Arkiv för juli 2013

Lösenordsskyddad: Får ett nervsammanbrott

juli 31, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

31 juli

juli 31, 2013

Idag för fjorton år sedan gifte jag mig med Pele.

Jag skulle inte tro att Pelle reflekterar speciellt mycket över dagens datum – han är ingen person som reflekterar över datum. Inte heller jag har reflekterat särskilt mycket. Jag berättar inte för Bill och Bull att detta var min och pappas bröllopsdag.

Ändå säger Bill när jag ligger bredvid henne i sängen att det var sorgligt att jag flyttade ifrån pappa. Jag vill protestera men gör det inte. Det var inte jag som flyttade, inte jag som lämnade. Det var han som flyttade först. Men jag säger det inte.

Bill pratar om att jag och pappa kanske kan bli kära igen. Jag säger att det kommer inte att hända och pappa är ju kär i Nya nu vet du. Bill säger att pappa visst inte är kär i nya. Jag säger att det är så.

Jag vill vara solklar med det, vill inte att barnen ska gå och hoppas på någonting som inte kommer att hända. Jag säger att vi kommer inte att bli kära i varandra igen. Bill säger: Men om ni pratar med varandra… 

Det är så förbannat svårt att förklara och jag inser att jag har snurrat in mig. Jag har inte velat att barnen ska tro att vi är osams, att det finns fiendskap. Jag pratar gott om Pelle, jag säger att jag tycker om honom och att han tycker om mig.

Men om ni pratar med varandra…

Bill, säger jag, jag vill faktiskt inte prata särskilt mycket med pappa. Och vi kommer inte att bli kära igen. Vissa saker kan man bara inte laga.

Vissa saker kan man inte laga. Och den här dagen brukade vara vår bröllopsdag. Förut.

Appropå kuragömma

juli 31, 2013

Så är det lika kul varje gång att låta som att man springer upp på övervåningen och gömmer sig. Och sedan hoppa på leterskan och skrämma henne när hon kommer ner från övervåningen utan att ha hittat någon.

Innovatören slår till igen

juli 31, 2013

Bill vill leka kuragömma. Vi har just ätit middag och jag känner mig måttligt sugen på att springa samt på att kura in mig i små utrymmen, snarare vill jag sitta kvar vid bordet och smälta maten en stund. Jag föreslår att Bill ska leka kuragömma med Bull.

Jag vill inte för han lyssnar inte! säger Bill.

Men! Jag har hittat på en annan sorts kuragömma, berättar Bull ivrigt. Nu måste man blunda och springa och räkna! 

Jag ger mig tusan på att jag är den som ska blunda och springa.

Äktenskapsrådgivning typ

juli 30, 2013

Bill och Bull blir oense om någonting och Bull spelar ut jag-gråter-och-är-sårad-kortet. Han rusar upp på sitt rum, lägger sig i sängen och skrikgråter så att det hörs i hela huset. Det är dagens andra martyrattack och både jag och Bill hör att det inte är gråt på riktigt. Jag röjer upp i köket innan vi går upp till honom.

Vid det laget har han skrikit upp sig till riktig gråt och ligger i min famn och berättar snyftande att Bill har varit dum.

Bill, som känner sig orättvist anklagad, rusar in på sitt rum och börjar en egen runda sårad gråt. Jag och Bull pratar klart och går sedan in till henne för att reda upp det hela. Bill ligger på madrassen under sin Kura-säng med ryggen mot oss och skriker så tårarna skvätter att hon är sårad. Förlåt Bill! säger Bull och jag föreslår att han ska krama henne men det vill han inte. Bill fortsätter skrika. Jag försöker medla. Bill skriker att hon inte tänker förlåta Bull om han inte kramar henne.

Bull blir sårad och rusar ner på övervåningen och inleder skrikgråt. Jag ger upp med Bill och går ner till Bull.

Efter en stund kommer martyrBill nertraskande. Bull är ledsen för att Bill inte ville förlåta honom. Bill vill inte förlåta förrän hon har fått en kram. Förhandlingarna böljar fram och tillbaka. Sedan går det plötsligt åt helsike igen och Bill rusar skrikande upp till sitt rum.

Och då brinner stubinen för mig.

Nu är jag banne mig less på er! Lös det själva för helsike, jag går ut en promenad för nu orkar jag inte höra på er mer, skrikungar!

Bull ställer sig i hallen och hävdar att det är Bill som började, att hon var dum. Det skiter jag i, fräser jag, nu får ni lösa det. Jag orkar inte tjorva mer, jag går en sväng i regnet. Hejdå.

Så tar jag på mig jackan och travar demonstrativt ut och smäller igen dörren bakom mig. Jag går så långt som till bodan och gömmer mig bakom den. Ända ut på gatan hörs Bills skrik. Jag står där en stund, hinner kolla FB och mailen och märker att skriken tystnat. Tar tio andetag till innan jag går tillbaka och öppnar ytterdörren.

Bill och Bull står i hallen. De är rödgråtna båda två men de skrattar. Nu har vi rett upp det! säger Bill och skrattar stort. Bull nickar bifall.

Vi kramades i hallen. Det kändes bra! säger Bill när vi parkerat oss vid köksbordet för lite nervlugnande kvällsfika.

Och sen var det inte mer med det.

Ett slott för ett slott

juli 29, 2013

Under mitt pysslande med huset kommer jag att tänka på en stor tavla med ett slott som Farmor sydde och som hängde på väggen hos mina föräldrar. Idag skulle hon ha kallat sig textilkonstnär, Farmor. På den tiden sa hon att det var hennes hobby. Jag skulle tro att hobby var ett modeord.

Hon sydde flera slottstavlor, min Farmor. Den som hängde i hennes sovrum, den som hade ett rosa slott, står på min vind. Rosa är inte riktigt min färg.

Men det blå slottet, nattslottet. Jag frågar min mamma och redan samma kväll finns slottet hemma hos mig. Det är större än jag minns det, det är jättestort. Jag hänger det på en skruv i mitt vardagsrum. En vägg där jag har haft tavelhängarångest. Ingenting har riktigt känts rätt.

Klick. Vi tittar på varandra, jag och det blå slottet. Det är som att det är skapat för att hänga just där på den väggen.

20130729-115954.jpg

Lugn

juli 29, 2013

Avslutar dagen med att sitta ute sent i den ljumma sommarkvällen och läsa en bok. Några hus bort är det fest, jag hör deras skratt och musiken. Åter den där sällsynta, sällsamma, lugna lyckan.

Jag hör hemma här.

Arbetslägerveckan är slut och imorgon kommer barnen. Jag har hunnit mycket, gjort mycket, klarat mycket. Hemmet är finare och ännu mera mitt. Mitt. Så här ser det inte ut hemma hos någon annan. Känner man mig skulle man kunna kliva in här utan att veta att det är mitt hem och ändå tänka Här bor nog Maja.

Jag har också solat, badat och festat. Jag har legat på stranden och tittat på människor med ömhet. Iakttagit par som är kärleksfulla med varandra och glatt mig åt att det inte gör att jag känner mig ensam. Glatt mig åt att det gör mig glad för deras skull även om de inte vet vem jag är. Jag har varit ute i krogvimlet och känt mig vacker. Andats in sommarnatten när jag cyklat hem.

Imorgon kommer barnen. Sista semesterveckan blir vår.