Räkna med bråk

Bill berättar vid matbordet att hon vann en räknetävling i skolan idag. Jag uttrycker min stora beundran och berättar att jag fortfarande har svårt att räkna i huvudet under press. Jag hatade de där räknetävlingarna, berättar jag. Men Bill som är född med is i magen, hon vinner förstås.

Efter maten föreslår Bill att hon och jag ska ha räknetävling. Då låter det så här i vårt kök:

Bill: Vad är sex plus sex? TOLV!

Jag: Men! Ska du ställa frågorna då vet du ju svaret ju!

Bill: Det gör jag inte, jag bara säger någonting.

Jag: Hm.

Bill: Vad är tre plus tre? SEX!!!

Jag: Vad är fem plus sju?

Jag och Bill (i kör och jättehögt för att överrösta varandra): FJORTON! TOLV! Fjorton? Ja! Näe! TOLV är det!!!

Bill: Vad är sju plus tre? TIO!

Jag: Vad är nio plus nio: ARTON!

Så håller vi på ända tills att Bill blir så vild att hon slår huvudet i stolsryggen. Det hände aldrig på räknetävlingarna i skolan.

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv

2 kommentarer på “Räkna med bråk”

  1. Julia Says:

    Förra veckan hade jag en diskussion med vår speciallärare som undervisar elever som är riktigt svaga i bland annat matematik. Hon var så bekymrad över att man bara ägnade sig åt problemlösning nuförtiden och helt har tagit bort utantillkunskapsinlärning redan från lågstadiet.

    Bills lärare verkar inte höra till kategorin problemlösare så det hade nog glatt vår speclärare. Däremot kan jag tycka att det är tveksamt med ett tävlingsmoment… men det beror så klart på hur det var upplagt. Kanske fanns det inga förlorare?


    • Det var tydligen exakt samma upplägg som har hämmat mig… Alla barn sitter på bänkarna och när man har svarat fel får man flytta ner på stolen.

      Jag har, exempelvis när jag läste nationalekonomi på C-nivå på universitetet, varit tvungen att säga åt lärare att sluta ställa skjutjärnsfrågor när det gäller att räkna till mig eftersom det är helt meningslöst att jag sitter och svarar ”jag vet inte!” varje gång. Jag får tilt i hjärnan och kan inte räkna på det viset. Ingenting är förändrat sedan mellanstadiet. Däremot är jag en jävel på huvudräkning när jag får göra det utan att någon står och stirrar på mig samtidigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: