Arkiv för oktober 2011

Ensamheten

oktober 31, 2011

Jag har mer och mer börjat förstå känslan som min Farmor hade när hon blev änka. Exakt hur ensamheten kändes. Hur tomt det måste ha blivit.

Farmor och Farfar hade varit gifta i över 50 år. Jag tror att de var lyckliga mestadels. Min underbara Galna Faster har berättat om när hon var tonåring och Farmor och Farfar alltid envisades med att sitta tätt ihop och lösa korsord på kvällarna. Självkommer jag ihåg deras mysiga frukostar när jag var liten eller när man var hemma från skolan. Doften av Farmors hembakta franskbröd med smör, ost och marmelad. Te till Farmor och kaffe till Farfar. Alltid tillsammans, pratandes. De läste inte tidningen, de pratade.

De var bra på det där. Att umgås.

Jag tänker att det måste ha varit mycket lättare för dem. Farmor var hemmafru hela sitt liv och Farfar var bankdirektör. Rollerna var utmejslade. Det behövde inte bråkas om arbetsfördelning och fördelning av tidsunderskott. Han var nio år äldre än vad hon var och han tog hand om henne hela livet, tror jag. På ett bra sätt. Som en prinsessa.

Omedvetet har jag haft deras äktenskap som mall för mitt eget. Självklarheten i att tro att det alltid skulle vara jag och Pelle.

Jag har börjat förstå Farmors ensamhet efter att Farfar försvann. Inte så att hon blev socialt ensam. Min Farmor hade en enastående social förmåga. Hon skapade vänner runt omkring sig, vänner i alla åldrar. Grannar, grannbarn, handarbetsväninnor, kvinnor från kyrkan. Kom det en ny kvinnlig präst så nog blev hon hembjuden till Farmor på hembakt fika och omtankar. Farmor hade ett stort socialt liv även efter att Farfar dött.

Men numera kan jag förstå ensamheten. Ensamheten i att inte längre dela vardagen när man har gjort det så länge. Ett helt liv.

Tjugo år tillsammans med Pelle. Tjugo år av att somna tillsammans, vakna tillsammans, äta frukost tillsammans, handla tillsammans, betala räkningar tillsammans, laga middag tillsammans, se TV tillsammans. Jag tänker på det när jag äter min söndagsfrukost ensam vid köksbordet medan Bill och Bull ser en film. Samvaron som var en ryggrad i hela min tillvaro. Alltid någon att prata med, att röra vid, att bolla saker med.

Att det fortfarande känns overkligt att leva som jag gör. Mitt gamla liv känns tusen år bort. Som om det aldrig hänt, som om det hände någon annan. Men mitt nuvarande liv känns inte heller verkligt. Inte på riktigt. Ska det vara så här nu? Ska jag leva så här nu?

Det är som om jag fortfarande lever I Väntan På. I väntan på vad?

Det förflutna känns långt bort. Framtiden går inte att överblicka.

Annonser

Fetgilla!

oktober 31, 2011

På Bills och på Bulls dagis serveras frukosten redan kl 07 för att spara. Inte så mycket på matkostnaden, har jag förstått, men på personal. För Bill är detta inget problem, hon äter som en häst. Men för Bull innebär det i omgångar att han lever hela förmiddagen på ett par glas O´Boy och eventuellt någon bit frukt. Frukt äter han inte hemma, men det sägs att han äter det på dagis.

Idag kom följande i ett protokoll från föräldrarådet:

Köket är med för att berätta om de riktlinjer, rekommendationer och beslut som reglerar mathållningen inom förskolan. Det finns livsmedelslagar men också ett kostpolitiskt program, som Kommunens ansvariga politiker i Barn- och utbildningsnämnden, har antagit. Detta innehåller bl a kostråd, näringsrekommendationer, special koster och måltidsordning. Måltidsordning; förskolan måste servera frukost vid kl 8.00, lunch 11.00 och mellanmål. Det innebär att vi fr.o.m. 10 januari ändrar vår frukosttid.

YES!!!!!!!!!!!!

Sen söndagskväll

oktober 30, 2011

Ungarna sover, man har packat väskorna inför pappaveckan, tvättat deras ytterkläder, städat upp köket, vikt tvätt och dammsugit. Till sist tänt ljus och landat framför Pan Am.

Och då:

Bull (sovandes från mitt sovrum): OUIIIIIOOOOOUUUUUUMAAAAMMMAAAAAAA!!!!!

Bill (sovandes från sitt sovrum): AKTA DIG!!!

Jag (från soffan): Skjut mig…

Återstår att se hur kvällen slutar.

Köksfunderingar

oktober 30, 2011

Letar upp mina glöggmuggar i en flyttkartong. Jag packade inte upp dem – och en massa annat – när jag flyttade in. Mitt fula kök ska ju bytas någon dag. Jag hade nog tänkt att det skulle vara gjort innan jul.

Innan jul? Hahaha.

Att byta kök innebär även att jag måste byta golv i köket. Mycket bra  eftersom den matta som ligger nu är gräsligt ful och avslöjar precis varenda fläck. Min pappa har lovat att hjälpa mig med golvläggandet såvida jag inte får för mig att jag ska ha rutigt golv (det kan inte hjälpas, jag älskar rutiga golv).

Men detta med kök. Kök. Hur ska man veta? Det enda jag vet är vad jag inte vill ha. Hur i helsike ska man veta vad man vill ha? Och hur det ska vara för att bli bra? Och hur man vill ha det? Jag har ingen jäkla aning och jag är aldrig nog fräsch i huvudet för att ens börja tänka kloka tankar. I vissa fall skulle man verkligen behöva en personal shopper. En personal Kitchenshopper. Eller en förmyndare. Så här ska du ha det, det blir mest praktiskt. Anlita den och den för att sätta in det. Skriv på här och kom tillbaka om en vecka.

Jag skulle ju kunna börja med att låna Pelles bil och fara och köpa mig ett köksbord. Men inte ens det blir av.

Skönhet i betraktarens öga

oktober 30, 2011

20111030-114726.jpg

De e traktorglass, mamma!

Alternativ Halloween

oktober 29, 2011

Bill och Bull ska gå liten bus- eller godisrunda. Bill är klädd till vackraste häxan men Bull vill inte klä ut sig, inte ens till tiger. Han greppar den rosa vattenpistolen och tänker hänga med och schita pökena istället. De ska gå en liten runda runt kvarteret och ringa på hos några grannbarn. Jag säger till Bill att hon måste hålla koll på Bull i mörkret. Hon lovar.

När jag, en stund senare, smyger mig ut för att hålla lite koll på dem hör jag vilda skrik från gatan nedanför. Jag smyger upp bredvid sandlådan och kikar nerför backen. Står där som en äkta häxa, håller i häxhatten och känner kjolen fladdra i den kalla oktobervinden. Bull morrar på det ilskna vis som bara han kan medan Bill håller honom om magen och försöker släpa honom därifrån. Han är stark och det går inte alls. Båda ungarna är låsta i en brottningsmatch.

Jag smyger mig ner och närmar mig de två kämparna från andra hållet, hoppas att de ska reda upp det hela på egen hand. Direkt som Bill får syn på mig skriker hon med skvallerrösten att MAMMAAA! Bull vill inte följa med!!!

Bull höjer vattenpistolen och ropar argt över oktobervinden

JA SKA GÅ PÅ ÄLGJAKT!

Grannarna kikar nyfiket ut för att beskåda tumultet.

Ska du gå på älgjakt? Finns det älgar här? Coolt!

Gå du, Bill, säger jag. Jag stannar med Bull. Och iklädd häxutstyrseln står jag där och ser min son bestiga den lilla kullen nedanför husen och patrullera uppe på krönet ett tag. Sedan kommer han nöjt ner till mig igen.

Nu har ja schitit alla älgarna. Dom är döda.

Och sen gick vi in.

Kväll

oktober 29, 2011

Mammahäxan i soffan sitter

och man kan inte säga att benen spritter.

Nej, nu är kroppen trött och tung,

mammahäxan känner sig inte ung,

snarare som en häxa som är hundrafem

och bor i ett mycket kladdigt hem.

För nu har vi haft såväl godis som bus

i vårt lilla pepparkakssunkradhus.

Och nu vill jag förvandlas till Prinsessan på ärten

så skicka en trollkarl, tack, nu på stubberten.