Denna stora kärlek

Och så ett ömt mammahjärta efter att ha lämnat en ledsen liten kille på dagis inför pappaveckan. Den där kärleken. Den är så stor så stor.

Min kärleksfulla son. Mjuk och passionerad. Vi bråkade i morse för han var så trött. Så trött att han boxade åt mig när jag väckte honom och jag blev arg förstås, min stubin är inte den allra längsta på måndagsmornar. Vi pussades och kramades efteråt men jag är ledsen ändå. Och han var ledsen när jag skulle gå från dagis. Dessa ständiga farväl.

På helgmornarna går han inte längre upp för att leka en stund på egen hand medan jag sover. I stället kryper han upp näranära mig och ligger länge med sin arm om min hals och sin näsa mot min. Råkar jag ligga med ryggen till kan det hända att han först ligger bakom mig en stund och smeker min kind innan han resolut klättrar över mig, kryper in under mitt täcke och in i min famn.

Och så ska jag laga mat. Och sen ska du laga mat. Och så ska jag laga mat och sen ska du laga mat, redogjorde han i lördags morse.

Menar du när vi är stora och är gifta, frågade jag i sömndimmorna.

Jo, det menade han. Vi ska ha ett jämställt äktenskap.

Älskade lilla son med så mycket kärlek, så mycket passion och så mycket omtanke. Hur har jag förtjänat allt detta?

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv

3 kommentarer på “Denna stora kärlek”

  1. mammamios Says:

    Inte för att du har bett om synpunkter eller råd kring det här, men har ni testat att ha mamma/pappa-bytena på hemmaplan? Så har vi och jag tycker att dom bytena blir bättre. Vi hinner kramas länge ostört, hinner s.a.s. prata klart och barnen ser även mamma och pappa föra en bra dialog om det som behövs, där även dom kan flika in vid behov.

    En ggn var 5e vecka har vi överlämningen i samband med att de kliver in i skoltaxin på morgonen, och då blöder mitt (och även barnens hjärtan tror jag) lite extra. Det som räddar mig dessa tillfällen är att jag vet att de kommer tillbaka om bara två dagar. Barnens pappa jobbar skift, inkl ett antal nätter, därav det konstiga schemat…

    Bara en tanke, något som kanske kan göra överlämningarna mindre smärtsamma?


    • För oss blir de byten som görs på hemmaplan absolut svårast. Det förstör liksom en halv dag att gå och vänta på hämtning, för både mig och barnen. Barnen går upp i toppspeed och blir rätt gräsliga att ha att göra med och jag och Pelle har ingen möjlighet att säga någonting alls till varandra de gångerna. Så det är nog olika det där.

  2. uniflora Says:

    Underbara unge! Blir alldeles varm av att läsa. ❤


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: