Arkiv för februari 2012

Summa summarum dejt

februari 24, 2012

Efter fem minuter på fiket:

Jag: Men du. Ta det lugnt, jag bits inte!

James Bond, var är du när man behöver dig?!

Annonser

Gårdagsmorgonen

februari 23, 2012

Hemma igen efter ett par förvirrade dagar. Eller åtminstone gårdagen. Gårdagen var totalt förvirrad.

Den lätta förkylningen utvecklade sig till hostan/astmahostan from hell. Och om det nu berodde på den eller vad det var. Men jag hörde fel på vilken tid flygtaxin skulle hämta mig på morgonen. Jag kanske hörde vad jag var van att höra, nämligen att bli hämtad ungefär en timme före avgång. Men nu hade jag ju beställt delad taxi och åkte med ett litet flygplan. Så. Taxin skulle delas med människor som skulle iväg en annan tid.

Jag hade en hostnatt utan dess like. Fick växla hostmedicin och inhalator för att inte hosta tills jag kräktes och sov knappt någonting alls. När jag vacklade ur sängen, en timme innan beräknad taxiankomst och allmänt stirrig, kom det ett sms om att min taxi var försenad. Den beräknades ankomma om… HJÄLP! … tio minuter.

Glöm hårtvätt, glöm frukost. Väskan var redan packad och jag hann  klä mig, rufsa till håret, slänga på lite smink men inte mer än så. När jag vacklade in på vårt Sundsvallskontor 3,5 timme senare ropade alla att jag såg pigg och fräsch ut. Det måste ha varit ironi. Jag kände mig som Jag är döden, jag har gått vid din sida länge.

Jag älskar att ha rätt

februari 23, 2012

Jag ska checka in på flygplatsen och frågar om de vill väga mitt handbagage.

Ärkesträng man: Nej du, den där vill jag skicka!
Jag: Skicka? Men den ska ju funka som handbagage?
Ärkesträng man (lika strängt, pekar på måttlådan)Ja, får du in den där så…
Jag (pillar in väskan i måttlådan): Ja…?
Ärkesträng man (Tar av sig glasögonen, putsar dem och spricker upp i ett stort leende): Oj då! Ja då så!

Livet livet

februari 21, 2012

Efter sjukdagarna med barnen var jag hejdlöst trött och mådde inget vidare. Var så slut att jag var rädd att jag skulle kräkas igår på affären när jag handlade en Risifrutti (!) till middag innan jag åkte hem och däckade i soffan. Hjärnan kändes torr och överhettad.

Men. Efter åtta timmars obruten sömn vaknar jag uppbalanserad om än lite hostig. Tillåter morgonen att ta tid. Andas lite extra.

Så här är varannanveckaslivet. Hade jag och Pelle levt ihop hade vi varit trötta och gnälliga men stått på benen. Nu fixar jag fyra dagar på heltid och gör det utan att ens gnälla. På adrenalin kanske. Men efteråt, då säger kroppen ifrån på skarpen.

Ikväll föräldramöte. Imorgon Sundsvall. På fredag dejt.

Rwandamamman

februari 21, 2012

Jag tänker på dig, Rwandamamman.

Sov gott.

Kärlek. Och tack. Tack för klokskap, fina tankar och en värme som sträckte sig långt över nätet.

Dags för Majavecka

februari 20, 2012

Bara så ni vet så kämpar jag på med min nätdejting. Nej, jag har inte gynnat någon betalsajt ännu men jag mailas med några grabbar som inte verkar alltför rubbade. Det kanske blir en fikadejt snart.  Jag har lite för lätt att lämna ut mig i text. Lika bra att träffa personen så snart som möjligt och se hur han uppför sig i verkliga livet. Känna om det är en människa jag vill lära känna närmare eller en som kan hålla sig på nätavstånd framöver.

Och det är ju alltid trevligt att gå och fika.

För övrigt inser jag att jag har otroligt svårt att svara på de vanligaste lära-känna-frågorna. Mitt liv har varit turbulent så länge. Jag vet hur jag tycker i de stora viktiga frågorna. Men vad tycker jag i de små allmängiltiga? Vilken typ av filmer tycker jag om ?(Hur ska jag veta? Jag kan inte minnas när jag kvalitetstittade på en film som verkligen berörde mig.) Vad tycker jag om att göra på en fredagskväll? (En fredagskväll? Har ingen aning. En ledig fredagskväll tillsammans med någon annan, vad gör man då?) Hur ser mitt drömboende ut? (Drömboende? Herregud, jag kan ju inte ens fantisera fram ett kök.)

Ibland är jag verkligen alldeles för jobbigt komplicerad. Men jag försöker i alla fall, hurra för mig!

Ett litet vakum

februari 19, 2012

Han sitter i soffan, min son. Det röda håret är trassligt och ögonen rödkantade. Det rinner lite från näsan. Han är så liten där han sitter i urtvättad grön tröja och med bara fötter. Och han är alldeles riktig.

Ibland känner jag att steget i tiden gått så fort. Att alla åren av barnlöshet, följd av spädbarnstid och äktenskapskris, de har rusat förbi på ett så uppslukande vis. Att jag kan sitta här och känna mig som Maja 29. Maja 29, nygift och nyflyttad. Ganska kaxig håller jag inte på att skriva. Men säker. Säker på livet, på tillvaron. Osäker i sig själv men säker på ramverket. Och så svisch genom tidens ventilationskanal och landa här. I sunkradhuset, mitt egna.

Min dotter är hos Mormor och Morfar eftersom hon och jag behöver en stund ifrån varandra. Hon är nästan frisk, rastlös och en bitch. Jag är frisk, trött och en bitch tillbaka. Min son sitter i soffan, han har så små nakna fötter under jeansen som han har valt själv. Jag tror att han väger 15 kilo och han är smal över axlarna. Händerna är fortfarande kladdiga lejontassar.

Tiden som går så fort och så långsamt. Mamman som är så mycket mindre, så mycket osäkrare, så mycket mer en liten flicka än vad barnen ser.