Arkiv för september 2013

Lösenordsskyddad: Svartaste

september 30, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Lösenordsskyddad: Memory lane

september 30, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Så var det dags igen

september 30, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Söndag

september 30, 2013

Söndagen igår innehöll en långpromenad med singelgrannmamman, tömning av utekrukor, lagad middag till mig själv, maränger ihopslängda av överblivna äggvitor, ett riktigt hett bad samt te och ett stort fat med frukt i bitar framför Bron. Dagen innehöll också lampor med varmt ljus och stearinljus i fönstren. Inte bara den timme jag satt i soffan utan större delen av dagen.

Det var en bra dag, en skön dag. Jag hann göra det jag behövde göra och ändå vila det jag behövde vila. Det var en efterlängtad dag för jag har varit trött på sistone.

Någonting välbekant i detta, välbekant men ovant. Tryggheten, vilan i att en söndag inte behöver innehålla någonting speciellt för att vara bra. Känslan från livet innan, att en ensam söndag inte behöver vara någonting som man tar sats inför. Att en ensam söndag inte är någonting man hanterar, tar sig igenom, klarar av. Det självklara i att även en ensam söndag får det vara lampor tända i hela huset, inte bara i det rum där man befinner sig. Att man inte kurar som Knyttet med de stora skuggorna utanför fönstren utan att man rör sig fritt.

Det börjar sätta sig, mitt nya liv. Sätta sig på riktigt. Varannan vecka börjar få en fungerande lunk där kroppen vant sig vid intervallerna, tempoväxlingarna.

Jag vaknar utvilad.

Lösenordsskyddad: Livet som en reklamfilm

september 29, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ålder är en siffra

september 29, 2013

Vi har satt larm på telefonen för att inte glömma att gå till bussen. Efter några skrattiga timmar i min soffa är jag och singelgrannmamman redo att göra stan. De senaste åren som singel har dock lärt mig att den här perioden inte särskilt upphetsande. De medelålders människorna stannar hemma och andas ut efter sommarens uteliv. Eller så går de på restaurang och fotograferar maten, de går inte på nattklubb. Hur som helst, dansa ska vi. Det är målet med kvällen.

När vi korsar gatan är det ett par grabbar som busvisslar. Vi ser bara ett par rutiga skjortor och ett par kepor en bit bort och vi skrattar. De där var inte gamla, kanske var det Söta Grannens ena son! Upplivade travar vi vidare mot bussen och blir överraskade när en bil stannar bredvid oss. Hej tjejer! Ska ni åka med? Reflexmässigt är jag på väg att säga nej när singelgrannmamman skrattande säger att jag får bestämma. Bestäm du, säger jag och hon säger Va fan, vi är ju två, vi kan nog ta dem om det behövs, och börjar gå mot bilen.

Jaha grabbar, vart går man ut nu för tiden? frågar singelgrannmamman när vi tryckt in oss i bilen och rullar mot stan. Vi får en genomgång av stadens nöjesliv med ett tillägg om vilken åldersgräns som gäller för varje ställe. Det är tydligt att vårt sällskap ännu inte uppnått stadiet då åldersgränser inte är ett hinder. Jag skulle utan problem vara mamma till dem hela bunten och de är ju för söta i sina försök till kaxig manlighet. Vi blir avsläppta utanför restaurangen där sådana som jag egentligen ska sitta och fotografera maten och jag hoppas faktiskt att ingen jag känner  ska se mig.

På väg in på utestället får vi visa legitimation. Vakten lyser noggrant och med glimten i ögat med en ficklampa på mitt körkort. Åldersgränsen, har vi ju nyss fått veta, är 25. Det är tydligt att gästerna denna kväll mestadels är just denna magiska ålder. Det märks så väl när man pratar med någon. En kille som konverserar mig en stund visar sig vara 27.

Det är lustigt detta med ålder. Ålder är bara en siffra, säger man ju. Självklart är det så. Också. Men en siffra som speglar någonting, speglar erfarenhet och en större grund att stå på. En annan säkerhet. Kanske också erfarenheten att det blir en rätt konstig stämning om man frågar efter damens ålder och hon visar sig vara 16 år äldre än man själv och att det är omöjligt att säga någonting som döljer att man själv tycker att alla som är över 35 är supergamla.

Så får vi våra timmar på dansgolvet. Jag konfronteras med såväl de salsajuckande killen i rastaflätor, den brittiske killen i rutig skjorta och den gifte företagaren som av någon anledning tror att det är okej att försöka halvhångla med mig bara för att han för tillfället dansar bredvid mig.

Och när jag vacklar från taxin på parkeringen och upp till sunkradhuset har jag så ont i fötterna att jag faktiskt  funderar på att ta av mig skorna och gå barfota.

Kär

september 27, 2013

Provade ett par fantastiska jeans på lunchen. De kostade 1700 spänn och fanns lyckligtvis inte i min storlek. I stället köpte jag linsvätska, gick tillbaka till jobbet och drog något gammalt över mig.

Och jag tänker inte tänka tanken att de går att ta hem och att de skulle vara perfekta att gå på krogen i imorgon. Jag tänker inte heller tanken att jag banne mig är värd dem. Jag tänker absolut inte tanken att de där jeansen passar mig så grymt mycket bättre än dagens TomteStina-outfit. Jag tänker inte några tankar alls. Åhhhh.