Arkiv för augusti 2013

Kväll

augusti 31, 2013

En sån kväll ikväll. Lite för trött. Kom hem med känslan att det var fredag och borde hända någonting extra. Det är en bra känsla, bra att jag inte längre åker hem med fredagsdepp i själen. Men känslan satte sig som rastlöshet i kroppen. Som klåda.

Förutsättningen för att vara i balans är att inte förvänta sig mer än vad som kan bli. Ikväll är en trött fredagskväll med barnen och med familjeplock. Och när jag kommenterar under mitt Längtan-inlägg börjar jag tänka alldeles för mycket på hur fredagskvällar också kan vara.

Jag är trött. Jag ska sova. Det är mörkt utanför fönstren. Imorgon är en ledig dag.

Bara så ni vet

augusti 30, 2013

Nästa människa som kallar sin respektive raringen på FB åker på en propp.

 

Lösenordsskyddad: Stora stygga vargen

augusti 29, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Längtan, icke-vågande, balans, kemi och sådant

augusti 29, 2013

Suziluz skriver om längtan efter kemi och om att inte nöja sig. Jag håller med, jag håller med! Ibland har jag fått höra att jag kanske idealiserar tvåsamheten. Alltid, förstås, från människor som lever i förhållanden. Och kanske jag idealiserar tvåsamheten men samtidigt tror jag att de själva bagatelliserar ensamheten. Eller inte ensamheten. Men självheten.

Kanske att jag idealiserar tvåsamheten. Samtidigt. I ett förhållande är det lätt att glömma bort vilket äventyr det är att bli förälskad, att ta det för givet. Att glömma hur det är att komma nära någon, att kunna dela, att kunna Mötas. Att ha sex. Sex är ett stort äventyr som man knappt ens har förstånd att uppskatta när man lever i ett förhållande. Man tar för givet att sex ska finnas i ens liv. När det inte gör det inser man hur mycket sex betyder.

Men sedan är det det där med att våga. Just som någonting vackert tagit slut så är man beredd att våga igen. Man minns hur vackert det var, man minns att det gick att hitta, man tror det är möjligt att vinna på lotteriet igen. Men ju längre tiden går desto räddare blir man. Och samtidigt som jag längtar nu så börjar rädslan begränsa mig. Rädslan eller snarare… balansen. Det tar mig så lång tid att balansera upp mig igen, balans är förutsättningen för att saker ska rulla av sig själv. Balans är så skönt.

Det är som att inte vara särskilt rädd att råka slå ner ett envånings korthus. En våning bygger man fort upp igen. Men om man är uppe på fjärde våningen, då börjar det bli otäckt. Det har tagit lång tid och mycket kraft att bygga det där korthuset. Man vet hur lång tid det har tagit. Är det värt att riskera att det ska ramla ihop igen. Att man ska behöva börja bygga från grunden igen.

Det är ganska få man känner riktig kemi med. Efter Kalle har det bara varit en. Någon som jag vill prata mer med, mycket mycket mer med. Någon jag ångrar att jag inte låg kvar och höll om lite längre och struntade i omvärlden. Ändå är jag inte beredd att riva ner det där korthuset genom att sticka ut hakan och leta upp honom. Jag vågar inte. Jag vill må bra, jag vill vara i balans, jag vill inte än en gång riskera att hamna i en felsnurr. Eller, i det korta och det lilla, jag vill inte bli avvisad. Jag klarar av det förstås (vet nog vad ni tänker skriva i kommentarerna!) men jag vill inte. Inte nu. Jag vill inte känna mig oönskad eller oattraktiv. Jag vill vara glad.

Så jag gör ingenting annat än hoppas ibland att även han ska minnas den där kemin. Och vara modigare och driftigare än jag.  Att han en dag ska vara den som tar kontakten med mig. Hm ja. Vinna på triss är inte så svårt har jag hört.

Han kan han också

augusti 29, 2013

Jag hämtar Bull på dagis. På väg in från gården möter vi en fröken i dörren. Denna fröken är ganska korpulent och kan nog låta en aning barsk när det behövs.

Fröken (strängt men med glimten i ögat): Men! Vart ska du då?! Du måste ju stanna här hos mig!

Bull (skrämt, tror att han blir anklagad för någonting och pekar på mig): Men… jag ska ju…  

Jag (vill hjälpa Bull att gaska upp sig, viskar i hans öra): Säg ”strunt i det du!”

Bull: (till fröken, tyst men alls icke ohörbart): Kyss mig i äschlet du! 

Lösenordsskyddad: Fröken Femme Fatales fortsatta förtretligheter

augusti 29, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Halvunga hundar lär sig sitta

augusti 29, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Varför inte?! Mammor kan ju det mesta.

augusti 28, 2013

20130828-213104.jpg

Bull möter mig ivrigt vid dagisgrinden och jag får ett ihoprullat papper:
Det är en skattkarta! Du måste åka till månen! Den är det lilla krysset, ser du den?!

Hej kroppen!

augusti 28, 2013

Jag har lunchtränat. Det var fruktansvärt länge sedan jag lunchtränade.

Börjar skriva förklaringar om astmatjafset och medicinbängel. Raderar. Börjar skriva om personer som man riskerar att springa på på gymet och få sin själsro störd. Raderar.

Vill inte tänka på tjorv. Vill bara vara mitt i nuet. Njuta av hur rörelserna känns, njuta av fokuset, njuta av andningen. Njuta av att vara hungrig efteråt och sova gott på natten.

Kroppen behöver få sitt och den har verkligen inte fått sitt de senaste månaderna. Man kan inte bygga på alla fronter samtidigt, ibland får man acceptera det. Men nu behöver kroppen få sitt om den inte ska börja bråka med mig. Och om det inte ska bli ett alltför stort steg att komma igång med annan träning än bara dans. Om jag inte ska bli splittrad, stressad och allmänt nojig.

Hej kroppen! Jag hade nästan glömt hur du känns!

Nu igen?!

augusti 27, 2013

En gift man som stöter på mig.

Det hade varit betydligt intressantare om han var singel.

Håhåjaja. På den tiden jag trodde att folk mestadels var trogna var jag visst väldigt blåögd.