Långsam

Kanske är det effekten av de där jobbiga åren som gör att jag  måste samla ihop mig själv ibland i ensamhet för att orka med och klara av och vara bra.  Det är som att åren förbrukade en del av reservtanken, som att skyddslagret är tunnare och går för fort att nöta ner.

Hur skulle jag klara mig i kärnfamiljslivet, tänker jag. Hur skulle jag klara mig om det inte fanns de här pauserna, stunderna att ägna helt och sig själv när det behövs. Och jag glömmer förstås att kärnfamiljslivet antagligen erbjuder påfyllning av energi på annat sätt än vad mitt singelliv gör. Jag glömmer kanske att singellivet kostar energi i saker där kärnfamiljslivet rullar friktionsfritt.

I alla fall. När fredagen kommer är jag så trött och samtidigt speedad att jag inte riktigt kan tänka. Jag kan inte formulera mig i text, jag sitter och knapprar analys på min dator och det blir ingenting begripligt, jag ser inga sammanhang och inga disharmonier. Överhettning. Innan jag träffar goda vänner på krogen åker jag hem en kort stund och ligger på min soffa i tystnad en kvart. Formulerar tankar snabbt och ogenomtänkt i dagboken i fem minuter. Nollar så gott jag kan. Hamnar inom mig själv, lyckas sluta med att vara alltför spretig, lyckas sluta spraka energi som jag inte har åt precis alla håll.

Kvällen blir trevlig. När jag kommer hem somnar jag tungt, vaknar med bankande hjärta några timmar senare men somnar om och sover. Länge. Vaknar, ligger en lång stund i sängen tung och blank i hjärnan. Låter det vara. Tar in känslan av sömnvarmt täcke och ljus bakom rullgardinen.

Hoppar inte upp och börjar städa. Hoppar inte upp,  tvättar håret och ger mig iväg för att köpa julklappar. Snabbar mig inte för att göra en pepparkaksdeg innan frukost. Låter mig själv vara långsam.

Det har varit intensiva veckor och jag behöver  vara långsam. En stund. Några timmar kanske. Vara långsam tills jag är färdig med att vara långsam. Jag har en hel helg. En tom helg som är min och jag kan baka pepparkakor mitt i natten om jag inte vill baka dem nu. Eller sedan. Det har varit intensiva veckor och jag behöver sitta vid mitt köksbord och läsa och dricka te och skriva i dagboken och vara långsam.

Långsam fyller på. Långsam låter alla utspridda bitar hinna ikapp, samlas upp. Långsam är en förutsättning. Och jag ska inte dricka kaffe, inte riktigt än. Jag ska vara långsam och känna in mig. En stund till.

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

2 kommentarer på “Långsam”

  1. Virrig Says:

    ”Vara långsam”, tack kloka du, jag tar de orden med mig!

  2. Camilla Says:

    Tack!!!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: