Vardagsedge

Arne går på jobbevent och passar på att passera nedanför mitt jobb och vinka åt mig. Jag springer ner i entrén och ger honom en kram och vi pratar lite. Bäst som vi står där kommer förstås en kollega.

Jaså, här står ni och har möte! Var konferensrummet upptaget?

Kollega försvinner. Nästa kollega kommer ångande nerför trapporna, en kollega som känner Arne till namnet, den enda kollega jag inte vill ska se mig stå här med honom. Fan, jag trodde att hon redan hade gått från kontoret. Här kommer X, mimar jag till Arne. Ska jag gå!? undrar han. Det hinner du inte! säger jag.

Vi ser jobbmässigt på varandra och pratar jobb med mellanhöga röster.

Kollegan X fastnar tre meter bakom oss med två personer som just klivit ur hissen. Hon verkar ha fastnat ordentligt.

Hon har fastnat! Vi smiter nu, viskar jag till Arne.

Och så gör vi det. Han ut genom dörren och jag uppför trapporna.

Herregud, mina nerver är alldeles för svaga för den här sortens påfrestningar.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: