Arkiv för januari 2015

Sunkradhussnö

januari 30, 2015

Kanske älskar jag mitt sunkradhus som allra mest när det är snöoväder. På ett dygn har det kommit mer än en halv meter tung snö och det driver.

När jag landar hemma efter att ha hämtat barnen på skolan kör jag fast en bra bit från mitt garage. Barnen får gå in medan jag hämtar snökaran. På parkeringen är det redan flera stycken som skottar och skrattar och pratar. Bästbästaste grannen, snälla Herr B, har dragit ett spår fram till min dörr så att jag och barnen slipper plumsa. När jag sätter igång att skotta mig en egen väg på parkeringen dyker han upp bara för att hjälpa alla att komma loss. Inte behöver man någon traktor alls, vi säger bort skottningen! skämtar han när min bil, efter en halvtimmes jobb, står tryggt i garaget. Söta Grannen passerar lyckligt leende, han ska direkt till skidbacken. Det är ju det här man lever för! hojtar han.

När barnen fått mat ger jag mig på att skotta framför ingången och på altanen. Jag skapar ett enormt berg. Grannmamman som skiljt sig för ett par år sedan kämpar på ett par hus bort. Vi lutar oss mot spadarna och hon berättar om vintern då hon en natt skottade en hörnsoffa på altanen och sedan sov på den ett par timmar innan hon gick till jobbet. Jag sov så dåligt då, säger hon om tiden före skilsmässan. Vi skrattar och skottar vidare.

Jag minns sista vintern i Pellehuset, hur jag skottade och bänglade och hur det tydligen pratades på byn om att jag aldrig skulle klara bo där hela vintern. I sunkradhusområdet pratar vi inte om. Vi hjälps åt.

20150130-105147.jpg

Lika för lika

januari 29, 2015

Jag (beskådar ett mindre zoo):Men! Om du ska ha så där många mjukdjur i min säng att sova med. Då vill jag få ha Arne där att sova med!

Bull (glatt och generöst): Men det får du!

Lösenordsskyddad: Stockholm

januari 28, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Och jag som är så snäll

januari 28, 2015

Jag sitter och lyssnar på en presentation och försöker förstå vad det är jag hör. Komplicerade grejer. Koncentrationen på max, jag vill inte verka korkad och jag vill kunna ställa vettiga frågor. Nacken spänd, stolen obekväm.

Plötsligt tittar jag på handen som visar mig någonting på skärmen. Handen darrar.

Personen som sitter där och drar en presentation för mig är apnervös. Så nervös att rösten blir knarrig och handen darrar. Och här sitter jag och är stel i nacken och försöker se ut som om jag vet någonting om någonting och hoppas att ingen ska avslöja mig så som varande totalt okunnig om precis allt i hela världen.

Presentationen är slut. Phu, säger killen som hållit den, man är som lite nervös så här första gången. Äsch, säger jag, det där gick ju jättebra. 

Folk kan vara nervösa för att träffa mig. Det är en enorm aha-upplevelse.

Lösenordsskyddad: När ingen ser

januari 26, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Söndagslycka

januari 25, 2015

En januarihelg, en sådan som jag haft varje år sedan jag flyttade till sunkradhuset. Röjning i hopp om att äntligen få bättre platser för barnens julklappar, ut med det sista juldammet. Promenader i kall, vit luft. Mysbyxor och houdini, tulpaner och te. Långsamt blickande inåt, funderingar om utveckling. Lugn.

20150125-143219.jpg

Lösenordsskyddad: Samtal

januari 20, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: