Arkiv för februari 2013

Tvåårsreflektion

februari 28, 2013

Förra året vid den här tiden så hade jag en ettårsdipp. Det kändes som att livet stod stilla minns jag. Jag var i min dammiga ensamhet och kände mig… helt enkelt ensam.

Efter det har mycket hänt. Inte konstigt kanske. Visserligen bara ett år mellan då och nu men samtidigt dubbelt så mycket tid i mitt nya liv. Två år. Två är är så väldigt mycket mer än ett år. När jag skrev om ettårsdippen var jag på väg att gå in för landning. Kanske var det först någon gång efter sommaren som jag landade helt.

För två år sedan var jag på fjällresa. Jag hade bott två veckor i sunkradhuset när vi åkte iväg. Jag visste inte hur jag skulle vara då, hur man egentligen uppförde sig. Det kändes som om människor i gänget tittade. Som att de iakttog mig. Som att jag skulle vara en av två stereotyper. Antingen den vilda mansslukerskan som äntligen ska Ta Igen eller den kyska nunnan som nu ska ha ett eller ett par sorgeår innan hon Är Redo. Konstigt nog brydde jag mig om hur jag framstod. Nu vet jag saker jag inte visste då.

Nu bryr jag mig inte så mycket om hur jag framstår. Jag ser innifrån mig själv och ut. Jag tittar inte på mig själv utifrån med andras ögon. Numera finns det ju också en eller annan i mitt liv som tittar tillbaka på mig och möter mig där jag är. Numera börjar jag inte gråta om någon frågar mig hur jag mår Egentligen.

Det har gått två år nu.

Annonser

Ögonpuss

februari 27, 2013

Efter maten kryper Bull upp i mitt knä. Han lägger sitt ansikte mot mitt, kommer ännu närmare, spärrar upp ögonen, sluter dem, vrider sitt ansikte ett kvarts varv och kommer så nära att våra ögonfransar trasslar ihop sig när jag blinkar. Han säger:

Det är en ögonpuss. Det är de finaste pussarna.

En bit verklighet

februari 26, 2013

Kör från Mormor och Morfar till Bulls dagis, vi ska på utvecklingssamtal jag och Bull. Jag tänker att just den här vägen har jag inte kört på flera år. Det var den naturliga vägen hem från mina föräldrar när jag fortfarande bodde kvar i Pellehuset. Bilen hittar nästan själv. Det är en konstig känsla. Som att jag nästan skulle kunna köra dit, till Pellehuset. Och där skulle det se ut som när jag bodde där. Och där skulle mina saker vara.

Min vardag. Denna nya Maja som jag är. Ibland känns det fortfarande som att jag är i ett vakum. Som att tillvaron som var före, den har fortfarande sådan tyngd. Som att livet efter, det förändrar sig hela tiden. Det har inte tyngd på samma vis.

Pelle är redan på dagiset när jag kommer dit. Han är i tid, han är närvarande och engagerad, telefonen är tyst. Som jag en gång i tiden föreställde mig att han skulle vara som pappa.

Det är som att gå in i en verklighet och sedan gå ut ur den igen. Jag och Bull åker och hämtar Bill och sedan åker vi hem. Hem till sunkradhuset. Och den ensamstående mamma som jag en gång i tiden aldrig föreställde mig att jag skulle vara. Hon är jag.

Islossning

februari 25, 2013

Min snällsnällsnälla granne hade hackat is utanför mitt garage. Det kan ju bli en kulle där så man inte får upp dörren. Så jag passade på att hacka åt dig när jag ändå hackade utanför mitt garage, sa han.

Och jag, som är så dålig på att be om hjälp, blir så himla glad.

Lösenordsskyddad: Tankar

februari 25, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Om vänskap

februari 25, 2013

Lilla Bull: Leo är min kompis på dagis. Och Lukas!

Lilla Bill: Är du inte kompis med mig?

Lilla Bull: Jo, jag är jättemycket kompis med dig! 

Tänkte ta måndagen med storm

februari 24, 2013

Let’s go medeival on that råttfärg

20130224-181730.jpg