En utbildning

Jo, jag var på en utbildning som jag hatade. Säljutbildning i två dagar. Jag som inte ens kan sälja en lott.

Nu ska det sägas att jag inte var negativt inställd till det hela. Jag behöver hjälp i detta, jag behöver teorin. Jag behöver modeller, strategier, tankar som andra har tänkt. Onödigt att uppfinna hjulet själv. Jag behöver ett rutnät att hänga upp mitt arbetssätt på. Så jag var positiv. Jag var också ganska trygg i att förmodligen kommer den här utbildningen att innebära aningens jobbiga situationer där det är tänkt att man ska spela rollspel och öva men det löser sig nog. Ge mig nu en massa fakta, teorier, ge mig en massa input. Låt mig fylla mitt vita papper och smälta det hela en aning, göra det till mitt, så kanske jag kan tillföra saker senare.

Teori först och tankar efteråt? Inte just. I stället skulle det frågas. Vad tänker du om detta Maja? Låter det rimligt Maja? Vad drar du för slutsatser här Maja?

Jag tog efter en stund upp det som jag numera vet om mig själv. Direkta frågor på det viset passar mig mycket dåligt. Jag blir en nervös skolflicka, en av de blygaste och tystaste i klassen och det låser sig för mig, jag blir stressad och tänker dåligt. Om frågandet sker i en undervisningssituation gör det att jag lär mig sämre. I stället för att vara koncentrerad och ta in hamnar mitt fokus på att tänka ut svar som inte ska få mig att framstå som korkad, dum eller helt enkelt fel ute. Direkta frågor passar mig inte som undervisningsmetod eller som metod att hålla mig alert. Jag kommer inte att kunna säga någonting bra och jag vill inte sitta och vara nervös. (Jag satt mig en gång igenom en hel kurs av nationalekonomi mikro C-nivå och svarade Jag Vet Inte på varenda jävla fråga. Sedan skrev jag MVG på tentan.) Läraren tog till sig och utlovade Frivilliga Svar som en av spelreglerna för kursen. Sedan fortsatte han att ställa frågor, lämnade tystnad och tittade mig rakt i ögonen. Kollegan, i samma situation som jag och lika tyst som jag, sa ingenting. Efter ett tag, om jag inte sa någonting, sa Björne Ja, jag tänkte lämna utrymme till tjejerna först (din självgoda jävel!) men jag tänker så här… bla bla bla i tio minuter.

Utöver detta hamnade kursen bakvänt med mycket av praktiken dag ett och själva teorin dag två. Det var visserligen inte kursledarens fel men om han hade talat om det hela, om han hade valt att visa på en dagsplanering så hade inte den första dagen blivit så jobbig. Nu förväntades övningar där jag hade fått mycket lite teori innan. Min egen reaktion var att bli toppstressad. Är det meningen att jag ska kunna detta på förhand, kan alla detta, borde jag ha läst på någonstans, herregud vad jag är korkad, dum och icke allmänbildad. Jag borde aldrig ha tagit det här jobbet.

En övning vägrade jag helt. Mot slutet av dagen förväntades jag hålla ett säljsamtal – inte som någon påhittad fånig försäljare av en påhittad produkt, utan som mig själv – och Björne (med sjutton rävar bakom örat och sjutton års erfarenhet) skulle vara kund. Jag skulle använda mig av en modell jag fått presenterad en kvart tidigare. Kollegan samt kursledaren skulle titta på och ge feedback efteråt. Jag var så trött och stressad att jag inte skulle kunnat svara på vad två plus två var om någon frågat. Kollegan, som visste vad som väntade henne efter att jag genomgått mitt elddop, var gråtfärdig och blank i ögonen. Och till min egen förvåning var jag lika gråtfärdig själv när jag sa att Jag gör det inte.

Nä men tjejer, sa Björne, ni sysslar ju med dans och konståkning. Hur blir man bra på det? Man övar.

Jag tänker ändå inte göra det, sa jag. Och jag tänkte att visserligen övar man men det gör man för sig själv hur många gånger man vill och i det tempo man vill utan att någon tittar på och kritiserar. Man gör det i en situation där man är trygg och i ett ämne där man vet att man är duktig. Först därefter visar man upp det för någon och får feedback.

När jag vägrade vågade även kollegan vägra. Kursledaren fick planera om övningen, Björne fick hålla säljsamtalet (vilket han gjorde som ett rinnande vatten förstås) och det hela blev riktigt lärorikt.

Dagen därpå serverades mera teori och över huvud taget kändes saker och ting mer matnyttiga. Vår chef var med och styrde utbildningen mer åt det håll som var användbart för oss. Själv kände jag dock att kursledaren var uppenbart provocerad av att han inte fick särskilt mycket reaktioner ur mig och kollegan. Det var som att han inte kunde undervisa om han inte fick kvitto på att hans kommunikation fungerade. Själv var jag stressad, blank i hjärnan och förväntade mig att när som helst hamna i ytterligare en situation jag inte ville. Vad tänker du när du ser den här modellen då, Maja? Tja den är väl… … … bra? Att han dessutom uppenbart inte hade tänkt igenom sin undervisning ur ett genusperspektiv  gjorde mig ännu mer på min kant. Här har vi två exakt likadana säljare (bild på två män, en sur och en glad). De jobbar på samma företag, de har exakt samma förutsättningar. De har till och med samma fru! (plats för skratt).

Nä fy fan. Det är tur att man är vuxen. Om jag hade varit yngre och gått i skolan hade jag funnit mig i de situationer han placerade i. Jag hade gråtit efteråt och jag hade känt mig värdelös. Numera kan jag sortera så pass att jag inser att det var han som var värdelös som kursledare – åtminstone åt de introverta ekonomer som han visste att han skulle undervisa. Jävla gubbjävel.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

6 kommentarer på “En utbildning”

  1. Tudorienne Says:

    Gud vad bra att du sa nej.

  2. Flisan Says:

    Jaaa vad bra att du sa nej!

  3. Susanne Says:

    Bra gjort att vägra! Gud vad jag känner igen mig. På en arbetsintervju bad (beordrade) den ev. blivande arbetsgivaren mig att ”sälja in de här tomaterna” … Jag blev nervös, mumlade, fnittrade, skojade – med ilskan och gråten i kroppen. För jag är inte bra på att låtsas/leka affär…! Hade det däremot varit ”på riktigt” så hade jag gjort det bra (det vet jag efter 12 års butiksarbete)! Önskar att jag gjort som du, sagt att det här gör jag inte, men det gällde ju ett arbete… och då gör jag som jag blir tillsagd 😦 Det konstiga är att han ringde senare och ville erbjuda mig extrajobb, jag sa nej (det har ordnat sig med jobb i alla fall).
    Likadant med AF:s kurser, där jag fasade för att behöva ”leka” arbetssökande/arbetsgivare i ngt slags rollspel!

  4. annannan Says:

    Tack för att du delar med dig.Jag som håller i utbildning för vuxna, och är angelägen om bra sätt att engagera studenterna i utbildningsmomenten skulle gärna vilja veta lite mer. Just att ställa frågor till studenterna på olika sätt är ju det mest basala sättet att försöka få till stånd en tvåvägskommunikation. Men jag håller med om att många utbildare gör det för lätt för sig själva och för svårt för studenterna. Att bara fråga rakt ut och vänta sig svar rakt ut fungerar inte. eller snarare, det fungerar för väldigt få studenter.

    Tycker du alltid att det är fel att få frågor inom ramen för själva kursen? Eller finns det sätt som fungerar för dig? Att få en liten, konkret uppgift och fem minuter för att arbeta med den innan man ger ett svar- fungerar det?

    Jag undrar, eftersom jag själv är väldigt extrovert i kurssituationer och behöver lära mig hur andra människor fungerar. Och du är en klok människa som jag kan fråga. Det är inte så lätt att fråga mina egna studenter om sådant här.

  5. Sofie Says:

    men alltså Björne känns ju nästan lika vidrig som kursledaren….vilka jävla kommentarer…tjejer som ska få utrymme först och konståkning…jag skulle strypt honom!!!

    BRA att du sa ifrån. En gång gick jag en PL kurs där 90% var civilingenjörer och 95% av dessa män. När vi skulle göra ett gantschema skulle vi ha som exempel PL-gubbens s o m m a r s t u g e p r o j e k t—från att gjuta plintar till att dra el. Jag tog schemat , gick fram till honom och sa att jag aldrig byggt en sommarstuga och aldrig tänkte bygga hans eller någon alls och att nästa gång kunde han ju ta ett exempel som alla kunde relatera till. Jag var så arg så att jag skakade.


  6. […] Och jag hatar fortfarande den här sortens undervisning. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: