna topp. Att någonting kan vila på mig utan att vacka. Som det brukade vara.

Hur det nu ska gå till. Hur jag nu ska orka.

Lösenordsskyddad: Analys och navelskåderi

november 19, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Sur

november 19, 2009

Jag är på tvärdåligt humör. Jag är sur, ond och oinspirerad. Jag är hostig, trött, ful och klänningshelvetet är elektristk. Det är en hel vecka kvar tills jag ska klippa mig. Jag har tappat smaksinnet samt all eventuell humor och samarbetsvilja.

Jag vill inte.

Jag vill inte umgås och jag vill inte vara ifred. Jag vill inte jobba och jag vill inte vara hemma. Jag vill inte träna på lunchen och jag vill inte gå ut och äta lunch med någon. Jag vill definitivt inte äta keso-sallads-lunch här på jobbet.

Möjligtvis vill jag supa mig full och dansa hela natten.

Jävla skitnovember.