Arkiv för april 2011

Barndomsvännen

april 30, 2011

Pratade med min barndomsvän härom dagen. Barndomsvännen som jag tappade bort för länge sedan. Definitivt tappade bort i och med barnlösheten.

Vi gjorde upp om att träffas så många gånger. Men det blev aldrig. Från början var jag engagerad i att återknyta kontakten. Men hon kom aldrig, det blev bara snack. Till sist ledsnade jag. Varje gång vi sprang på varandra på stan och hon kvittrade Vi måste ses! svarade jag bara Ja, absolut, hör av dig till mig. Och hon hörde inte av sig.

Precis som jag hade förväntat mig.

Ytlig, tänkte jag. Hon har blivit ytlig. Och den där tiden när vi var så nära. Tidiga tonår. Den tiden var så långt borta.

Kvitterglittrig när vi sågs. Liksom jag. I livets alla skeden, och jag kan inte fatta att jag inte förstod. Förrän härom dagen.

Vi sprang på varandra på stan förra veckan igen. Och jag sa Har du hört att jag har flyttat? Hon hade inte hört att jag hade flyttat. Hon hörde av sig. Vi pratade länge.

Jag kan inte fatta att jag inte förstod. Saker är sällan vad de ser ut att vara. För när är man kvitterglittrig? Man är kvitterglittrig när det är svårt, när man är ledsen, när man vägrar visa det.

Det var först när jag berättat att jag flyttat. Berättat hur det senaste fem åren sett ut. Först då berättade hon. Först då berättade hon om ett liv som förstås är lika svårt. Först då tog hon ner fasaden och vågade visa den flicka som jag kände en gång. Först då.

Vi pratade länge. Efteråt kunde jag inte sova. Jag tänker på två flickor i ett tonårsrum. Hårspray, nagellack, killsnack. Fnitter intill vansinnets gräns. Två flickor som aldrig visade att de var ledsna annat än för varandra.

Det gjorde mig så ledsen att hennes liv är svårt. Jag ville att hon skulle ha det bra. Ville att hon skulle ha det jag inte har.

Motsatsen till bloppis

april 29, 2011

Jag letar tröjor med grävmaskiner eller traktorer på till Bull. Ty han älskar grävmaskiner.

På stan finnes monster, spindelmannen, dödskallar och fan och hans moster. Inga traktorer eller grävmaskiner så långt ögat når.

Finns det någon mamma här som har lust att sälja en dylik sådan åt mig kanske? Ingen traktor eller grävmaskin alltså, men en tröja med en sådan på. Eller två?

Lösenordsskyddad: Och på tal om spännande

april 29, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Jag känner våren i min nos

april 29, 2011

Ska vi enas om att livet är spännande? Det är vår och livet är spännande. Eller hur?

Bra!

Humor

april 28, 2011

Det är så roligt när man pratar med en korrekt konkursförvaltare. Det är så roligt när han försöker använda verben finna och hitta samtidigt. Och lyckas med ett mellanting. Ett substantiv.

Och jag sa inte Jaså din fuling, det är det du sitter och tänker på på arbetstid?! Jag sa inte det.

Men jag log i telefonluren.

Mamma packåsna

april 27, 2011

Saker man bär en helt vanlig onsdagsmorgon.

4 Väskor

1 Traktor

1 Dumper (Det är inte en lastbil, mamma, det är en DUMPER. Okej, okej, en dumper.)

1 Mycket arg Bull

Vidhängande sand från sandlåda

Undra på att jag är armstark numera.

Stor

april 27, 2011

Det är morgon och jag bråkar på Bill och Bull i bilen. Bill skyller på Bull. Men det var Bull som…

Bull är liten, säger jag. Men du visste att ni inte får göra så.

Jag är inte liten. Jag är stor! säger Bull och blickar på mig med stora blå ögon under den blå mössan.

Lösenordsskyddad: Tio minuter

april 23, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Svängningar-blues

april 23, 2011

Nu sover två rödhåringar i bakruset efter påskaftons sockerspeed. Och det är tyst, så tyst i mitt hus.

Känslan är bekant. När man är själv med två barn är det på eller av. Från det totala kaoset till den totala stillheten. Det är inte enkelt. Det är då man sätter sig i soffan och plötsligt nästan gråter.

Hade jag bott med Pelle hade han dragit iväg till någon granne vid det här laget. Jag ska bara gå ner till X, Y eller Z  och ta en öl. Känslan hade varit densamma.

Jag förundras över familjerna i husen omkring mig. Att de lägger barn och umgås efter det. Att de sitter där i sina hus och har grillat och äter mat ihop och dricker vin tillsammans. Kan man ha det så?

Som om jag inte bott tillsammans med någon i 21 år.

Alla jag pratat med här i området frågar var vi har bott tidigare. Några nämner det ovanliga i att flytta från hus till radhus. Bland vännerna duggar separationer och skilsmässor tätt. Ändå är det ingen här som verkar bo själv. Ändå är det ingen här som inte gör stora ögon när jag säger att det bara är jag och barnen. Att pappan bor kvar i det andra huset.

Det är inte som att jag längtar efter att dela vardagen med någon. Det är bara så stora svängningar. Av eller på. Kaos eller stiltje. Och svängningarna kostar. Svängningar-blues.

The place to be

april 22, 2011

Bill och Bull är nedstoppade i varsin säng. Jag sitter i trappan och läser en bok, bara för att avstyra eventuella fantasier om att kliva upp och springa in till storasyster eller lillebror och busa. Men båda barnen är trötta. Till sist hörs ändå en sömnig röst.

Lilla Bill: Mamma? Är du uppe eller nere?

Jag: Ja? Jag sitter här i trappan.

Lilla Bill: Inte jag, jag ligger och sover.