Arkiv för september 2014

Det är ju förstås en komplikation

september 30, 2014

Under en av helgens kaosmiddagar.

Jag: Sluta nu. Uppför er!

Bull: Jag försöker å uppföra mig. Men jag är för vild!

Vaknad

september 30, 2014

Vaknar med Arne denna morgon.

Igår åt vi middag ihop. Efter det åkte Arne tillbaka till jobbet och jag sprang jag en runda (Ja, jag har börjat springa igen även om det egentligen inte är en träningsform jag gillar. Läs hatar. Men jag måste kunna träna även om jag reser och då är löpning det enklaste.) och det gick oväntat lätt. Förmodligen helt enkelt för att jag var glad.

När jag cyklar till jobbet tänker jag på hur bra jag mår av att sova ihop. Det är som att jag blir mer utvilad av att dela säng, som om jag sover mer avslappnat. Minns hur jag tyckte att det nästan var det bästa med att vara gift. Att inte sova ensam, att inte vara ensam om man vaknade av en mardröm. Minns en annan Maja, hon som hade jobbigt med att sova ensam när hon blev inlagd på BB för tillväxthämning för årtusenden sedan.

Vaknar utvilad och glad i kroppen. Cyklar till jobbet bland gula septemberlöv och i glasklar luft.

 

 

Måndagen avklarad

september 29, 2014

Jo men det vore rätt skönt om det började plana ut bara en aning på jobbet. Att en eller annan arbetsdag inte skulle innebära fjorton tillfällen av panik! och hur fan ska jag lösa detta? och varför har jag inte fått veta att jag borde ha gjort detta?!

Det är inte så jätteunderligt att jag är trött på helgerna.

Tänk att man alltid glömmer bort hur jobbigt det är att byta jobb. Tänk att man också glömmer bort att det är roligt att byta jobb.

Hemma väntar krukor att tömma, hammock att skruva isär, utemöbler att stuva in i förråd, fönster att tvätta. Saker som måste göras innan det blir kallare. Min plan är att hinna med det mesta på vardagskvällarna. Förmodligen blir det inte så. Men mitt mål för denna vecka är att kunna ligga i soffan mitt på dagen och titta på film. Jag behöver det. Herregud vad jag behöver det!

Eftermiddagskärlek

september 29, 2014

På hemväg från skolan.

Bull: Vet du vad jag tycker om dig?

Jag: Näe?

Bull: Jag älskar dig, tycker jag.

Lösenordsskyddad: Helgen

september 28, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Bättre det än snuskig

september 28, 2014

Jag: Åh, det var en jättefin teckning Bill!

Bill: Jag använde bara min fantasi.

Jag: Den är inte dum den inte!

Bill: Näe… Den är galen!

Inte pms

september 28, 2014

Herregud vilken bråk- och gormhelg. Ikväll hade jag fått upp näsan så pass mycket över ytan att jag kunde se att båda barnen provocerade mig avsiktligt. Det var ett tag sedan vi hade det så här. Det var ett tag sedan ett och annat barn uppförde sig som att det jag säger inte hörs. Det var ett tag sedan det tjorvades med mat på det här viset.

Men denna helg. Herregud.

Jag var tvungen att kolla min mens-app för att se om jag hade pms. Det hade jag inte.

Lösenordsskyddad: Små barn osv

september 27, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Tröttast

september 27, 2014

Antingen håller jag på att bli sjuk eller så är jag helt enkelt totalt slut. Idag är inte en av mina bättre mammadagar. Det har varit en tuff vecka. Samtidigt är Bill och Bull rätt jobbiga. Det bråkas och gruffas mest hela tiden. Det provoceras och testas. De tjafsar med varandra tamejfan jämt och jag har just nu inga marginaler. Ett par gånger har det slutat med att vi suttit i grupp alla tre och kramats och gråtit.

Känner mig inget vidare. Men är lite för trött för att ha dåligt samvete.

Höstreflektioner

september 23, 2014

Det är frost ute. Jag tänder ljus på köksbordet. Plötsligt längtar jag lite efter hösthelgerna, så som de kan vara innan julstressen drar igång. Längtar lite efter att sitta här vid köksbordet när alla höstsysslorna är gjorda. Lördagsmorgon när en hel helg är fri att disponera på nästan ingenting. Kanske en promenad, kanske en film i soffan, kanske en bok, hämtpizza och rödvin. Den sortens helger som man bara har på hösten.

Igår kväll gick jag förbi nya singelgrannmammans lägenhet på väg hem. Där bor hon inte längre, hon har köpt hus och flyttat ihop. Det gick fort men jag tror det är rätt, de verkar passa varandra som pusselbitar. I augusti satt jag på hennes altan och tittade ut över sommarkvällen. Nu har hon flyttat. Och när jag går nerför den lilla trappan mot parkeringen tänker jag att i år kommer jag inte att gå här i mörk höstkväll, försiktig för att inte halka på frostigt trä. Jag kommer inte att gå här efter att ha fnissat och druckit vin och pratat singelliv med henne. Det känns lite sorgligt. Den perioden är över nu. Men den är över för mig också.

En annan mamma är mitt uppe i brinnande skilsmässa, mitt i krisen. Vi känner egentligen inte varandra men jag bollar så gott jag kan. Samtidigt känner jag tydligt att jag inte längre är i samma fas. Det finns en fas då man har tentaklerna ute överallt, då för mycket tid är oönskat tom och då man tackar ja till allt som bjuds. Jag är inte längre i den fasen. Mina tomma kvällar är inte längre tomma. Och de tomma kvällar som fortfarande är tomma är någonting jag värderar. Stötdämparna i tillvaron. Förresten är de ändå inte tomma på det sätt som kvällarna var tomma förut.

Det är frost ute och den ljumma september har ersatts av klar september. Sommaren är över, sysslorna kvar att göra. Barnen åker skoltaxi och jag känner tydligt lyxen av att inte morgonkämpa på samma vis. Det finns andrum i tillvaron och jag kommer inte längre till jobbet med trosorna bak och fram.