Arkiv för november 2014

En utbildning

november 29, 2014

Jo, jag var på en utbildning som jag hatade. Säljutbildning i två dagar. Jag som inte ens kan sälja en lott.

Nu ska det sägas att jag inte var negativt inställd till det hela. Jag behöver hjälp i detta, jag behöver teorin. Jag behöver modeller, strategier, tankar som andra har tänkt. Onödigt att uppfinna hjulet själv. Jag behöver ett rutnät att hänga upp mitt arbetssätt på. Så jag var positiv. Jag var också ganska trygg i att förmodligen kommer den här utbildningen att innebära aningens jobbiga situationer där det är tänkt att man ska spela rollspel och öva men det löser sig nog. Ge mig nu en massa fakta, teorier, ge mig en massa input. Låt mig fylla mitt vita papper och smälta det hela en aning, göra det till mitt, så kanske jag kan tillföra saker senare.

Teori först och tankar efteråt? Inte just. I stället skulle det frågas. Vad tänker du om detta Maja? Låter det rimligt Maja? Vad drar du för slutsatser här Maja?

Jag tog efter en stund upp det som jag numera vet om mig själv. Direkta frågor på det viset passar mig mycket dåligt. Jag blir en nervös skolflicka, en av de blygaste och tystaste i klassen och det låser sig för mig, jag blir stressad och tänker dåligt. Om frågandet sker i en undervisningssituation gör det att jag lär mig sämre. I stället för att vara koncentrerad och ta in hamnar mitt fokus på att tänka ut svar som inte ska få mig att framstå som korkad, dum eller helt enkelt fel ute. Direkta frågor passar mig inte som undervisningsmetod eller som metod att hålla mig alert. Jag kommer inte att kunna säga någonting bra och jag vill inte sitta och vara nervös. (Jag satt mig en gång igenom en hel kurs av nationalekonomi mikro C-nivå och svarade Jag Vet Inte på varenda jävla fråga. Sedan skrev jag MVG på tentan.) Läraren tog till sig och utlovade Frivilliga Svar som en av spelreglerna för kursen. Sedan fortsatte han att ställa frågor, lämnade tystnad och tittade mig rakt i ögonen. Kollegan, i samma situation som jag och lika tyst som jag, sa ingenting. Efter ett tag, om jag inte sa någonting, sa Björne Ja, jag tänkte lämna utrymme till tjejerna först (din självgoda jävel!) men jag tänker så här… bla bla bla i tio minuter.

Utöver detta hamnade kursen bakvänt med mycket av praktiken dag ett och själva teorin dag två. Det var visserligen inte kursledarens fel men om han hade talat om det hela, om han hade valt att visa på en dagsplanering så hade inte den första dagen blivit så jobbig. Nu förväntades övningar där jag hade fått mycket lite teori innan. Min egen reaktion var att bli toppstressad. Är det meningen att jag ska kunna detta på förhand, kan alla detta, borde jag ha läst på någonstans, herregud vad jag är korkad, dum och icke allmänbildad. Jag borde aldrig ha tagit det här jobbet.

En övning vägrade jag helt. Mot slutet av dagen förväntades jag hålla ett säljsamtal – inte som någon påhittad fånig försäljare av en påhittad produkt, utan som mig själv – och Björne (med sjutton rävar bakom örat och sjutton års erfarenhet) skulle vara kund. Jag skulle använda mig av en modell jag fått presenterad en kvart tidigare. Kollegan samt kursledaren skulle titta på och ge feedback efteråt. Jag var så trött och stressad att jag inte skulle kunnat svara på vad två plus två var om någon frågat. Kollegan, som visste vad som väntade henne efter att jag genomgått mitt elddop, var gråtfärdig och blank i ögonen. Och till min egen förvåning var jag lika gråtfärdig själv när jag sa att Jag gör det inte.

Nä men tjejer, sa Björne, ni sysslar ju med dans och konståkning. Hur blir man bra på det? Man övar.

Jag tänker ändå inte göra det, sa jag. Och jag tänkte att visserligen övar man men det gör man för sig själv hur många gånger man vill och i det tempo man vill utan att någon tittar på och kritiserar. Man gör det i en situation där man är trygg och i ett ämne där man vet att man är duktig. Först därefter visar man upp det för någon och får feedback.

När jag vägrade vågade även kollegan vägra. Kursledaren fick planera om övningen, Björne fick hålla säljsamtalet (vilket han gjorde som ett rinnande vatten förstås) och det hela blev riktigt lärorikt.

Dagen därpå serverades mera teori och över huvud taget kändes saker och ting mer matnyttiga. Vår chef var med och styrde utbildningen mer åt det håll som var användbart för oss. Själv kände jag dock att kursledaren var uppenbart provocerad av att han inte fick särskilt mycket reaktioner ur mig och kollegan. Det var som att han inte kunde undervisa om han inte fick kvitto på att hans kommunikation fungerade. Själv var jag stressad, blank i hjärnan och förväntade mig att när som helst hamna i ytterligare en situation jag inte ville. Vad tänker du när du ser den här modellen då, Maja? Tja den är väl… … … bra? Att han dessutom uppenbart inte hade tänkt igenom sin undervisning ur ett genusperspektiv  gjorde mig ännu mer på min kant. Här har vi två exakt likadana säljare (bild på två män, en sur och en glad). De jobbar på samma företag, de har exakt samma förutsättningar. De har till och med samma fru! (plats för skratt).

Nä fy fan. Det är tur att man är vuxen. Om jag hade varit yngre och gått i skolan hade jag funnit mig i de situationer han placerade i. Jag hade gråtit efteråt och jag hade känt mig värdelös. Numera kan jag sortera så pass att jag inser att det var han som var värdelös som kursledare – åtminstone åt de introverta ekonomer som han visste att han skulle undervisa. Jävla gubbjävel.

Lösenordsskyddad: Våga är inte ordet

november 29, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Advent

november 29, 2014

Jag plockar fram stjärnor och adventsljusstakar, jag plockar fram barnens prydnadsgranar, det lilla luciatåget jag en gång fick av ´Minstasyss, jag plockar fram röda rosetter till köksgardinerna och röda bordstabletter. Jag plockar fram sakerna som knyter ihop en första advent med annan första advent. De röda rosetterna som fick ersätta julgardiner i alla hem jag delat med Pelle, stjärnan jag köpte några veckor efter att jag fått missfall i inledningen av barnlösheten med tårar i ögonen, bordstabletter som var runda för att passa ett köksbord som var nytt i mitt nya singelhem, ljusstaken jag fick av mamma på den tiden jag pluggade och inte hade råd med annat än de minsta och skruttigaste eljusstakarna.

Tidigare år har jag gruvat mig lite innan jag började plocka. Julelände på gång, skavet i att någonting saknas, antingen att det inte blivit barn heller detta år som gått heller eller skavet i att inte ha en vuxen kärlek att dela det med. Tidigare år har det funnits ett skav och sedan en förvåning över att det känts mysigt, över vilka känslor som ändå börjar klinga svagt i mig.

I år är det inget skav. I år tänker jag att sist jag såg de här pinalerna låg de staplade i högar i mitt sovrum. Sist låg  de i högar i mitt sovrum där jag något förvånat hamnade med en man jag inte kände och som efteråt, i avslappningen, drog en hel hög med skämt om dem, röda kulor i grenen och allt vad det var, tills jag skrattade så tårarna rann. Situationer du aldrig trodde att du skulle tänka dig dina julsaker i. Hur du väljer att visa ditt mest oorganiserade jag på en dejt. När ambitionen att inte skrämma bort någon genom att inledningsvis inte visa för mycket av dig själv går helt åt helvete. Jag hade ju tänkt det, att den här dejten skulle vara helt by the book, att den inte skulle ske hemma hos mig så att jag kunde bli bedömd utifrån vad personen tyckte om mitt hem. Jag tänkte att här ska jag inte spilla ut precis hela mig oefterfrågat bara för att jag är intresserad. Denna gång ska jag göra rätt.

I år är ett annat år. I år tar jag med någon på jobbets julfest dit man ska komma med respektive och där jag aldrig haft en respektive med. I år tänker jag att de där skämten som jag strött omkring mig i några år nu, de galghumoristiska och småfräcka skämten som jag skyddat mig med och som ännu plockas upp och returneras eftersom ingen vet att de varit inaktuella ett bra tag nu, de skämten kommer att få ett naturligt slut i och med julfesten. Det blir skönt.

Knyt ihop ännu en cirkel med röda julrosetter. Tänd ett adventsljus för året som var och året som kommer. Leta lite på nätet efter julklappar och gläds åt att det finns någon som jag vill ge alla mina ord som jag inte vågar säga i ett paket under granen.

Lösenordsskyddad: Analys

november 29, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: November

november 25, 2014

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ju fler konstiga tecken desto roligare

november 24, 2014

Alltså, jag undrar verkligen. Vad tusan menas med detta:

”Frivillig läxa” skickas hem i läxmappen.

Betyder det att läxan är frivillig att göra? Eller betyder det att man måste göra den och att den inte alls är frivillig? Eller betyder det att barnet ska tro att man måste men att den egentligen är frivillig?

 

Tio poäng!

november 24, 2014

Bull: Jag pjicka!! Mitt i fullträff!