Arkiv för januari 2012

Februarigrå

januari 31, 2012

Jag måste säga att det känns ganska gråtrist. Ja, nästa lördag blir det tjejfest och det blir ju kul. Tjohoo tjohoo. Klackarna i taket och ut på krogen. Visst. Men jag känner mig vinterblek, ganska ful och väldigt, väldigt osedd. Som att livet alltid kommer att vara så.

Jag har fått alldeles för lite kramar i alldeles för många månader nu. Det är som att jag hoppas att någon ska hitta mig utan att jag gör någonting. Att det en vacker dag bara ska vara ett samtal i min telefon, ett mail i min inbox, en blomma med bud. Utan att jag gjort annat än suttit här och deppat.

Ladda om. Färga ögonbrynen, köpa en ny topp, peppa mig själv. Sova lite mer. Sova lite bättre

Beslut

januari 31, 2012

Japp, jag byter site. Det måste finnas seriösare ställen.

Vi skonar vissa

januari 31, 2012

Vid middagsbordet:

Jag: Jaså, var du arg idag på dagis, Bull?

Lilla Bull: Ja.

Jag: Skrek du då?

Lilla Bull: Ja.

Lilla Bill: Och slog dom! Och högg av huvudet på dom!

Jag: Nej, det tycker inte jag.

Lilla Bull: Inte jag heller.

Lilla Bill: Men det tycker jag! … fast inte på Anette…

Dejt…

januari 31, 2012

Den där killen som hade ett par fräckisar som enda presentation kändes på något vis bekant. Jag hade läst det där, komplett med tumme-upp-smiley och allt, någonstans.

Och så ramlade poletten ner. Den här killen har jag nog faktiskt träffat.

I våras tog jag en runda på dejtingsiten och då var det en kille som skrev till mig. Han hade en rolig presentation som fick mig att misstänka att han jobbade med ungefär samma saker som jag. Den avslutades med nämnda fräckisar.

Han skrev alltså till mig och jag svarade. Vi inledde någon form av kontakt och skickade ett par mail per dag under några veckors tid. Han var rolig att kommunicera med och lite lagom kaxig. På bilden såg han inte alls tokig ut heller.

Jag är ju inte dummare än att jag ganska snart klurade ut vem han var. Ett förnamn, födelseåret, Ratsit och sedan en liten koll på Facebook. Det visade sig att vi faktiskt bodde i samma område. I min presentation stod det att jag var radhusägarinna och när han frågade var svarade jag som det var. Hans reaktion var inte att berätta att han själv bodde i närheten. I stället retades han, kaxade och verkade väldigt hard-to-get.

Efter några veckors nätkontakt kröp det i alla fall fram att vi bodde på gångavstånd från varandra. Och vi bestämde oss för att ta ett glas vin ihop någon dag när det passade.

Min känsla för det hela var föredömligt neutral. Kul att lära känna någon ny, undrar vad det är för någon. Jag var inte attraherad men inte heller avtänd. Tänkte att han KAN ju vara jättefin. Och om han inte är någon jag tänder på så kan det ju vara trevligt att lära känna någon i området.

En vacker kväll kom han upp och hälsade på mig.

Av den kaxiga killen från nätet syntes inte ett spår. Han såg väl egentligen inte så tokig ut, men åh… en stylist på den killen. Hopsjunken hållning som betonade begynnande kulmage. T-shirt instoppad i jeansen som självklart hölls uppe av ett smalt skärp. Skitnervös. Så nervös att han knarrade på rösten och pratade fortfort och snubblade på orden. Som en liten knut, hela han.

Sorgligt men sant, för att jag ska bli attraherad så ska killen föra sig som en man. Ta lite plats. Inte alltid verbalt, men med kroppshållning och utstrålning. Någon som utstrålar Slå-mig-inte! gör inte att jag tänder till. Jag har nog med att hantera min egen tystlåtenhet utan att försöka rycka upp andra ur samma träsk.

Så nej. Jag kände på direkten att här blir det ingenting mer. Däremot hade jag utan problem kunnat träffa honom bara för att umgås och prata lite.

Han, däremot, kände tydligen någonting annat. Den kaxiga hard-to-get-typen från nätet växlade roll och ville gärnagärna träffas igen. Jag hade som mest att göra i livet, med dansuppvisningar, sommaravslutningar här och var, högtryck på jobbet och dessutom Bills födelsedagsplanering. Så jag hade inte tid. På riktigt varken tid eller hjärnkapacitet att varken konversera eller träffas under ett par veckor.

Så han gav upp. Och lika bra var väl det förstås.

Hur som helst. Jag är ganska säker på att det är han som numera har reducerat presentationen  till en fräckis-presentation. Man kan verkligen fråga sig varför. Om han verkligen vill träffa någon – och det tror jag att han vill – borde han försöka attrahera kvinnor som vill känna sig moderliga och omhändertagande.

Osynk

januari 30, 2012

En sur bieffekt av att man raderar folk från telefonboken och facebook är att man inte kan ringa dem och fråga jobbsaker när sådant faktiskt hade varit motiverat. Snacka om att jag hade kunnat stila och vara insatt efter det. För två veckor sedan hade jag tvivelsutan ringt. Osynk var ordet, från början till slut.

(Det är väl Moder Jord som har en åsikt om det förstås, hon verkar ju lägga sig i det mesta.)

Presentation

januari 30, 2012

Det där med presentation på en dejtingsite. Inte min egen presentation. Jag har en dylik. Den saknar presentationsbild men den beskriver mig i korta drag ganska bra. Även det som jag utelämnat i den presentationen beskriver mig ganska bra.

Men det finns många män, i alla fall på den dejtingsite där jag är registrerad, som inte har skrivit några presentationer alls. Jag finner det… irriterande. Gör man en sökning på killar i ungefär min egen ålder och med samma bostadsort som jag själv kan man ge sig fan på att hälften av dem inte har mer presentation än att de har skrivit ”Min presentation kommer snart…” Alternativt en nonsenspresenetation av typen att lägga in några fräckisar.

Totalt bortkastad tid, alltså, att kika in till dessa. Och när man väl varit där så syns man i loggen. Männen utan presentation skriver då ett kort mail där de undrar vem man är (Vem är du då?) och hur man har haft det idag.

Det är då jag blir elak. Eller åtminstone sarkastisk. Här har jag suttit och lagt ner möda på en presentation som avslutas med orden Detta är en presentation. Om du skriver till mig så vill jag gärna att du också har en sådan.

Att kommunicera med någon som inte presentera sig påminner mig om att ringa till Heta Linjen. Kommer ni ihåg den? Ett nummer dit man ringde och pratade gruppsamtal med okända människor. Som att sitta i ett mörkt rum och ropa till andra människor som man inte visste vilka de var. Utan undantag var det alltid någon eller några som satt och ropade Är du kåt?!  med jämna mellanrum i luren.

En presentation säger ganska mycket om någon. Inte bara familjesituation, jobb och fritidsintressen. Sättet att uttrycka sig. Vad som utelämnas. Och hur fan ska man kommunicera med någon som man inte vet någonting om? Hur ska jag tycka att en människa som jag inte vet mera om än ålder, kön och nick är intressant.

Vad tror de, de här grabbarna? Har de ingen som helst social kompetens? Eller tror de att presentationsbilden ska skapa så stort intresse att ingen presentation behövs?

Kan hända att jag borde byta dejtingsite. Vi får se.

Den här presentationen går förresten också bort:

Signatur: Otrogen

Lever i ett dåligt förhållande och söker en väg ut… Äh. Tar kanske bort den här sidan snart.

Nätdejting

januari 30, 2012

Nu är det dags att ta ett koncentrerat grepp på det här med nätdejting. Att sluta vara en sådan svenskasnobb och inse att det kanske mest bara är jag själv som tycker att det är jobbigt att lära känna nya människor (och att det kanske är orsaken till att jag är alldeles för benägen att hänga kvar vid sådana jag redan känner litegrand).

Så. Skärpning. Målsättningen är att äta lunch med en par tre grabbar från dejtingsiten. Bara så. Äta lunch. I can do it.

Gårdagskvällen inleddes detta dock aningens tveksamt.

Kille: Hej, hur har du det ikväll?

Jag: Bra. Hur kan man ha varit inloggad här 408 gånger och fortfarande skriva ”Min presentation kommer snart”?

Han: Det är ett mått på din sociala kompetens. Du hade chansen att fråga om det du ville veta.

Jag: Och på din. Det står i min presentation att jag vill att människor som skriver till mig ska ha en egen presentation.

End of conversation.

Jag måste sluta vara en sådan bitch.

Följande presentationer går dock fortfarande bort:

1. Profilbild på mannen tillsammans med ett dött älghuvud.

2. Presentation endast i form av följande text:

En bra kvinna reder sig själv  Hon har koll på markservicen… dvs. fixar maten, tvätten, disken, städar m.m utan att störa. 

Alla vet att det är insidan som räknas, så sära på benen gumman. 

Och ändå

januari 29, 2012

När jag kommer hem blir jag låg.

Skidåkning och trevligt sällskap och mycket prat. Trött i kroppen efter frisk luft, rörelse och kyla. Glad över att ha väckt skidåkarmusklerna till liv.

Komma hem till tyst hus. Tyst hus och ensam middag och det finns så mycket prat kvar i mig. Mycket prat som det inte finns någonstans att göra av. Det är som att jag pratat igång mig, som att jag vant mig vid att umgås, som att standarden borde vara vuxenprat och mat tillsammans med någon i stället för tyst hus och TV. Skillnaden blir så stor. För stor.

Skidåkningssammanfattning

januari 29, 2012

Snöigt, snorigt, svinkallt. Sympatiskt sällskap. Sammanfattningsvis skitbra.

Tulpaner

januari 28, 2012

Frasiga tulpaner på bordet och ett lugn i själen. Jag är inte ens trött.

Det är någonting särskilt med snittblommor. De liksom lyser lite. Heligt löfte. Jag ska aldrig mer dejta en man som inte köper blommor åt mig då och då. Och jag ska ha tulpaner på bordet ända fram till påsk.