Onsdagsmorgon

Vi går från bilen, jag, Bill och Bull. Äntligen ska de lämnas på samma ställe och när jag ser mina barn skutta långt framför mig på dagisgården flyger hjärtat lite extra. Bull i jeans och grön mössa. Smal och pojkig i konturen, ingen baby längre. Bill i klänning och tights som smiter om starka lår. En röd basker på huvudet. Stor flicka.

I kapprummet hittar de sina egna skåp och Bull är otålig medan jag plockar upp. Han vill visa. KOM NU MAMMA!

Bulls dagisgrupp har äntligen fått flytta in på det sprillans nybyggda dagiset, det som är ihopbyggt med Bills skola. Och vilket dagis det är. Här snackar vi inget ingrott älvsbyhus halvt om halvt barnanpassat. Här snackar vi en fantastisk skapelse, ett hus som från grunden är byggt för barn. Luftigt, stimulerande, genomtänkt. Här finns det inte avdelningar, här strömmar barnen genom hela huset. Bull tar min hand i sin lena, varma och visar mig runt denna första morgon. Titta hääär mamma! Byggrummet! Och titta HÄR! En KOJA!

När vi tittat klart får jag en kram innan jag går upp till fritids för att krama om Bill.

Väl inne i stan undrar jag först om det varit en krock någonstans. Var kommer alla köer ifrån? Tills det slår mig. Jag är nästan tjugo minuter tidigare än jag brukat vara, klockan är fem över åtta. Numera är jag som alla andra vuxna.

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: