Arkiv för februari 2013

Tvåårsreflektion

februari 28, 2013

Förra året vid den här tiden så hade jag en ettårsdipp. Det kändes som att livet stod stilla minns jag. Jag var i min dammiga ensamhet och kände mig… helt enkelt ensam.

Efter det har mycket hänt. Inte konstigt kanske. Visserligen bara ett år mellan då och nu men samtidigt dubbelt så mycket tid i mitt nya liv. Två år. Två är är så väldigt mycket mer än ett år. När jag skrev om ettårsdippen var jag på väg att gå in för landning. Kanske var det först någon gång efter sommaren som jag landade helt.

För två år sedan var jag på fjällresa. Jag hade bott två veckor i sunkradhuset när vi åkte iväg. Jag visste inte hur jag skulle vara då, hur man egentligen uppförde sig. Det kändes som om människor i gänget tittade. Som att de iakttog mig. Som att jag skulle vara en av två stereotyper. Antingen den vilda mansslukerskan som äntligen ska Ta Igen eller den kyska nunnan som nu ska ha ett eller ett par sorgeår innan hon Är Redo. Konstigt nog brydde jag mig om hur jag framstod. Nu vet jag saker jag inte visste då.

Nu bryr jag mig inte så mycket om hur jag framstår. Jag ser innifrån mig själv och ut. Jag tittar inte på mig själv utifrån med andras ögon. Numera finns det ju också en eller annan i mitt liv som tittar tillbaka på mig och möter mig där jag är. Numera börjar jag inte gråta om någon frågar mig hur jag mår Egentligen.

Det har gått två år nu.

Ögonpuss

februari 27, 2013

Efter maten kryper Bull upp i mitt knä. Han lägger sitt ansikte mot mitt, kommer ännu närmare, spärrar upp ögonen, sluter dem, vrider sitt ansikte ett kvarts varv och kommer så nära att våra ögonfransar trasslar ihop sig när jag blinkar. Han säger:

Det är en ögonpuss. Det är de finaste pussarna.

En bit verklighet

februari 26, 2013

Kör från Mormor och Morfar till Bulls dagis, vi ska på utvecklingssamtal jag och Bull. Jag tänker att just den här vägen har jag inte kört på flera år. Det var den naturliga vägen hem från mina föräldrar när jag fortfarande bodde kvar i Pellehuset. Bilen hittar nästan själv. Det är en konstig känsla. Som att jag nästan skulle kunna köra dit, till Pellehuset. Och där skulle det se ut som när jag bodde där. Och där skulle mina saker vara.

Min vardag. Denna nya Maja som jag är. Ibland känns det fortfarande som att jag är i ett vakum. Som att tillvaron som var före, den har fortfarande sådan tyngd. Som att livet efter, det förändrar sig hela tiden. Det har inte tyngd på samma vis.

Pelle är redan på dagiset när jag kommer dit. Han är i tid, han är närvarande och engagerad, telefonen är tyst. Som jag en gång i tiden föreställde mig att han skulle vara som pappa.

Det är som att gå in i en verklighet och sedan gå ut ur den igen. Jag och Bull åker och hämtar Bill och sedan åker vi hem. Hem till sunkradhuset. Och den ensamstående mamma som jag en gång i tiden aldrig föreställde mig att jag skulle vara. Hon är jag.

Islossning

februari 25, 2013

Min snällsnällsnälla granne hade hackat is utanför mitt garage. Det kan ju bli en kulle där så man inte får upp dörren. Så jag passade på att hacka åt dig när jag ändå hackade utanför mitt garage, sa han.

Och jag, som är så dålig på att be om hjälp, blir så himla glad.

Lösenordsskyddad: Tankar

februari 25, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Om vänskap

februari 25, 2013

Lilla Bull: Leo är min kompis på dagis. Och Lukas!

Lilla Bill: Är du inte kompis med mig?

Lilla Bull: Jo, jag är jättemycket kompis med dig! 

Tänkte ta måndagen med storm

februari 24, 2013

Let’s go medeival on that råttfärg

20130224-181730.jpg

Ibland

februari 24, 2013

Och ibland. Ibland blir jag så rädd att bli sårad att jag inte säger det jag borde säga. Eller frågar det jag borde fråga. Ibland blir det så.

Men man kan ju inte gå genom livet inrullad i en madrass för att inte slå sig. Det är tråkigt att bära på madrasser.

Allt om lejonhundar

februari 23, 2013

Jag och Lilla Bull sitter i stora sängen omgivna av alla hundarna. Några av hundarna är lejonhundar och de är de finaste.

Lilla Bull: Lejonhundar får inte gifta sig för då kan dom dö. 

Jag: Kan dom dö då?!

Lilla Bull: Ja. Å om dom klöser varandra då kan dom dö. 

Jag: Ja om dom klöser varandra då kan dom dö. Men om dom gifter sig?

Lilla Bull: Men. Då kan dom dö också.

Jag: Kan dom dö då också? Varför då?

Lilla Bull. För att dom. Dom kan dö jättemånga gånger. Det är jättefarligt för lejonhundar att gifta sig. 

Jag: Är det jättefarligt för lejonhundar att gifta sig? Men varför det då?

Lilla Bull: För dom kan dö då. Å jag vill inte det. 

 

Exkollega? Bortglömd klasskompis? Inte ett gammalt ligg väl?

februari 22, 2013

Förvåningen när en man i ens egen ålder kliver in på kontoret, säger Heeej vännen! och kramar om en. Och man tänker Men vem tusan är detta?!

Nu vet jag vem det är men det krävdes en kontroll av veckoplaneringen för kontoret för att se vilka som väntades på besök. Och jag inser att jag helt enkelt inte är van vid de hälsningsfraser som omger folk som på något vis har anknytning till människor som bjuder in till fester och diskuterar Botox på dem. I ankdammen kallar man varandra för Vännen! och kramas tydligen.