31 juli

Idag för fjorton år sedan gifte jag mig med Pele.

Jag skulle inte tro att Pelle reflekterar speciellt mycket över dagens datum – han är ingen person som reflekterar över datum. Inte heller jag har reflekterat särskilt mycket. Jag berättar inte för Bill och Bull att detta var min och pappas bröllopsdag.

Ändå säger Bill när jag ligger bredvid henne i sängen att det var sorgligt att jag flyttade ifrån pappa. Jag vill protestera men gör det inte. Det var inte jag som flyttade, inte jag som lämnade. Det var han som flyttade först. Men jag säger det inte.

Bill pratar om att jag och pappa kanske kan bli kära igen. Jag säger att det kommer inte att hända och pappa är ju kär i Nya nu vet du. Bill säger att pappa visst inte är kär i nya. Jag säger att det är så.

Jag vill vara solklar med det, vill inte att barnen ska gå och hoppas på någonting som inte kommer att hända. Jag säger att vi kommer inte att bli kära i varandra igen. Bill säger: Men om ni pratar med varandra… 

Det är så förbannat svårt att förklara och jag inser att jag har snurrat in mig. Jag har inte velat att barnen ska tro att vi är osams, att det finns fiendskap. Jag pratar gott om Pelle, jag säger att jag tycker om honom och att han tycker om mig.

Men om ni pratar med varandra…

Bill, säger jag, jag vill faktiskt inte prata särskilt mycket med pappa. Och vi kommer inte att bli kära igen. Vissa saker kan man bara inte laga.

Vissa saker kan man inte laga. Och den här dagen brukade vara vår bröllopsdag. Förut.

Explore posts in the same categories: Majaliv, Mammaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: