Arkiv för februari 2014

Kom till mig inspiration

februari 25, 2014

Utbildning på jobbet. Den vanliga frustrationen. Varför gör vi saker; för att använda dem eller för att kunna säga att vi gjort dem?

Jag dunkar huvudet i konferensbordet och försöker att inte ta hänsyn till att det egentligen är det senare.

Lösenordsskyddad: Stressad

februari 23, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Röra

februari 23, 2014

På lördagseftermiddagen går jag en snabb runda på stan innan jag cyklar hem. Och plötsligt slår det mig att jag inte reagerar på samma saker som jag gjorde förut. Jag tänker inte att människor är på väg hem för att äta middag tillsammans och att jag kommer att äta middag ensam. När jag cyklar hem funderar jag inte över den eventuella gemenskapen bakom de fönster jag passerar. Jag är bara nöjd med att vara själv, planera min egen tid.

Livet känns rörigt just nu. Att vara själv är inte skrämmande, det är lugnande.

Konst

februari 23, 2014

Lite ny konst på mina väggar. Visst är hon underbar?!

20140223-183827.jpg

Lösenordsskyddad: Tumlar runt

februari 21, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Tuppfäktning

februari 21, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vardagsedge

februari 21, 2014

Arne går på jobbevent och passar på att passera nedanför mitt jobb och vinka åt mig. Jag springer ner i entrén och ger honom en kram och vi pratar lite. Bäst som vi står där kommer förstås en kollega.

Jaså, här står ni och har möte! Var konferensrummet upptaget?

Kollega försvinner. Nästa kollega kommer ångande nerför trapporna, en kollega som känner Arne till namnet, den enda kollega jag inte vill ska se mig stå här med honom. Fan, jag trodde att hon redan hade gått från kontoret. Här kommer X, mimar jag till Arne. Ska jag gå!? undrar han. Det hinner du inte! säger jag.

Vi ser jobbmässigt på varandra och pratar jobb med mellanhöga röster.

Kollegan X fastnar tre meter bakom oss med två personer som just klivit ur hissen. Hon verkar ha fastnat ordentligt.

Hon har fastnat! Vi smiter nu, viskar jag till Arne.

Och så gör vi det. Han ut genom dörren och jag uppför trapporna.

Herregud, mina nerver är alldeles för svaga för den här sortens påfrestningar.