Arkiv för december 2010

Gott Nytt År!!!

december 31, 2010

Undrens tid är tydligen inte ännu förbi. Nyårsafton är den nya julafton, det har ni väl hört?

GOTT NYTT ÅR på er allihop!

Om man inte vet vad sonen gör…

december 31, 2010

… kan det hända att han har låst in sig i badrummet och spritar badrumsgolvet med handsprit.

Åh herregud…

december 30, 2010

Ibland har man makterna emot sig. Som idag. Jag menar, det finns tillfällen när man inte vill att ens föräldrar ska dyka upp. Och då gör de naturligtvis det.

Och själv uppför man sig inte bättre än en fjortonåring.

Alltså, jag brukade vara en normal person. Med normalt förhållningssätt till omvärlden och till mina föräldrar. Jag har för mig att jag brukade vara sval, sofistikerad, välsminkad och nonchalant utrustad med ett cocktailglas också, men det sista kan vara överdrift.

Det kan ha varit ett ölglas.

Tur att 2010 inte är slut än. För 2011 kommer det inte att hända fler sånahär saker, då ska jag räkmacka hela året. Hela året, I tell you.

Nu falukorv och sedan dö.

Avdelningen frågor som är svåra att svara på

december 30, 2010

Lilla Bill: Men mamma, varför gräver man ner katter och människor som är döda?

Jag: Hm… men vad skulle man annars göra med dem?

Lilla Bill: Linda in dom och göra en mumie kanske?

När man inte vet vad sonen gör…

december 29, 2010

… kan det hända att han är i badrummet och smörjer salva på katten.

Ett misslyckat försök till årskrönika

december 28, 2010

Det kanske är dags att sammanfatta 2010. Jag sitter här ännu en av dessa ensamma kvällar. Det känns som om det varit tusentals. Jag är trött och låg och försöker komma på någonting att skriva. Jag läser bakåt och försöker hitta inspirationen. 2008 och året därpå en decenniekrönika.

Om 2010 har jag inget försonande att säga. Inte ikväll. Det är klart att det har hänt  bra saker. Fina stunder med barnen. Fina stunder med människor jag tycker om. Nya möten. Men ändå.

Fan i helvete vilket tungt år det har varit.

Jag är arg, ledsen, besviken, sliten och 40 år gammal. Jag börjar så smått känna av att synen förändras och jag tar gärna av mig glasögonen när jag ska läsa. Rynkorna kring ögonen har blivit fler och djupare. Tanken på att fixa  till magen efter kejsarsnitten kommer att få stanna vid en tanke eftersom jag inte kommer att ha råd.

Det finns ingen form av gemenskap med Pelle kvar. Inte ens som föräldrar, inte som det känns nu. Jag känner mig ensam, sliten och ifrågasatt. Jag har så fullständigt glömt bort hur det känns att vara önskad och efterlängtad. Det kommer förmodligen att följa mig ett bra tag framöver.

Jag hoppas att det vänder nu. Att tillvaron kan få kännas rolig, hoppfull, ny. Att jag snart kommer att kunna titta tillbaka på detta och tänka det var då. Att 2010 var ett tufft år men att det banade väg för 2011.

Saker man ångrar

december 28, 2010

Att man lärde sina barn innebörden av begreppet moona.

Bitterfitta 2

december 28, 2010

Varför kommer det julkort från mina släktingar adresserade till Familjen Pelle Sanslös?!

Jävla nötter

Bitterfitta

december 26, 2010

Tack och lov att det är Annandagskväll. Nu har vi haft så mycket jul som jag pallar med. Nu är jag trött, slut och sliten. Orken räcker inte en hel dag.

I eftermiddags fick jag äntligen möjlighet till en stunds prat med höggravida lillasyss. Inte bara vi naturligtvis. Vi satt hemma hos mamma och pappa. Och jag är inte avslappnad. Dessutom fixar jag syrrans gravidgnäll otroligt dåligt. Ja, jag tycker att man har rätt att gnälla. Det är tungt att vara höggravid. Hon har ont i ryggen, jag vet det. Men just nu blir det för mycket för mig.

Hon har ju allt, ALLT. Hon har blivit gravid utan kamp och hon har all möjlighet i världen att vara mitt i graviditeten. Hon har en respektive som älskar henne, som oroar sig för henne, som pyssar, tar hand om, klappar magen, uppmanar till vila och står ut med hennes hormonella utbrott. Och jag klarar inte av klädgnället, barnmorskegnället, det vanliga gravidgnället om hur jobbigt det är att få magen klappad av alla möjliga personer. Jag vet att man blir egocentrerad, att man har rätt att vara egocentrerad. Att man måste få gå in i sig själv och vara sitt eget centrum.

Men jag vill inte höra det.

Hon ska inte behöva reflektera över hur det var att ha just den där stora magen och bli lämnad. Att ha ansvar över ett tvåårsbarn. Att lyfta ur spjälsäng med onda vätskefyllda händer. Att springa ikapp, att bära. Att stanna bilen och kräkas i rabatter för att man var så jävla ledsen och upprörd. Att sitta på profylaxkurs och höra makens mobilvibrator surra och surra, veta att det är hon som ringer. Att vara själv genom allt.

Jag fixar inte gravidgnället, inte denna julhelg. Jag skäms över att jag inte gör det men det ändrar inte faktum. Jag är en riktig bitterfitta.

Hoppas att ungen kommer ut snart.

Juldagen

december 25, 2010

Jag överlevde gårdagen. Med marginal faktiskt. Underligast var nog att det inte var något tomrum efter Pelle. Det märks sorgligt tydligt att han inte varit närvarande de senaste åren. Och vad gäller julen – knappast någonsin. Det är jag som har velat ha julmys, han tyckte mest det var jobbigt. Eller också tyckte han att det var jobbigt bara för att. För att jag ville ha mysigt.

Igår var han inte närvarande. Och det lämnade inget tomrum.

Det var väl först framåt kvällskvisten som jag blev lite låg. När jag inte räckte till till båda barnen. När Bull fick övertrött julfnatt och bara skrek  medan jag samtidigt ville se Bills lycka över den efterlängtade Hello Kitty-datorn.

Även jag fick julklappar. Vi är ju en julklappsfamilj. Glittrigt festskärp, knästrumpor, skidfodral, underställströja och yogamatta ligger på hallbyrån och väntar att bli uppskattade.

Bill sitter i skrivande stund och sminkar sig framför det plastigaste disneysminkbord pengar kan uppbringa. Morfar har frångått den vettiga julklappsprincipen (slalomskidor, bob, skridskor…) och uppfyllt dotterdotterns största önskan. Hon är lycklig. Smink och hårspännen och parfymflaskor.

Jag har bara en fråga. Var köper man parfym billigast på nätet? Ge mig tips på bra länkar! Efter att Bill begärt parfym i åtminstone en flaska tänkte jag till och gav henne vatten med några duttar av min egen älskade Cool Water. Ska ungen dofta parfym är det lika bra att hon doftar gott. Men min Cool Water är sorgligen på upphällningen och visst borde den gå att hitta billigare än på stan? Var?

Nu är det snart dags för jullunch. Eftersom ungarna inte åt någonting vetttigt igår får det bli fiskpinnar åt dem. Och julmat åt mamman. Det blir nog bra.