Arkiv för augusti 2014

Jag är En Av Dem

augusti 29, 2014

Vid fikabordet halkar pratet in på människor som levt i långa förhållanden, skiljt sig och sedan inte hittat någon ny. Pratet, som det är på den här arbetsplatsen, där någon försiktigt säger några meningar och det hela följs av tio sekunders tystnad innan nästa relativt försiktigt yttrar några meningar. Det berättas om Person A som någon känner, Person B som en annan känner och Person C som en tredje känner. Det sammanfattas på ett sätt som förmodligen ska vara förstående. Stackars dem.

De där andra. Som har levt i en lång relation och sedan har den avslutats. Inte sådana som oss. I alla fall uppfattar jag det sista som så. Inte sådana som oss. Vi, här i det trygga fikarummet, som alla har långa, dammiga relationer där vi kommer hem till samma person som vi känner utan och innan och som vi inte skulle kunna föreställa oss livet utan.

Det kryper i mig där jag sitter och jag blir fly förbannad utan att egentligen veta varför. Det kryper i mig men jag säger ingenting. Ingenting alls säger jag, varken till eller från, jag söker en ingång i pratet men jag hittar den inte.

När Pelle flyttade hade vi levt ihop i 21 år.

Att komma vidare när en lång relation har havererat är ett arbete och ett ansvar. Det är inte bara Synd Om och snälla, små beklagande suckar. Det kommer inte gratis, det kräver jobb. Att i längden inte göra det jobbet är ansvarslöst gentemot sig själv. Att komma vidare när en lång relation har havererat är inte nödvändigtvis att hitta ett nytt förhållande, att hitta någon att kroka arm med. Framför allt gäller det att kroka arm med sig själv. Hitta igen sig. Landa. Det är självklart inte sådant som syns utåt. För omvärlden är man lyckad först när det syns att man har någon igen. När man har uppgått i den heliga tvåenigheten. Då är man inte Synd Om längre.

Kvinnan som låter så snällt och förstående beklagande vill jag bara ta i öronen och skaka om. En av De som skiljt sig efter långa förhållanden sitter här mitt emot dig, har du glömt det?! Ja, det är svinjobbigt. Det är svinjobbigt och om det ligger så långt utanför din egen värld att det känns abstrakt, föreställ dig bara hur det skulle vara om din man kom hem i kväll och säger att han flyttar ut nu. Då är du med ens en av Dem. Skillnaden är inte större än så. Du är inte vaccinerad.

Livet är inte en förutsägbar raksträcka. Men man måste hantera det så gott man kan.

Jag ber om ursäkt för allt jag gör och för allt jag eventuellt kommer att göra

augusti 29, 2014

På vägen från huset till parkeringen förändras allt. Ingenting är bra. Håret kliar och flätorna drar i hårbotten, jackan är tjorvig, tröjan är obekväm och den är alldeles sträv på insidan. Bill blir svart i ögonen och när hon satt sig till rätta i bilen fräser hon genom sammanbitna tänder.

Bill (ilsket): Provocera mig inte!

Jag (genom lika sammanbitna tänder): Vi HAR inte provocerat dig.

Bill: (lika ilsket): Nä men ni KOMMER säkert att göra det!

Lösenordsskyddad: Konsekvens

augusti 28, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Skollämning

augusti 28, 2014

Han pussar mig på vänster kind. Han pussar mig på höger kind. Han pussar mig på munnen.

Så highfive:ar han mig.

Till sist highfive:ar han fröken.

Sedan får jag gå.

Kärleksförklaring

augusti 27, 2014

Bull ligger alldeles nära och kramas. Han säger mjukt:

Ditt hjärta slår likadant som mitt hjärta. 

Själv är bäste dräng

augusti 26, 2014

På Bulls golv står den lådan som brukar stå högst upp i hyllan.

Bull: Det var den första lådan och jag hjälpte mig själv att ta ner den!

Skolbarn

augusti 26, 2014

Det är sensommar med en aning höst i luften. Tunga daggdroppar glittrar på grässtrån när jag lämnar två skolbarn. Två skolbarn! Bill i rosa hoodie och gröna byxor med rosa blommor. Jag har flätat hennes hår och hon ser stor ut, min tjej, när hon visar mig att de har fått bänkar detta år. Hon öppnar bänklocket och demonstrerar en pedantisk ordning med böcker och pennor. Bulls långa lockar är borta och han glittrar med ögonen under den röda luggen. Han har en älsklingst-shirt med ett lejon på och ryggsäcken med Blixten McQueen sitter som gjuten på ryggen. Han berättar att han visst kan läsa vissa ord, han känner igen dem. Batman och sitt eget namn har han koll på.

Jag lämnar två skolbarn på vår fina byaskola. Två trygga, rödhåriga skolbarn.