Arkiv för maj 2010

Jag har utökat min roliga-historier-repertoar

maj 29, 2010

Några roliga historier jag lärde mig igår kväll:

Vet du vid vilken ålder finska kvinnor är som bäst? Sug-å-sex (26)

Det var en gång tre kvinnor som hittade en lampa med en ande i. Den första kvinnan gnuggade lampan och fick en önskning. Hon önskade sig att bli smartare. Och SVIBBEDISVABB så blev hon tio gånger smartare. Den andra kvinnan gnuggade lampan och fick också en önskning. Och ni vet hur kvinnor är. Hon önskade sig att bli smartare än den första kvinnan. Och SVIBBEDISVABB så blev hon tusen gånger smartare. Den tredje kvinnan gnuggade lampan och hon fick en önskning hon med. Hon önskade sig att bli smartare än de två första kvinnorna. Och SVIBBEDISVABB så blev hon en MAN.

Vet ni hur man vet att en blondin har haft en rolig kväll? Jo, när hon kastar trosorna mot väggen så fastnar de.

Hö hö hö hö hö

Fan vilka fyndiga grannar vi har. Vet ni hur man vet att våra grannar har haft en rolig kväll? Jo om man kastar dem mot en vägg så stannar de och går aldrig hem. Hö hö hö.

Annonser

Lösenordsskyddad: Inget annat än misär

maj 29, 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Livebloggning från kvällens fest

maj 28, 2010

De flesta människor härifrån byn är rätt trevliga. Ikväll har vi liten sammankomst i vår bagarstuga. Medhavd öl, brasa och chips.

Det kunde varit jättetrevligt. Om vi inte haft två puckon i byn. Snälla, fula och odrägliga. Det finns inte en möjlighet att prata med någon annan eftersom man hela tiden måste höra Pucko 1 eller Pucko 2 berätta intressanta anekdoter ur sitt liv. Exempelvis om kollegan som hela tiden gjorde illa kuken genom att klämma den eller bränna den. Eller den fantastiskt roliga historien jag just fick mig till livs. Den innehöll sjömän, en islamsk bordell och neger-Joe med en jättestor näsa. Den föregicks av en lång harrang om att den inte lämpade sig för ”fruntimmer” och klarar du verkligen av att höra den. Det enda som saknades i den satans historien var en poäng.

Bara skjut mig. Please.

Urkvinna möter räddande prins

maj 27, 2010

Eftermiddag: Har hämtat ungarna från dagis och låser upp ytterdörren. Klirr säger det när jag tar nycklarna ur låset. Och så ramlar de rakt ner. Under bron. Där ligger de och glittrar så retsamt upp mot dagsljuset. Får bli ett senare problem. Skriver en lapp åt mig själv och lägger på köksbänken – annars kommer jag väl att stå där imorgon bitti utan nycklar.

Kväll: Tillbringar kvällen med att röja i hallen och med att måla pinaler. Ytan i färgburken sjunker betänkligt medan tillvaron blir allt vitare. Jag är irriterad på Pelle och behöver verkligen terapiarbetet. Och terapiarbete är det. Pryttelhyllorna från tidigt 90-tal kommer att bli jättefina i barnrummet – nästan som ett dockskåp. Men de är ett rent helvete att måla.

Sen kväll: Nöjd men kall efter avslutat målande tar jag en lång dusch och slinker sedan in i nattlinne och morgonrock. Pelle sover på soffan medan jag plockar fram kläder åt Bill, plockar i dagisväskorna, plockar ur diskmaskinen och plockar fram fika åt mig själv. Där ligger en lapp på köksbkänen. Det står NYCKLAR UNDER BRON! Helvete också.

Rota fram grillbesticken ur skåpet. Snegla på klockan. Kvart i elva. Ut på bron.

Det är svårt att nå nycklarna. Springan är för smal för att få ner grillgången och nypa tag i dem och de ligger för långt ner för att jag ska kunna haka upp dem på en trägaffel eller en pinne. Jag lägger mig på knä brevid bron och smutsar ner mina nyduschade, bara knän. Skitsamma, nycklarna måste ju upp. Det går inte. Återgår till positionen vid tröskeln. Det är inte vackert. Tänk er urkvinna lagandes mat vid eld och eventuellt födandes barn samtidigt. I morgonrock.

Långt bak i mitt medvetande har jag registrerat motorcykelljud en stund. Motorcykelljud. Jag tittar upp.

Det är självklart en granne från byn. Som alltid om jag springer omkring utomhus i morgonrock. Inte samma granne som i lördags dock. Detta är Lill-Månsans sambo.

Jag tittar upp och vinkar lite förläget åt honom. Vrooom säger det när han kör fram och ställer sig vid bron.

Vad… GÖR du???

Jag levererar en medelst kraftutryck kraftigt kryddad förklaring till varför jag står som en urkvinna över tröskeln beväpnad med grillgaffel klockan elva på kvällen. Samtidigt känner jag hur mina bröst hänger utanför nattlinnesurringningen och hoppas för i helsike att morgonrocken täcker det hela. Jag vågar inte titta ner och kontrollera saken.

Men du, säger han, vad tror du om den här?

Och ur innerfickan plockar han fram liksom en teleskopisk pekpinne med en magnet längst ut.

Kan ni fatta. Där dyker han alltså upp, räddaren i nöden, på en motorcykel med en teleskopisk magnet, bara sådär. Det tog tio sekunder att plocka fram nycklarna. Och så log han och sa godnatt och körde iväg. Vroooom. Söt är han också. Jag tror att jag är kär.

Nu vet jag vad jag vill ha i morsdagspresent.

Lösenordsskyddad: Pelletankar

maj 26, 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Dansa vilt min själ…

maj 26, 2010

Det kan nog låta, här på bloggen, som att Pelle är det enda – förutom Bill och Bull – som gör mig glad eller ledsen i livet.

Så är dock inte fallet. Och just nu gläds jag något oerhört över att jag denna helg ska dansa. Stå på scen. Stå på scen igen.

Denna vecka pågår repetitioner. Scenrep. Därefter genrep och så föreställningar till helgen.

Det är något speciellt med scener. Lukten. Känslan. Pratet i kulisserna. Fniss åt scenkläder. Ogenerat tillrättande av BH:ar och trosor som åkt in i rumpan. Värmen från strålkastarna. Det stående skämtet om hur illa dansskorna luktar.

Att komma in på scenen för repetitioner kändes så oerhört vant. Så hemma. Som om det inte alls gått några år, en barnlöshet, ett par barn och en äktenskapskris. Som att jag fortfarande var minst tio år yngre och tränade dans sex gånger i veckan.

Träffar på en gammal danskompis som numera jobbar både som dansare och pedagog.

Vad ROLIGT att se dig dansa igen, Maja! säger hon.

Inte vad roligt att se dig. Utan vad roligt att se dig DANSA. Kärlek.

På pricken

maj 26, 2010

Lilla Bill beskriver Stordagis där hon ska börja till hösten:

Jag har varit där två gånger. En gång när jag var liten och en gång när jag är stor. Där finns en grind. Och leksaker. Och barn och fröknar. Och en som heter Mona.