Resereferat

Stockholmsresan inleddes kvällen innan avfärd med att Bull var förtvivlad. Jag är inte jedo att åka till Stockholm mamma! Han grät så tårarna skvätte att det skulle vara fullt med folk som inte var som i vår hemstad och han skulle inte komma ihåg hur det såg ut hemma.

Morgonen därpå var allting dock frid och fröjd och barnen var toppladdade. Toppladdade fortsatte de att vara resan igenom. Faktum är att de var helvilda i två dygn. Höga på nya miljöer, hotell, äventyr. Det tjattrades, härjades och somnades helt enkelt aldrig på kvällarna. Första hotellkvällen kunde Bull inte sova och smög sig upp i badrummet. Där hittade jag honom svärdandes med lasersvärd.

Kväll nummer två åt vi middag på hotellet och barnen, som fått varsitt nyckelkort, drog iväg upp på hotellrummet medan jag tog en drink och inväntade notan. Numera är ju Bill utrustad med mobil så det kändes ganska lugnt. Lugnt fram tills dess att hon kom ner till mig och berättade att Bull åkte upp och ner med hissen och nu var försvunnen. Host! Jag, som ännu inte fått notan instruerade henne att åka upp  till rummet och titta om han var där. En stund senare ringde hon.

Hej mamma. Jag hitta han. På våning ÅTTA! Och nu tänker vi ta ett bad!

Jag bara åkte upp och ner och pratade med nåra tjejer, förklarade Bull sin frånvaro efteråt.

På onsdagskvällen klev vi åter in genom vår egen ytterdörr. Jag känner mig fortfarande aningens bakis och Bill och Bull har varit trötta i två dagar.

 

 

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: