Arkiv för december 2010

Gott Nytt År!!!

december 31, 2010

Undrens tid är tydligen inte ännu förbi. Nyårsafton är den nya julafton, det har ni väl hört?

GOTT NYTT ÅR på er allihop!

Annonser

Om man inte vet vad sonen gör…

december 31, 2010

… kan det hända att han har låst in sig i badrummet och spritar badrumsgolvet med handsprit.

Åh herregud…

december 30, 2010

Ibland har man makterna emot sig. Som idag. Jag menar, det finns tillfällen när man inte vill att ens föräldrar ska dyka upp. Och då gör de naturligtvis det.

Och själv uppför man sig inte bättre än en fjortonåring.

Alltså, jag brukade vara en normal person. Med normalt förhållningssätt till omvärlden och till mina föräldrar. Jag har för mig att jag brukade vara sval, sofistikerad, välsminkad och nonchalant utrustad med ett cocktailglas också, men det sista kan vara överdrift.

Det kan ha varit ett ölglas.

Tur att 2010 inte är slut än. För 2011 kommer det inte att hända fler sånahär saker, då ska jag räkmacka hela året. Hela året, I tell you.

Nu falukorv och sedan dö.

Avdelningen frågor som är svåra att svara på

december 30, 2010

Lilla Bill: Men mamma, varför gräver man ner katter och människor som är döda?

Jag: Hm… men vad skulle man annars göra med dem?

Lilla Bill: Linda in dom och göra en mumie kanske?

När man inte vet vad sonen gör…

december 29, 2010

… kan det hända att han är i badrummet och smörjer salva på katten.

Ett misslyckat försök till årskrönika

december 28, 2010

Det kanske är dags att sammanfatta 2010. Jag sitter här ännu en av dessa ensamma kvällar. Det känns som om det varit tusentals. Jag är trött och låg och försöker komma på någonting att skriva. Jag läser bakåt och försöker hitta inspirationen. 2008 och året därpå en decenniekrönika.

Om 2010 har jag inget försonande att säga. Inte ikväll. Det är klart att det har hänt  bra saker. Fina stunder med barnen. Fina stunder med människor jag tycker om. Nya möten. Men ändå.

Fan i helvete vilket tungt år det har varit.

Jag är arg, ledsen, besviken, sliten och 40 år gammal. Jag börjar så smått känna av att synen förändras och jag tar gärna av mig glasögonen när jag ska läsa. Rynkorna kring ögonen har blivit fler och djupare. Tanken på att fixa  till magen efter kejsarsnitten kommer att få stanna vid en tanke eftersom jag inte kommer att ha råd.

Det finns ingen form av gemenskap med Pelle kvar. Inte ens som föräldrar, inte som det känns nu. Jag känner mig ensam, sliten och ifrågasatt. Jag har så fullständigt glömt bort hur det känns att vara önskad och efterlängtad. Det kommer förmodligen att följa mig ett bra tag framöver.

Jag hoppas att det vänder nu. Att tillvaron kan få kännas rolig, hoppfull, ny. Att jag snart kommer att kunna titta tillbaka på detta och tänka det var då. Att 2010 var ett tufft år men att det banade väg för 2011.

Saker man ångrar

december 28, 2010

Att man lärde sina barn innebörden av begreppet moona.