Arkiv för oktober 2014

Halloween och päroncognac

oktober 31, 2014

Halloween eller Allhelgona, jag tycker att det är ganska skönt att man får välja. Jag orkar inte riktigt med Allhelgona, jag vill inte tända ljus på kyrkogården och minnas människor som inte längre lever. Jag minns dem ändå, ofta och färgstarkt, men inte vid någon sten med ett ljus på. Halloween känns bättre med utspökade barn som ringer på och inga egentliga traditioner att förvalta. På bron står en pumpaformad ljuslykta, inköpt begagnad för några år sedan. Den räcker.

Kortare arbetsdag idag och på stan vimlar det av människor. Jag ska köpa whiskey men det råkar bli päroncognac. Sist jag köpte päroncognac bodde jag i Pellehuset. Någon av de sista jularna. En minnesbild av hur julgranen lyste i köket när jag satt där, sen julaftonsnatt när alla sov, och avslutade dagen med en gravlaxmacka och en päroncognac. I det där som fortfarande var ett gemensamt liv men ändå inte eftersom Pelle sov surmulet i stället för att sitta bredvid mig och julmysa. Eftersom han faktiskt inte ville sitta bredvid mig längre.

Efter päroncognacen köper jag både nya lakan och en klänning till den kommande julfesten. Sedan möter jag upp  Arne och vi går i några affärer till och sedan dricker vi latte på ett proppfullt fik. Det är en särskild känsla att gå på stan just en halvdag då där är fullt av folk som ska åka hem och fira storhelg och att vara en del av det där myllret. Inte en vilsegången myra som inte alls är delaktig och som inte kommer att prata med någon under hela helgen.

När jag har cyklat hem tänder jag ljus och stökar undan vår frukostdisk. Och sedan sätter jag mig med ett glas av den där päroncognacen och tänker att den smakar likadant som den gjorde den där julen. Det känns på något vis varvet runt. Då en dov underton av att saker var fel. Nu en mjuk underton av att saker är rätt.

Annonser

Avdelningen förolämpningar vi minns

oktober 27, 2014

Det är så vackert höstljus och jag fotograferar Bill där hon balanserar på en gungbräda. Jag vill fotografera Bull också men han vägrar surmulet. När han väl ger sig upp och balanserar han med försöker jag smygfotografera ändå. Han ser mig och blir arg. Jag försöker övertala, säger att jag vill ha bilder av honom när han är hos pappa så jag kan se hur fin han är. Sedan försöker jag fotografera igen och Bull muttrar någonting ilsket för sig själv.

Jag: Vad sa du?

Bull (muttrar fortfarande): Jag kallar dig stjärtmupp!

Lösenordsskyddad: En kväll

oktober 27, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Ömheten

oktober 27, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det är inte storleken det kommer an på

oktober 26, 2014

Bull: Jag har jättemycket tankar men liten hjärna!

Kukfuckingjävlahemsk?

oktober 24, 2014

20141024-161608.jpg

Avdelningen fantastiska rubriker. Foki är 23 år. Om hennes separation betecknas som tung undrar jag hur min ska benämnas. Vad är värre än tung? Kukig kanske?

Tantattack

oktober 23, 2014

Jag klippte mig härom dagen. Det brukar alltid bli jättebra men nu blev det inte riktigt det. Oklart vad som inte blev bra men håret är ungefär som det var innan trots att jag nu är 600 kr fattigare och det är två månader till nästa inbokade klipptid. Favoritfrisörskan brukar veta hur jag vill ha det men nu blev det för kort här och för långt där i stället för längre här och kortare där. Efteråt stylade hon det slätt framtill och rufsigt baktill. Det är säkert skitinne och hon hävdade att nacken var punkig. I teorin en jättesnygg frisyr.

I teorin jättesnyggt men jag är 44, jag är trött, det är oktober och jag har en förmåga att se så förbannat ordentlig ut. Slätt framtill är dessutom inte särskilt förlåtande mot påsar under ögonen och rynkor på precis alla sidor om dem. Var kommer alla dessa rynkor ifrån?!

Utöver detta hade jag under gårdagen klätt mig i någonting som var tänkt att vara lagom snyggt och lite småsexigt, svart tröja, kjol, stövlar och en sjal. Heh. Jag såg ut som en tant. En lagom knubbig tant (tröjelände i fel längd) med knubbiga ben.

Ni vet de dagarna när man faktiskt blir vansinnig när man ser sig i spegeln på jobbet. Igår var en sådan.

Idag har jag jeans, vansinnesklackar och mitt vanliga knullrufs (denna gång dock artificiellt rufsat). Det känns bättre.