Arkiv för augusti 2012

Och på tredje plats…?

augusti 31, 2012

Jag: Vad önskar du dig i födelsedagspresent då?

Lilla Bull: En radiostyrd lyftkran!

Jag (väl medveten om att Morfar redan inhandlat en dylik): Mhm… Vad önskar du dig mera då?

Lilla Bull: EN TILL radiostyrd lyftkran!

Stunderna

augusti 31, 2012

Går naken nerför trappan i ett mörkt hus för att hämta något vad det nu var. Nattens ljus som nästan inte är. Stannar upp, andas, är tillbaka.

Stunderna.

Sitter ensam vid köksbordet med min tekopp och ett tänt ljus och det är mörkt utanför fönstret. Värmer händerna runt muggen. Den är blå, är tillbaka.

Studerna.

Nedsläppt i soffan, lutar mot kuddarna staplade så jag kan luta åt vänster och skriva med höger. Pratar, men bara med min dagbok, är tillbaka.

Stunderna.

Hallmattan under mina fötter, jag ska känna på handtaget att dörren är låst och jag ska släcka. Stannar upp med handen på metallen, är tillbaka.

Stunderna.

Så närvarande i mitt hus ännu, rörbara, berörbara. Materialiserar sig. Tanklöst, andlöst, viktlöst. Tillbaka.

En liten trerätters kanske?!

augusti 30, 2012

Tidspress som vanligt. Jag är på väg ut genom ytterdörren och lyfter ut en ilsken Bull.

Jag: KOM NU!

Lilla Bull: Men ja måtte ha fjukost!

Jag: Du har haft jättelång tid på dig att äta frukost och du har inte ätit upp mackan du fick. Vill du ta med den i bilen?

Lilla Bull: NÄ! Ja vill INTE HA DEN!

Jag: Nähä. Men då blir du utan frukost. Du får äta frukost på dagis.

Lilla Bull: Jag måtte ha LUNCH!  Jag måtte ha lunch i stället!

 

 

My teenage years have come back to haunt me eller Flashback from the past

augusti 29, 2012

Jag: Drick upp din smoothie nu så går jag och sminkar mig under tiden.

Lilla Bill: Smink är bara skräp!

Jag (misstänker någon i min omgivning men vet inte riktigt vem. Morfar? Exsvärmor?): Vem har sagt det?

Lilla Bill: Jag vet det. Vi har lärt det på dagis. Det är bara pulver!

Jag: Jaha, det må så vara. Men nu tänker jag gå och sminka mig ändå.

Lilla Bill: Varför det?!

Jag: För att jag vill det. För att jag ser lite piggare ut då.

Lilla Bill: Men du får inte sminka dig.

Jag (suckar): Bill, den här diskussionen hade jag med din morfar för trettio år sedan och jag tänker inte ha den nu. Jag är vuxen och om jag vill sminka mig så tänker jag sminka mig.

Lilla Bill: Men det är farligt!

Jag: Är det farligt att sminka sig? På vilket sätt då?

Lilla Bill: MAN KAN FÅ FÄRG I ÖGAT!

Och livet

augusti 29, 2012

Jo, döden pratar vi om vid fikat. Det är tydligen ett legitimt samtalsämne.

Men aldrig aldrig pratar vi om att leva. Om livsval, om livsvision, om att livet bör levas och hur man gör för att faktiskt leva. Om att välja aktivt, om att uppleva, om att vara mitt i.

Aldrig pratar vi om det.

 

Vad jag inte gillar att diskutera på fikarasten

augusti 29, 2012

Döden.

Det händer alldeles för ofta att någon sitter och bläddrar i lokaltidningen, ser en dödsannons och kommenterar den. Därpå följer minst fyra berättelser om folk som har dött. Gärna fruktansvärda dödar i cancer.

Och sedan går man, glatt nynnande, med lätta steg tillbaka till skrivbordet. Not.

Vad är det för fel på folk?!

Maxat

augusti 28, 2012

Exmannen kom förbi med några av mina kvarlämnade böcker.

20120828-192456.jpg

Plötsligt känner jag mig alldeles väldigt intellektuell.

Lyskraft

augusti 26, 2012

Just nu känner jag det som om jag har en stark lyskraft. Som om det finns mer och mer i mig som får plats, som vågar finnas. Att jag vågar lita på mig själv, på min intuition, mina tankar, mina känslor. Lita på att jag duger, att jag är bra, att jag är nog bra.

Det är en skön frihet att känna så. Att vara utan att be om tillåtelse.

Kickar off

augusti 25, 2012

Jag pausar lite från mitt vanliga liv. Ett par dagars kick off och snart lite möten med finvänner.

Nötte upp dansgolvet igår tillsammans med en kollega. Konstaterade att vi fick vifta bort unga män som flugor. Det är sådant som kallas teambuilding.

Blommor och bin

augusti 22, 2012

Fortare än jag hade väntat mig blev det dags för en blommor-och-bin-diskussion med Bill. I min bokhylla fanns, av någon anledning, en pocketbok med Alla-Barnen-historier från anno 1991 eller någonting liknande. Kommer ni ihåg dem? De ser ut såhär:

Alla barnen hade fina rum utom Björn

han hade ett eget hörn.

Denna bok var uppdelad i kapitel, Alla barnens äckligaste, Alla barnens smaklösaste, Alla barnens snuskigaste... Dessutom var historierna ackompagnerade av rätt roliga teckningar. Lilla Bill blev oerhört intresserad. Vad står det, mamma, vad står det?!

Intet ont anande bläddrade jag lite och läste upp de ofarligaste. Bill skrattade hejdlöst åt

Alla barnen tyckte det var roligt att hoppa fallskärm utom Knut

för hans vecklades inte ut

Sedan kom jag ju inte undan. Varenda liten vers  skulle gås igenom. Och verserna lämpade sig ju inte direkt för små sexåriga rosenöron. Den råa vuxenterminologin. Inte det enkla, vackra som skapar små kärleksbarn i en romantisk, nerdimmad akt.

Alla barnen använde kondom utom Lasse

han använde plastkasse.

Alla barnen tyckte om flickor utom Ray

han var gay

Alla barnen äter p-piller utom Inga-Lill

med henne är det ändå ingen som vill

Alla barnen köpte nya kondomer utom Lars

han använde sin fars

Alla pojkarna tyckte om flickor utom Kjell

för han var homosexuell

Jahappja. Nu tar vi det grundligt och från början. Så där satt vi, jag och Bill, och pratade om det här med vad sex är. Ungefär hur man gör – och varför. Att det kan hända att man gör det bara för att man vill och inte för att man vill göra barn. Att det finns pojkar som blir kära i pojkar och flickor som blir kära i flickor och man måste känna efter själv vem man blir kär i, det kan ingen bestämma. Det var en stund av djupt samförstånd och intresse.

Ett par dagar senare satt mormor och morfar hemma hos oss. Bill kom rännande med Alla Barnen-boken till morfar och instruerade, Läs för mig, den är jätterolig!

Min pappa, som inte klarat av att ha blommor- och- binprat med sina egna barn, han läste med den där rösten som jag känner igen. Besvärad. Tonen Det här är inget för barn och det skrattar jag som vuxen lite nedlåtande åt.

Alla barnen blev varma av frökens leende utom Osmond

han fick stånd

Jaja, sa Bill ointresserat. Snoppen blir hård och han vill göra barn med fröken. Nästa! Den där om Knut är jätterolig!