Inte kvar

Tar en fika med Singelväninnan. Kanske flyter samtalet trögt först, jag är ledsen på henne fortfarande. Men det lossnar och jag tror inte att hon märker någonting. Vi pratar om livet, om relationer, om att vara stor nog att förstå när det gnisslar, att vissa saker är små saker, att konstellationer kan förändras men att det är människorna som är det viktiga.

Det är som det är med julen. Min värld är lättare än hennes men den är inte friktionsfri. Det är som det är med julen och jag har känslorna utanpå. Saker är inte enkla och ingenting är på bokmärkesvis. Vi pratar om vänner och jag säger att jag har nästan inga alls kvar som kände mig som del av paret Pelle och Maja. Jag säger det och upptäcker att jag börjar gråta.

Gumman! säger Singelväninnan och jag säger Sluta! Jag vet inte varför jag gråter, det är inte viktigt. Det var inte på riktigt, det är inte viktigt. 

Men det är så. Inte finns det människor kvar som kände mig som del av paret Pelle och Maja. Det hade varit skönt om det varit så. Den delen av mitt liv är passerad men det är ju inte som om den inte hänt. 22 år blir inte ohända, en fjärdedel av ett liv. När man skiljer sig ska det vara som om det aldrig hänt. Som om det inte fanns ett antal steg som gjorde att man blev den man blev. Man ska fräsa och gå vidare. Stolt ska man vara så att alla kan välja rätt sida. Svart och vitt. Alla ska veta hur de ska förhålla sig.

Annars vill de inte förhålla sig alls. För man var ju inte viktig. Jag låter tankarna snudda vid de människor vi bjöd på vårt bröllop. Hur många av dem har jag haft kontakt med efter skilsmässan? Hur många skrev kärleksfulla saker i vår gästbok och hur många har aktivt tagit kontakt med mig efter skilsmässan?

Det var inte viktigt och det är inte viktigt. Det hade bara varit skönt. Skönt att kunna prata med en eller annan som kunnat ge sin blick, sin tolkning av mig som jag var då. Av relationen med Pelle utan att döma den. Och aldrig mer vill jag ha den formen av relationer där man bara räknas till fest och aldrig när det gnisslar.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

3 kommentarer på “Inte kvar”

  1. Ko Says:

    Precis.så. Men vänskap är.nästan lika svårt att hitta.som kärlek. Speciellt när.man blir äldre och mer tydlig i sitt ramverk, inte lika bred och crowd pleasing. Men det är ändock värt det, tål inte kärlek eller vänskap gnissel så är den inte mkt värd

  2. stellashus Says:

    Skönt om de hörde av sig, det förstår jag.
    Oskild men i otakt med barneriet, ålder, sätt, ansträngning tappade jag många vänner från ungvuxenvärlden. Fast de var inte så nära och nu ger jag dem inte nån chans, borde kanske. Jag är inte densamme och knappast de heller. Jag tror vi skulle hitta varann igen om vi förslkte.
    Vänner från uppväxten är kvar och många nya, tycker det är lite av en myt att riktigt nära vänskap är svår att finna i vuxen ålder. Men har lättare att stå ut med smågnisslet, det är inte det viktiga.

  3. Fjäril Says:

    Svårt…. Men vill de inte ha kvar kontakten så är de ju ändå inget att ha… Men oj så ont det gör att man inte räknas/saknas / behövs… Om man inte är ihop med den där pojkvännen/ mannen längre . Trodde det var lite mig de tyckte om , inte bara ” oss” eller honom….


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: