Och fortsatte

Efter leksaksaffären vill jag mest bara åka hem och dra en filt över huvudet men jag gör inte det. Jag måste köpa någonting till Mellansyss och det ska göras nu.

Så jag går planlöst in i nästa affär och kämpar med gråten medan jag tittar på smycken och halsdukar, sådant som Mellansyss gillar.

Och det är ju i den här situationen, det vet man ju för det har man ju sett i tusen filmer, som man plötsligt springer på en fantastisk person och allting vänder. Något ex där kärleken inte försvunnit eller den stilige mannen från lunchrestaurangen. Man springer på någon fantastisk människa och man vet inte om det än men nu kommer allting att bli rosenrött snart.

Inte i Majalivet.

I stället ser jag Måns en bit bort. Måns och hans nya. Och jag känner verkligen att jag borde gå fram och säga hej och jag förstår hur jävla tragisk jag ser ut när jag står här, blek och rödögd, som att rödögdheten beror på att det inte blev han och jag en gång i tiden. Men jag orkar bara inte. All energi går åt till att hålla ihop det här pusslet som är jag, där mamman inte ännu har fått ordning på sitt blödande hjärta, och jag har haft min dos av ex och deras nya för denna dag. Jag vill åka hem och sitta i ett mörkt rum med huvudet mellan knäna och inte försöka se varken lyckad eller glad ut.

Så jag låtsas inte se dem. Och jag köper en grå halsduk med silverränder och går därifrån. Sätter mig i min skrapade Bettan och gråter så det skvätter och snön ramlar ner från bagageluckan.

Och när jag kör hem så tänker jag i blåblixtrande gråtilska på hur hårt Pelle jobbade för att ställa till det så att det inte skulle bli Måns och jag där för tre år sedan. Och nu går både han och Måns runt i affärerna med varsin ny och ser lyckliga och fridsamma ut och det är fan inte rättvist. 

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

2 kommentarer på “Och fortsatte”

  1. helga Says:

    Fuck kuk-Pelle. Ville bara säga det. Ska svara på ditt andra inlägg också. Sen. Nu är jag slirig (!) efter att ha tagit en öl på stan med min pappa (!!).


  2. Nä, det är verkligen orättvist! Hoppas du hittar din Thomas O’Malley snart.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: