Arkiv för september 2012

Och sen kom storasyster

september 28, 2012

Vi sitter länge vid bordet, jag och Bull. Men så hörs det steg på övervåningen och några sekunder senare uppenbarar sig en Bill i trappan. Iklädd enbart sitt vanliga morgonhumör.

Lilla Bull: Bill är naken?!

Lilla Bill (ilsket): Man får inte säga så! Jag kan bli ledsen då faktiskt!

Annonser

Mjuk morgon

september 28, 2012

Jag vaknar som vanligt en kvart före klockan ringer. Halv sex och det är mörkt ute. Jag smyger upp, kryper i min OnePiece, hämtar tidningen och gör frukost åt mig själv. Te i kanna denna morgon för jag känner mig utsövd och lugn. Jag behöver den här stunden på morgonen. Att vakna i tystnad, starta långsamt.

För andra morgonen i rad hör jag hur Bull vaknar på övervåningen och kommer nedtassande för trappan. Han bär på ett av sina stora mjukdjurslejon som inte är ett lejon utan en hund (Det är en HUND mamma!) och som heter Jodit.

Rufsig och sömnrosig ler han och ser ut att må så ytterligt gott. Han får en pipmugg med O´Boy och litegrand hoppas jag att han ska ta den med sig upp för att dricka den i sängen. Ensamheten på morgonen är dyrbar, jag blir en snällare person om jag får vara inom mig själv lite. Men Bull dricker sin O´Boy vid bordet och sedan sitter han kvar där. Pratar med Jodit, klappar och kramar och ler. Ler och ler och ser alldeles väldigt förnöjd ut.

Jag fjyser! säger han sedan. Och jag föreslår att han ska gå upp och krypa ner i sängen en stund till. Det är en hel halvtimme kvar innan jag behöver väcka barnen. Men Bull ler och nekar sig själv sängens värme.

Jag vill vara med dig, mamma!

Hjärtat.

De kvinnliga fröknarna i alla fall

september 27, 2012

Lilla Bill får syn på paketen med bindor och tamponger som ligger på köksbänken och vipps har hon pillat upp en tampong. Vad är det här, mamma?

Jaha. Dags att dra det här med barntillverkningsprocessen lite noggrannare. Spermier och ägg och obefruktade ägg och livmoder och mens. Blöder lite en gång i månaden. Då behöver man sånadär, annars får man blodfläckar på byxorna.

Bill tycker förstås att det låter eländigt. Jag förklarar att det inte är särskilt eländigt. Alla vuxna kvinnor har det. Alla vuxna kvinnor är ett för stort begrepp. Jag har det, säger jag. Jaha.

Och dina fröknar på skolan har det också.

VA?!!!!!

 

Onsdagsmorgon

september 26, 2012

Vi går från bilen, jag, Bill och Bull. Äntligen ska de lämnas på samma ställe och när jag ser mina barn skutta långt framför mig på dagisgården flyger hjärtat lite extra. Bull i jeans och grön mössa. Smal och pojkig i konturen, ingen baby längre. Bill i klänning och tights som smiter om starka lår. En röd basker på huvudet. Stor flicka.

I kapprummet hittar de sina egna skåp och Bull är otålig medan jag plockar upp. Han vill visa. KOM NU MAMMA!

Bulls dagisgrupp har äntligen fått flytta in på det sprillans nybyggda dagiset, det som är ihopbyggt med Bills skola. Och vilket dagis det är. Här snackar vi inget ingrott älvsbyhus halvt om halvt barnanpassat. Här snackar vi en fantastisk skapelse, ett hus som från grunden är byggt för barn. Luftigt, stimulerande, genomtänkt. Här finns det inte avdelningar, här strömmar barnen genom hela huset. Bull tar min hand i sin lena, varma och visar mig runt denna första morgon. Titta hääär mamma! Byggrummet! Och titta HÄR! En KOJA!

När vi tittat klart får jag en kram innan jag går upp till fritids för att krama om Bill.

Väl inne i stan undrar jag först om det varit en krock någonstans. Var kommer alla köer ifrån? Tills det slår mig. Jag är nästan tjugo minuter tidigare än jag brukat vara, klockan är fem över åtta. Numera är jag som alla andra vuxna.

Åttor

september 26, 2012

Jag hämtar Lilla Bill på fritids och jag känner nästan inte igen den där stora tjejen med ny t-shirt och lagom coola jeans.

Bill har spelat handboll idag, informerar Fröken.

Jaaa! fyller Bill i.

Oj då, handboll… säger jag diplomatiskt och minns min egen grundskoletids fasa för alla dessa påtvingade bollsporter där jag alltid var sämst.

Hon sprang åttor runt de andra barnen, säger Fröken och skrattar.

Jag gjorde SJU MÅL! hojtar Bill. Och de stora barnen skrek Hon är för liten men hon är alldeles för snabb!!!

Nej, hon är inte det minsta sin mors dotter i detta. Vilken tur!

Tjatfri morgon del 3

september 26, 2012

Det funkade idag också.

Aj!

september 25, 2012

Jag har träningsvärken from hell. Verkligen. Det finns liksom ingenting som kan jämföras med dans. Vi snackar mage, korsrygg, rumpa, insida lår, axlar, nacke och lite vader. Samt blåsor under fötterna.

Förresten tror jag att jag har träningsvärk i hjärnan också.