Nationaldagen

På nationaldagen bevistade jag, Bill och Bull ett stort och trevligt nationaldagsfirande. Vädret var ljuvligt och alla var där. Numera har jag inga problem med att röra mig i kärnfamiljsmecka, jag lägger oftast inte märke till lyckliga par med barnvagnar, sådant som tidigare fick det att svida i hjärtat. Numera är jag inte Ensam Med Barn, vi är ju en egen enhet nu, en familj som inte är halt. När vi gör någonting så gör vi det tillsammans och allt som oftast i samförstånd. Med ett barn på fem år och ett på snart åtta är man inte längre reducerad till matmaskin och fångvaktare, man får vara en mammaperson och det är bra och härligt.

Bäst som vi står där i den evighetslånga kön till glasskiosken får vi sällskap alldeles bakom oss. En lång och gänglig man, solbränd och gråhårig, och som genom ett trollslag fyller hans närhet mig med samma trygghet som den gjorde då för åtta år sedan. För åtta år sedan, under de två sista månaderna av graviditeten med Bill. Då när jag var sjukskriven för tillväxthämning och stod under hans ständiga uppsikt. Det var han som försökte vända på Bill under ett vändningsförsök, det var han som bestämde vilket datum som skulle bli hennes födelsedag och det var han som slutligen plockade ut henne ur min mage under ett perfekt genomfört kejsarsnitt. Han som var den första som tog i henne, lyfte upp henne över det gröna skynket och sa Det är en flicka Maja! Och hon är inte alls för liten!

Favvoläkaren stod där bakom mig tillsammans med sin fru och sina barnbarn. Han kommer från samma by som Pelle och som mina före detta svärföräldrar, så det är klart att vi känner igen varandra och vi börjar genast prata. Han frågar var jag bor nu (det är klart att man har koll på skilsmässor i byn) och jag tänker att han är modig som vågar fråga. Sedan tänker jag att det kanske inte är så underligt, han har ju beskådat både insidan och utsidan av mig, då vågar man nog fråga om småsaker som vart folk har flyttat. Jag fångar in Bill och visar upp henne: Här har du den lilla tjejen du plockade ut ur min mage! Och han ger mig en kram runt axlarna och säger att han minsann inte har glömt bort att jag stod på huvudet för att få henne att vända sig i magen. Och inte funkade det, säger jag, och lika envis är hon fortfarande!

När glassen är inköpt och uppäten går jag, Bill och Bull genom ett grönskande sommarlandskap bort till min Gamla Bettan. Vi åker hem och hämtar badkläder och tar sedan cyklarna ner till sommarens första bad. Bill simmar, Bull plaskar lyckligt och även jag badar. Till min förvåning är det alldeles underbart i vattnet och medan barnen väntar på stranden simmar jag fram och tillbaka och vinkar åt dem.

Nationaldagen. Vilken ljuvlig sommardag.

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv, Uncategorized

2 kommentarer på “Nationaldagen”

  1. stellashus Says:

    Härligt. Allt.

  2. annannan Says:

    ”Med ett barn på fem år och ett på snart åtta är man inte längre reducerad till matmaskin och fångvaktare, man får vara en mammaperson och det är bra och härligt.” är en sjujäkla bra formulering, en sådan jag vill lägga i mitt förråd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: