Vårluft

Och det är maj och oväntat blev luften ljum, träden ljusgröna och gräset mellan grushögarna i dikena lyser plötsligt glansgrönt. Det bara hände. Som alla år. Luften är ljum men fortfarande står de flesta av mina utemöbler i förrådet. Fortfarande inte möjligt att slänga sig ner och bara avnjuta, strunta i stöket och sitta en stund i den här luften som jag inte är van. Som bjuder in.

För två år sedan, med Kalle, minns jag att jag tänkte att tänk att jag får ha någon denna vår. Slipper känna all möjlig längtan vakna, tändas av ljuset, varsamt börja gro i ljum luft. Tänk att jag får ha någon denna vår. Sedan tog det slut. Jag tror att det hade gjort mindre ont om det inte hade tagit slut mitt när allt annat blommade.

Denna vår tänker jag så igen. Tänk att det får plinga av sms i min telefon just när jag ligger på knä i vårkvällen och rycker upp ogräs ur rabatten där Bulls äppelträd står. Tänk att jag får kyssa någon just här på min nyoljade, flisiga altan där det ännu bara står en ensam soffa. Tänk att jag får passera ett omslingrat par på vägen, de kan inte släppa varandra trots att de verkar vara på väg åt olika håll, och tänk att jag får passera dem utan att känna den dimmiga solitära längtan efter att få byta plats med någon av dem.

Jag tar ingenting för givet. Tankarna snuddar vid hur det skulle kännas om det tog slut. Hur svårt det skulle vara att vänja sig vid att tänka bara jag när man ett tag blivit bortskämt med att tänka kanske jag och en till ibland.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: