Arkiv för april 2014

Lösenordsskyddad: Sluta noja

april 30, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Valborg

april 30, 2014

Valborg brukar aldrig vara enkelt och kommer väl inte att vara det i år heller. Men det finns bättre utgångslägen och sämre utgångslägen.

Förra året stängde jag in mig och medan andra människor umgicks, grillade och vandrade iväg till majbrasor tog jag en maratonsession med Mad Men. I år får vi se. Jag blir visserligen ensam men senast i morse var jag inte ensam i min säng. Kanske blir detta första året jag tar mig till en majbrasa alldeles på egen hand.

Å andra sidan är jag förkyld och astmig. Och Mad Men låter ganska bra.

Lösenordsskyddad: Årets mest bisarra konversation

april 29, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Och nu tar mamman och stoppar tiden med våld en stund

april 28, 2014

Söndagskväll och nu borde alla barn sova, om inte annat så för att jag själv är väldigt trött. Men när jag stökar i köket hör jag plötsligt steg i trappan. Det är Bull endast iklädd sina blå kalsonger.

Jag känner mig konstig, säger han olyckligt.

Jag suckar inom mig. Är detta en sjuknatt jag ser framför mig?

Jag: Hur känns det konstigt? Var känns det konstigt?

Bull (lika olyckligt): I hela mig.

Jag (oroligt): Men… På vilket sätt då?

Bull (tveksamt): Jag känner mig mycket större.

Lösenordsskyddad: Lördagspassion

april 27, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Gängbråk utbryter

april 27, 2014

På lördagseftermiddagen har Bill, Bull och grannbarnen picknick nere vid kullen. Jag och grannpappan ser, från grannarnas uteplats, hur det dyker upp ett gäng grabbar. Oj, här får de sällskap, säger grannpappan och vi hör hur grabbarna provocerar Ska vi slåss?! Någon form av fäktning utbryter (det fäktas en del i detta StarWars-inspirerade sällskap) men det ser inte illa ut, så jag knallar över till mig efter en stund.

Lite senare ska jag ta en snabbsväng ner på affären och går ner för att tala om det för barnen. Då hittar jag Bill gråtande inne i lektältet och Bull och grannpojken upprörda utanför. Bill har fått en pinne kastad i huvudet och är ledsen och arg. De startade det! ropar alla barnen och pekar mot ett par grabbar, något år äldre, som hänger på andra sidan kullen och ser luriga ut. Jag går dit och försöker reda ut vad som hänt. Bill, Bull och grannpojken hävdar anklagande att de startade det hela, och det såg ju även jag på avstånd. Jag säger dock, som i IceAge, att jag struntar i vem som startade det, jag avslutar det. 

Killarna vill inte skaka hand med varken mig eller mina ungar. Jag kommer ingen annan vart än att jag tydligt demonstrerat att det finns vuxenögon som ser även när man inte tror det. Vi ville bara ta kullen! säger grabbarna och jag säger att på kullen får alla vara. 

Jag pratar några ord med grannpappan när vi passerar och han tar lika lätt på saken som jag.

Men efter middagen, när Bill och Bull åter är ute och leker, ringer det på min ytterdörr. Där utanför står en mamma från kvarteret nedanför och hon har med sig en av grabbarna som jag försökt prata med. Det har visst varit någon form av slagsmål och Bull har slagits med påkar? Pojkarna har blivit jätterädda och en av dem ligger inne och gråter… 

Jag döljer min lejoninnareflex när min son blir oskyldigt anklagad. Förklarar att jag såg det hela, att det var mina barn som blev angripna och att Bull inte inledde det hela även om han nog försvarade sig. När hennes son gått en bit bort säger jag i förtroende till henne att jag tror att de var lika goda kålsupare allihopa. 

Senare pratar jag både med Bill och Bull. Deras historia hänger helt ihop med vad jag såg. Grabbarna, som är ett år äldre än Bill, överföll picknicken. Ska vi slåss?! utropade de och kom farande med pinnar. Bill har ju dock Catwoman som ideal och det har fäktats en hel del med StarWars-svärd de senaste månaderna. Dessutom fanns grannpojkens träsvärd inom räckhåll. Så hon grep vapen och demonstrerar för mig hur hon snurrade, skrek och gick till anfall. Bull berättar hur grabben blev rädd, sprang och tappade sitt så kallade svärd. Och då plockade förstås Bull, tre år yngre, upp det och förföljde honom.

Jag säger att jag såg vad som hände och man får försvara sig. Men om det händer en gång till vill jag att ni hämtar mig eller grannpojkens föräldrar. Okej? Okej, säger Bill, men det fanns ingen tid. Och jag skickade hem grannflickan (tre år), jag sa till  henne att det var för farligt. 

Sedan går jag över och pratar med grannpappan som blir lika upprörd som jag. Jag såg ju vad som hände, säger han. Jävla fegungar! Först ger man sig på de som är mindre och sedan springer man hem och gnäller när man får pisk! 

Jag fnissar. Barnen Gräddnos sätter man sig inte på. Och de hade nog inte tänkt sig att Bill, klädd i treåringens Batgirl-klänning, skulle förvandlas till Kill Bill – sjuårsversionen. 

Grannsamvaro

april 26, 2014

Igår satt jag i kvällssolen på altanen och skrattade så tårarna rann. En granne berättar om upplevelsen att man kommer hem och upptäcker att hunden har bitit sönder massageapparaten. Det var lila plastbitar överallt!

Reaktionen måste ha varit: ”Vi borstar tänderna på hunden va?!” skrattar jag och orsakar en ny skrattattack hos oss båda.

Jag älskar mitt sunkradhusområde!