Spridd melankoli

Jag känner mig trött och lite stressad. Eller trängd. Snarare känner jag mig trängd. Helgen kommer att gå åt till någonting som mer känns som ett åtagande än som en energipåfyllare och dessutom trycker den uppbokade helgen, helgen som brukar vara min stötdämpare i tillvaron, ihop tiden som ska räcka till allting annat till ingenting. Jag skriver i min dagbok att idag blir det en lång, grå och jämntjock dag. Och sedan blir jag rädd för att jag förutsätter att den kommer att få vara grå och trist och att ingenting hemskt ska hända.

Åker buss till jobbet. En kvinna från Orm-arbetsplatsen åker med samma buss och jag tror inte att hon ser mig. Eller så låtsas hon inte se. Jag tänker att jag kanske ska gå och sätta mig bredvid henne, prata lite. Men varför, tänker jag sedan. Egentligen har jag ingenting att prata med henne om och tillhör hon de som vill undvika mig så får hon väl göra det.

Bussen passerar en restaurang dit vi brukade gå och äta ibland, jag och Pelle. På den tiden vi bodde i stan. Man kunde gå dit på en söndag och äta två för en. På den tiden man kunde ringa någon man kände spontant och så gick man ut och åt middag. Igår åt jag också middag ute. Det där stället som alla pratar om, nu har jag varit där. Det var gott. Förstås. Och nu har jag åtminstone varit där, jag som inte lever det där medelålderslivet när man går ut och äter par om par, fotograferar maten och kan beskriva den i evighet efteråt.

Sedan landar bussen där jag ska kliva av och jag går till jobbet. Det är grått, mörkt och blött. Jag är fortfarande hes. Men jag har mina snordyra jeans och en kofta med paljetter. Visserligen har jag glömt lunchlådan hemma men jag ska åtminstone träna. Och dansa ikväll. Och bada badkar när jag kommer hem. Och förresten har pappa varit och satt en dimmer i mitt kök också. Det är inte det sämsta.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

2 kommentarer på “Spridd melankoli”

  1. Emma Says:

    I förrgår fixade min pappa dimmer i mitt kök. Pappor är inte dumt att ha. Och inte bra ljus i köket heller!

  2. helga Says:

    Min pappa är absolut underbar men en dimmer skulle han inte kunna fixa ens under pistolhot.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: