Tankfull

Jag känner mig mycket tankfull. Kanske det berömda augustivemodet även om jag tycker att jag varit förskonad från det i år.

Jag läser hos bloggvänner om förhållanden som knakar, om förhållanden som havererar, om livet efter stormen och om liv som går sin gilla gång. En spegelbild av verkligheten. I fredags satt jag med en vän från förr och pratade om… livet. Förstås. Det gamla och det nya. Själv njuter jag just nu ohämmat av hur det känns i mitt eget liv. Samtidigt en viss ledsenhet över att kommunikationen med Pelle känns svårare än den gjort tidigare, som att det hela tiden ligger en konflikt och väntar på att explodera. Jag vet inte om det är någonting jag kan göra åt det annat än att konstatera faktum. Det är som det är.

I mitt eget liv har mycket ändrat sig på ett halvår. Jag känner mig som en helt annan person än jag gjorde när vårterminen startade. Nej, jag känner mig som samma person i en helt annan situation. På jobbet väntar andra utmaningar som jag i våras inte ens vågade tänka på. Nu gläds jag. Man krymper utan utmaningar och jag krymper av att bara vara reaktiv. Bill och Bull börjar skolan om någon vecka. Båda två. Inte dagis längre och jag har aldrig passat som dagismamma. Som skolmamma gör jag mig bättre.

Och så Arne. Arne som ännu inte låtit sig skrämmas bort.

Jag tittar på mitt hem där en städad tvättstuga och vitmålade ben på en ikeapall får mig glädjeskuttig för tredje dagen på raken. Det är så enkelt här, så lätt att andas. Bara sådant jag aktivt valt. Jag tycker om det, tycker mycket om det. När jag tänder mina ljus i sen, mörk augustikväll för att jag väntar besök känner jag mig mer hemma än jag någonsin gjort. Det är så förtvivlat skönt att vara på andra sidan stormen. Den stormen som var nödvändig men som kunde varit så mycket mindre smärtsam och som kanske, om vi haft 40-åringars erfarenhet och tankesätt när vi var tjugonånting, inte hade behövt vara. Det är så förtvivlat skönt att vara på andra sidan den.

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

4 kommentarer på “Tankfull”

  1. Tudorienne Says:

    Glädjs med dig otroligt mycket! Så härligt att läsa om denna harmoni.


  2. Tänk om man hade vetat när det stormat som värst vilket lugn som väntar på en! Ett inre lugn (jag är inte där du är, men jag är på väg) och en glimt av ett annat liv. Aldrig mer tänker jag kompromissa så mycket med mitt eget mående. Så mycket som jag aldrig mer kommer att vara med om, som jag aldrig mer vill vara med om. Jag saknar inte något i livet som var. Är det då man vet att man kämpade länge nog?

  3. ankaspringer Says:

    Det är så skönt att läsa det här. Jag andas redan lättare, trots att jag nog har det jobbigaste framför mig. Och jag VET att det blir bättre för barnen, jag märkte det ju redan förra hösten när vi var ifrån varandra ett tag – jag slappnade av, och då slappnade de av. Jag hade inte ens fattat att de inte var avslappnade (skjut mig, någon). Fan att jag inte höll ut då.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: