Arkiv för januari 2011

Maja goes vidskeplig

januari 31, 2011

Färdigdeppat. Jag har fått säkra tecken från högre makt på att nu vänder konjunkturkurvan.

Ni vet väl att Högre Makt verkar genom glasfåglar på Röda Korsets secondhand-butik? Högre Makt och Röda Korset har tumme med varandra. Idag fanns det en ny glasfågel från FM Konstglas som bara väntade på att få läggas till min samling.

Sedan vidare till Willys för mat- och blöjköp. Halkar fram i vintergrå tankar på parkeringen – med Tecknet inslaget i papper i handväskan – och springer rakt på sötaste Måns. Han som fick vända utanför huset igår. Miao!

Slita sig från Måns och in på Willys för att försöka handla för 200 spänn så man får rabatt på tre blöjpaket. Helst lätta varor eftersom jag ska kånka dem en halv mil eller så till parkeringshuset. Väl framme i kassan inser jag att jag har varit för snål. Varorna går in en och en och totalsumman verkar bli lägre än vad jag tänkt mig. Men… caching… beloppet stannar på tvåhundra spänn exakt på öret. Prick tvåhundra, tack Högre Makt, Ni har verkligen koll på prislapparna när Ni lägger manken till.

Väl återkommen till jobbet kastar jag ett öga på horoskopet i lokala blaskan. Det står: Ibland verkar du faktiskt fungera bäst i motvind. Efter en seg start klarar du dagens uppgifter galant.

Måndagsblues

januari 31, 2011

Grinade i bilen på väg till jobbet.

Orkar inte idag. Vill inte. Bull klev upp klockan fem och han har gastat NÄÄÄEEEE nittiofem procent av tiden sedan dess. Ungarna har skrikit öronen av mig denna helg. Jag orkar inte en minut till av barnskrik. Jag har ont i ryggen och är tröttare än en gengångare. Och nerverna ligger utanpå.

Önskar att jag var barnfri ikväll. Men det är jag inte . Pelle har jobbmöte. Det går självklart före mitt dansande.

Jag tror att jag behöver mera sömn och mindre pms. Och en jävligt stor chokladkaka.

Eller en whiskey.

Lösenordsskyddad: Nattliga tankar när jag borde sova

januari 30, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Man ska ha husvagn…

januari 30, 2011

Ikväll gick gränsen för vad jag är beredd att betala för sunkradhuset upp med ett antal tusenlappar. När Pelle plötsligt befann sig på gården utan att ha talat om det för mig. Trots att vi ju inte skulle ha det så. Trots att han borde ha skickat mig ett sms.

Bara i sin älskade verkstad förstås. Hjälpandes någon med någonting. Sådant som han är bra på. Tjänster och gentjänster, viktigt viktigt viktigt. Mycket viktigare än fru och barn någonsin varit. Sa hon bittert.

Nej, jag känner mig inte övervakad. Men jag känner mig störd. Störd över att kasta en blick ut genom fönstret och se att det lyser på andra sidan gården. Få hjärtat i halsgropen. Men fan, inte nu. Mörka fönsterrutor under tusen kvällar, men just i kväll av alla kvällar lyser det där. Störd över att det hindrade mig från att träffa någon. Någon som jag var väldigt glad åt att träffa. Oförmågan att göra rätt.

Helgen har varit tungjobbad. I skrivande stund ligger Bill i sin säng och astmahostar. Vi behöver få annan medicin till henne. Hon har fått dubbel dos Bricanyl samt vanlig dos Molipect och Lepheton. Jag har dessutom en stor bunke ångande hett vatten vid hennes säng. Vi åkte aldrig till jouren igår. Vi redde upp det men det var tufft.

Jag är tröttsliten efter att ha varit ensammamma denna helg. Jag behöverlite. Lite mera in, inte bara ut.

Och tanken på hur länge det kommer att ta innan jag är installerad i ett nytt boende trycker mig till marken så att jag får lust att astmahosta precis som Bill. Det kommer att ta evigheter. Även om jag köper sunkradhuset kommer det att ta evigheter. Jag vill inte vänta evigheter.

Husvagn?

Jävla fanskap!

januari 29, 2011

Jahaja, vad gör jag nu?

Ett av dessa tillfällen då jag hatar att bo själv långt från alla grannar.

Lilla Bill är jättetät i luftrören. Hon har hostat värre och värre sedan klockan fyra i eftermiddags. Hon har fått alla medikamenter vi har hemma inklusive ett par doser från min inhalator (som man egentligen inte får ge). Hon är så slut att hon, innan hon somnade av utmattning, grät Jag orkar inte andas mera nu!

Så, om vi behöver in på jouren och inhalera och Svärmor inte är disponibel, vad i helsike gör jag då?

Eller, det vet jag ju, jag tar med Bull. För Pelle är på fest och redan saligen i fyllan. Mormor och morfar är bortresta. Kanske ska jag be en eller annan älg komma in och sitta barnvakt åt Bull. Helvete också.

Spänningen med att bo i en för liten stad

januari 29, 2011

Väninnan på lokala sunkstället klockan 23.13: Men titta! Det är ju han! Militären!

Jag: Du skämtar. Eller… helvete, det ÄR ju militären. Borde inte han ha varit och fört krig i främmande land just nu?

Militären: (Ta BORT mig härifrån!)

Jag: (Ta bort MIG härifrån!!! Och där ser man, han kanske inte var en styckmördare i alla fall.)

Väninnan: Heeeej!

Prata prata prata

Militären till mig (Gå och dö!) Du… jag var jävligt full när vi träffades sist…

Jag: (Gå och dö! Försvinn! Jag hade hoppats att du var en produkt av min fantasi): Hm… det var jag med…

Militären: Hm… jag ska gå hem nu…

Jag: Hette du verkligen Murre sist vi träffades?

Militären alias Konrad alias Murre: Eehhh…

Fredagsmorgon

januari 28, 2011

Ikväll afterwork. Igår 60-årsfest. Mittemellan: planering. Lyckligtvis.

Lyckligtvis hängde svarta festtoppen, den som funkar att jobba i om man har svart kofta över, färdig i badrummet. Lyckligtvis låg klackiskorna framlagda och halsbandet uttrasslat. Lyckligtvis hann jag duscha, blåsa håret och halvvägs jämna till lockarna.

Sedan sa det uuuuu… Det där ljudet när alla eldrivna apparater stängs av samtidigt.

Strömavbrott.

Vet ni hur mörkt det blir på landet när det blir strömavbrott? Och vet ni var min ficklampa är? Jag vet det inte.  Förmodligen på samma ställe som min partykjol, två BH:ar och en Telia-faktura.

Jag hade tänkt åka buss till stan. Bussåkning som innebär dödsföraktande vandring genom mörk skog befolkad av älgar, rådjur, björnar (går inte att lita på deras sömnvanor) och rävar. Så det krävs att packningen är gjord i tid och innehåller rätt saker. Man vill inte missa den buss som går en gång i timmen, speciellt inte när busshållplatsen ligger 20 minuter bort. Så packningen var gjord.

Sedan kom det minsann ett sms från Pelle. Inte behöver du åka buss, du kan ju åka in med mig.

Han börjar mjukna, den lilla räkan! Så, jag slapp dödsföraktande skogsvandring. Däremot ser jag lite lurvig ut. Sminket på trekvart och håret halvfixat.

Men det är väl så folk brukar se ut på afterwork? Ellerhur?!