Arkiv för maj 2013

Lösenordsskyddad: Knutit ihop trådarna

maj 31, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Inte lat

maj 31, 2013

Alltså, hela veckan har jag dunkat mig själv i skallen för att jag inte orkat med och inte hunnit med vad jag borde. Det kändes som att jag bara var lat, inbillade mig, som att jag borde kunna skärpa mig.

Det är en aha-upplevelse att må bättre. Jag har en hjärna igen, jag kan tänka!

Tror banne mig att jag ska gå tillbaka till Farbror Doktorn och pussa honom på flinten.

Tystnaden, friden

maj 31, 2013

Jag tycker att den nya medicinen verkar bita.

Hittills har jag idag inte hostat en enda gång. Dubbelhurra för det!

Morgonexhibitionist

maj 31, 2013

Det finns en klar fördel med att inte vara man. Varma sommardagar som dessa kan man glida omkring i små luftiga sommarklänningar och ändå vara någorlunda jobbmässigt klädd.

Aningens opraktiskt är det dock när man står framåtlutad på knä på skrivbordet och försöker bråka upp fönstret.

Jag ska skaffa mig trosor med jobbloggan på.

Läkarbesök

maj 30, 2013

Farbror Doktorn tittade snällt på mig och frågade hur jag mår förutom det här som du är här för nu alltså. Hur mår du rent allmänt? Förra gången du var här hade du ju skiljt dig ganska nyligt, hur mår du nu?

Han är bra.

Jag känner efter och finner att jag mår bra. I livet mår jag bra. Tillvaron har stabiliserat sig, jag är i balans, barnen är lite större och jag har mestadels koll på läget. Jo, jag mår bra.

Så lyssnar han på mina lungor och jag får ett hostanfall så jag nästan kräks på golvet (det känns också bra, jag är alltid rädd att doktorer ska tro att jag simulerar för det tror jag ju nästan själv att jag gör). Förkylnings- och ansträngningsutlöst astma, som sagt. Att jag är så dålig som jag är nu beror på helgens dansande och att jag inte tål att bli ordentligt andfådd. Men han håller med mig om att man måste leva, ibland får man välja, och påpekar att man ska ha roligt i livet. Göra saker som man blir glad av.

Så får jag en ny sorts medicin. Piller. Tydligen någonting som ska angripa den där inflammationen från annat håll och att om jag har tur så kommer den i kombination med kortisonet som jag redan tar att ge ordentlig effekt på kort tid. Har jag otur är jag en non-responder och då händer ingenting.

Dessutom får jag veta att det är som jag misstänkt. Kroppen vänjer sig vid det luftrörsvidgande och man kan behöva mer och mer för att det ska ge effekt. Sorgligt nog vänjer man sig inte vid biverkningarna och det är därför som jag i perioder måste ta så pass mycket att jag blir hjärtklappig, darrigt och därmed alldeles slut.

Farbror Doktorn skrattar åt att jag går runt med en flaska Cocillana i handväskan.

Sedan går jag därifrån med en ny bunt gula recept. Symbicort, Oxis, Cocillana och de nya förhoppningsvis undergörande tabletterna.

Lösenordsskyddad: Hur det blev som det blev

maj 30, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ljuva försommar

maj 29, 2013

20130529-235328.jpg