Arkiv för januari 2015

Sunkradhussnö

januari 30, 2015

Kanske älskar jag mitt sunkradhus som allra mest när det är snöoväder. På ett dygn har det kommit mer än en halv meter tung snö och det driver.

När jag landar hemma efter att ha hämtat barnen på skolan kör jag fast en bra bit från mitt garage. Barnen får gå in medan jag hämtar snökaran. På parkeringen är det redan flera stycken som skottar och skrattar och pratar. Bästbästaste grannen, snälla Herr B, har dragit ett spår fram till min dörr så att jag och barnen slipper plumsa. När jag sätter igång att skotta mig en egen väg på parkeringen dyker han upp bara för att hjälpa alla att komma loss. Inte behöver man någon traktor alls, vi säger bort skottningen! skämtar han när min bil, efter en halvtimmes jobb, står tryggt i garaget. Söta Grannen passerar lyckligt leende, han ska direkt till skidbacken. Det är ju det här man lever för! hojtar han.

När barnen fått mat ger jag mig på att skotta framför ingången och på altanen. Jag skapar ett enormt berg. Grannmamman som skiljt sig för ett par år sedan kämpar på ett par hus bort. Vi lutar oss mot spadarna och hon berättar om vintern då hon en natt skottade en hörnsoffa på altanen och sedan sov på den ett par timmar innan hon gick till jobbet. Jag sov så dåligt då, säger hon om tiden före skilsmässan. Vi skrattar och skottar vidare.

Jag minns sista vintern i Pellehuset, hur jag skottade och bänglade och hur det tydligen pratades på byn om att jag aldrig skulle klara bo där hela vintern. I sunkradhusområdet pratar vi inte om. Vi hjälps åt.

20150130-105147.jpg

Lika för lika

januari 29, 2015

Jag (beskådar ett mindre zoo):Men! Om du ska ha så där många mjukdjur i min säng att sova med. Då vill jag få ha Arne där att sova med!

Bull (glatt och generöst): Men det får du!

Lösenordsskyddad: Stockholm

januari 28, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Och jag som är så snäll

januari 28, 2015

Jag sitter och lyssnar på en presentation och försöker förstå vad det är jag hör. Komplicerade grejer. Koncentrationen på max, jag vill inte verka korkad och jag vill kunna ställa vettiga frågor. Nacken spänd, stolen obekväm.

Plötsligt tittar jag på handen som visar mig någonting på skärmen. Handen darrar.

Personen som sitter där och drar en presentation för mig är apnervös. Så nervös att rösten blir knarrig och handen darrar. Och här sitter jag och är stel i nacken och försöker se ut som om jag vet någonting om någonting och hoppas att ingen ska avslöja mig så som varande totalt okunnig om precis allt i hela världen.

Presentationen är slut. Phu, säger killen som hållit den, man är som lite nervös så här första gången. Äsch, säger jag, det där gick ju jättebra. 

Folk kan vara nervösa för att träffa mig. Det är en enorm aha-upplevelse.

Lösenordsskyddad: När ingen ser

januari 26, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Söndagslycka

januari 25, 2015

En januarihelg, en sådan som jag haft varje år sedan jag flyttade till sunkradhuset. Röjning i hopp om att äntligen få bättre platser för barnens julklappar, ut med det sista juldammet. Promenader i kall, vit luft. Mysbyxor och houdini, tulpaner och te. Långsamt blickande inåt, funderingar om utveckling. Lugn.

20150125-143219.jpg

Lösenordsskyddad: Samtal

januari 20, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ett år

januari 20, 2015

Det är tisdagskväll. Jag sitter på mitt hotellrum, som är opersonligt och omysigt som hotellrum alltid är, och jag har sprungit en stund på löpband, badat bastu i relaxen och ätit samma gamla vanliga Cesar-sallad som alltid är salladsalternativet i hotellrestaurangen. Sömnigheten tynger i ögonlocken.

Det är den 20 januari, det är dagen före årsdagen.

Imorgon, för ett år sedan, gick jag på en date som långsamt förändrade allting. En date som såg till att måttot för året inte alls blev Snygg, Sexig och Singel. Jag hade inte alls förväntat mig att det skulle bli så. Jag hade slutat att förvänta mig.

Årsdagen kommer inte att firas, varken med blommor eller fyrverkerier eller sex eller ens en kram trots att jag egentligen är en sådan som vill att årsdagar ska få utmärka sig. Jag kommer att äta middag i en hotellrestaurang där det sitter ensamma män vid varje bord och jag kommer att sova i ett alldeles för stort hotellrum som kallas minisvit där sofforna är från tidigt 90-tal och soffbordet av lackad furu. Så är verkligheten när man är en Maja på 44 med ett vuxenliv. Men jag kommer också att skicka meddelanden hela kvällen och jag kommer att veta att någon längtar efter att jag ska komma hem.

Det tog mig lång tid att sluta tro att det skulle ta slut varje gång han yttrade fraser av typen Men du, jag har tänkt på en sak… Jag har slutat förvänta mig avgrävda vägar bakom varje vägkrök. Långsamt har jag börjat lita på. Efter ett år är han den som jag vill prata allra mest med. Och ligga med i princip jämt. Till och med är han den som jag vågar vara så ful bredvid att jag sover med bettskena.

Det har gått ett år nu. Ett alldeles särskilt år.

Lösenordsskyddad: Havregrynsgröt

januari 16, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ett stim

januari 14, 2015

Och självklart havererar den förbannade spisen mitt under matlagningen. Den är drygt ett år och kostade 8500 spänn. Lyckligtvis med fem års garanti.

Men.

Jag har ingen fungerande spis och fan inte tid att vara hemma och vänta på en reparatör.

Jävlaspisjävel.

PS. Och jag har inte fått ligga på en vecka.